Vapensmedens hus tillhör Bäckaskogs slott, Kiaby, Kristianstad kommun.Foto: (CC BY)

2. Vårdprogram (vårdplan)

Vårdplanen, eller vårdprogram som vi har valt att använda som begrepp i denna handbok, är ett grunddokument där omfattningen och innehållet kan se olika ut och anpassas efter ett objekts eller en kulturmiljös förutsättningar och behov.

Vårdprogrammet brukar kallas den fasta delen av ett förvaltningsverktyg. Den utgör ett underlag som fastighetsägare och förvaltare behöver för att planera det långsiktiga arbetet och för att kunna fatta beslut vid akuta åtgärder. Vidare innehåller det kunskap som behövs för att kunna kommunicera till andra i samband med planering och genomförande av åtgärder.  Det ska kunna bilda utgångspunkt för fortsatt diskussion till exempel när frågor om lämpligheten av utföranden uppstår, när förutsättningar förändras under arbetets gång eller vid smärre revideringar av planerade åtgärder.

Vårdprogrammet ska vara relativt statiskt men kan behöva revideras när ny kunskap tillkommit. Ett vårdprogram ska bland annat innehålla relevant historisk kunskap och en inventering som tydliggör konditionen på platsen samt en analys av dess kulturvärden och eventuella hot och risker. Nedan följer en presentation av vanligt förekommande information i ett vårdprogram.

Vårdprogrammets innehåll

A. Bakgrund
B. Fastighetsuppgifter
C. Lagar och regelverk
D. Analys av kulturvärden
E. Allmän beskrivning av kulturmiljön
F. Delbeskrivningar
G. Historik och åtgärdshistorik
H. Tillståndsundersökning
I. Risk och sårbarhetsbedömning
J. Vårdpolicy

A. Bakgrund

Vårdprogrammet bör innehålla ett förord som beskriver när dokumentet är upprättat, varför och av vem. Det är även bra att ha med en beskrivning för hur verktyget är tänkt att fungera och hur man hittar i det.

B. Fastighetsuppgifter

Här anges formella fastighetsuppgifter som till exempel fastighetsbeteckning, ägare, författningsskydd. Det är även bra att ha med en karta som visar fastighetsgränser.

C. Lagar och regelverk

Vårdprogrammet ska innehålla en redogörelse för de lagar och regler som styr och påverkar förvaltningen av platsen/objektet. För kulturmiljöer som omfattas av kulturmiljölagen eller plan- och bygglagens förvanskningsförbud och varsamhetskrav ställs krav på att förvaltning ska ske så att kulturvärden bevaras. Fastighetsägare är enlig PBL, plan- och bygglagen, skyldig att underhålla sin fastighet och underhållet ska anpassas till objektets kulturhistoriska värden.

När det exempelvis gäller kyrkliga kulturminnen anger föreskrift att en vård- och underhållsplan ska finnas för dessa objekt som redovisar ”hur objekten ska vårdas och underhållas så att det kulturhistoriska värdet inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas” Vidare anges att såväl ”sedvanligt underhåll som tillståndspliktiga åtgärder” ska ”framgå av planen” samt att den ske revideras med ett intervall om högst tio år samt där ”länsstyrelsen ska ges möjlighet att yttra sig över planen” (KRFS 2012:2).

Det finns även olika typer av inventeringsunderlag som kan vara av relevans för kulturmiljövården samt kommunala kulturmiljöprogram, översiktsplaner och detaljplaner som pekar ut värdefull bebyggelse.

D. Analys och beskrivning av kulturvärden

Vårdprogrammet ska innehålla en beskrivning av tex en kulturmiljö eller byggnad dess betydelser och kulturvärden. Det är utifrån de identifierade betydelserna och kulturvärdena som motiven för bevarande och föreslagna åtgärder ska hämtas.  Det är angeläget att alla identifierade perspektiv tillgodoses och beskrivs på ett tydligt sätt i vårdprogrammet så att de lätt kan beaktas i de konkreta förvaltningsinsatserna.

Det finns ett antal värderingsmodeller och förhållningssätt som kan användas som utgångspunkt. Bland dessa kan nämnas Kulturhistorisk värdering av bebyggelse och Dive-modellen som redovisar modeller för kategorisering och strukturering av kulturhistoriska värden. Ett annat dokument som beskriver ett värdestyrande förhållningssätt är Plattform Kulturhistorisk värdering och urval som kan användas inom ramen för olika värderingsmodeller, exempelvis ”Kulturhistorisk värdering av bebyggelse”. Tips på fler värdeanalysmetoder finns på Boverkets webbplats PBL KUNSKAPSBANKEN.

E. Allmän beskrivning av kulturmiljön

Vårdprogrammet ska innehålla en beskrivning av ett objekts eller en kulturmiljös olika delar och omfatta dokumentationsmaterial som kan återanvändas i förvaltningen, till exempel uppmätningsritningar som kan användas som ritningsunderlag vid projekteringar med mera.

Helheten beskrivs först. För en byggnad kan det handla om dess placering och roll i landskapsbilden och för ett föremål det sammanhang som föremålet är en del av. Därefter beskrivs närmiljön och de olika delarna i tur och ordning. Exteriörer beskrivs som regel före interiörer. Lösa inventarier, som hör till byggnaden, redovisas sist. En beskrivning av enskild byggnad görs förslagsvis nedifrån och upp, det vill säga man börjar med grunden och slutar med taket. Beskrivningen i text bör åtföljas av en fotodokumentation som är tillräckligt grundlig för att kunna användas som referens om platsen/objektet i ett senare skede skulle skadas eller försvinna. Skyddade föremål ska fotograferas från alla tillgängliga vinklar (sidor, ovan och undersida).  Vid dokumentation av föremål är det dessutom viktigt att ange mått och färgskala. Vid kulörbestämningar ska metod och mätsystem alltid anges och mätvärden redovisas.

Allmän beskrivning av kulturmiljön
• uppmätningsritningar (tidigare befintliga eller nya)
• fotodokumentation
• okulär besiktning
gdg
Dokumentation ska omfatta
• helheten, placering, sammanhang
• närmiljö
• exteriör
• interiör
• inventarier (skyddade eller kulturhistoriskt relevanta)
dsd
Uppmätningsritning av Fröshults kyrka, Uppland från Byggnadsstyrelsens arkiv. En äldre uppmätningsritning kan förutom historisk kunskap om situationen vid uppmätningstillfället ge möjlighet att på ett enkelt sätt ta fram ritningsunderlag för exempelvis skadekarteringar av putsytor. (PDM)

F. Delbeskrivningar

Beskrivningsdelen bör omfatta såväl en beskrivning av till exempel en byggnads utseende och arkitektur, interiör samt dess konstruktion och byggnadsfysik. Befintliga byggnadsmaterial bör redovisas jämte en vägledning kring materialens funktion och förutsättningar för underhåll. Även tekniska system bör beskrivas historiskt och i nutid. Det kan även vara relevant att veta hur en byggnad har värmts upp och vilka betingelser för inomhusklimat som finns nu och har funnits tidigare. Finns det mäthistorik för temperatur och relativ fuktighet är det viktigt att redovisa det. Riskvärdering av klimatrelaterade skador som mögel och torrsprickor underlättas med underlag av detta slag. Denna information är användbar på både lång som kort sikt.

Delbeskrivningar
  • arkitektur
  • konstruktion
  • byggnadsfysik
  • tekniska installationer
  • uppvärmning
  • inomhusklimat
  • riskbedömning klimatrelaterade skador
  • materialbeskrivningar
dAAAD

G. Historik och åtgärdshistorik

För att förstå ett objekt, en byggnad eller en kulturmiljö samt identifiera kulturvärden behövs en generell historik som ger bakgrunden om till exempel en byggnads tillkomst och användning genom tiderna. En kronologisk åtgärdshistorik ger kännedom om tidigare ändringar, omgestaltningar och underhållsprocesser som bland annat är viktigt för att kunna bedöma skadeorsaker. En skada kan ha varit periodiskt återkommande. Vetskap om metod och material som använts vid tidigare åtgärder bidrar till att klarlägga skadeorsaker. Ibland går det att se att ett skadeproblem uppstod efter att en viss åtgärd utfördes. Det kan då gå att ringa in en skadeorsak som kan bero på val av tidigare metoder eller material. I vissa fall är det möjligt att hitta projekteringshandlingar med arbets- och materialbeskrivningar för tidigare skeden som är användbara som referens vid bedömning av de åtgärder som behöver vidtas härnäst.

Arkivsökning är ett sätt att komma fram till historiska fakta. Andra källor kan till exempel vara litteratur och intervjuer med personer som arbetar eller har arbetat med byggnaden eller kulturmiljön

Åtgärdshistoriken ska också ge ett kronologiskt ramverk till platsen/objektet, det vill säga vilka tidslager och kulturhistoriska sammanhang som berörts av åtgärden.

Kartläggning av åtgärdshistorik
• omgestaltningar
• underhållsprocesser
• material- och metodval vid tidigare åtgärder
• relation skador – tidigare åtgärder
dadas

H. Tillståndsundersökning

Vårdprogrammet ska  innehålla en tillståndsundersökning för att bedöma skicket och behov av insatser av tex skador och skadeorsaker. Tillståndsundersökningen visar nulägesstatus för platsen eller objektet och kan utgöra ett nolläge för att i framtiden kunna följa utvecklingen av löpande slitage och pågående skador.  Det är viktigt att tillståndsundersökningen också utgår från de framtida klimatscenarier som finns för den aktuella platsen.

Tillståndsundersökningen ligger till grund för prioriteringar av strategier och åtgärder. Det är viktigt att den förhåller sig till helheten vid bedömning av skadeorsak, omfattning och åtgärder. Till exempel: mögelproblem i en kyrka hänger ofta samman med ett inomhusklimat som kan behöva förbättras eller kräva rutiner för att förvaltas på rätt sätt. Olämpliga förvaltningsstrategier och val av metoder kan leda till skador på kortare eller längre sikt, ibland på mycket lång sikt. Rätta städrutiner kan på samma sätt förebygga skador som annars skulle kräva konservatorsinsats för att åtgärda.

Tillståndsundersökningen ska identifiera större åtgärdsbehov av engångskaraktär, så kallade planerade åtgärder. Den ska också beskriva behov kopplade till det löpande förebyggande underhållsarbetet i den dagliga driften och även identifiera skadefaktorer som kan tas bort eller hanteras på ett förebyggande sätt, till exempel användning av olämpliga redskap eller metoder.

Olämpliga förvaltningsbeslut kan leda till stora skador långt i framtiden. Att sluta hamla en trädkrans som planterats på en terrassmur kommer att leda till att rotsystemen utvecklas i samma takt som trädkronan vilket efter ett antal år leder till att terrassmuren får sättningsproblem som kanske bara kan åtgärdas efter det att trädet tagits ner. Detta är ett exempel på en skadlig åtgärd med långsamt skadeförlopp. Foto: Hugo Larsson (CC BY)
Tillståndsundersökning
Standarder som är bra att använda som metod vid tillståndsundersökning:
sadas

I. Risk- och sårbarhetsbedömning

För att kunna identifiera och  bedöma samt prioritera hot och risker mot kulturvärdena kan en risk- och sårbarhetsanalys göras.  Den görs även för att visa på  en organisations förmåga att hantera hot och risker. Den är avgörande för en långsiktigt säkrad förvaltning

Risk- och sårbarhetsbedömningen används i vårdprogrammet för att omsätta identifierade hot till en strategi/vårdpolicy.

Mer information om risk- och sårbarhetsanalys finns i handbokens del 3.

J. Vårdpolicy

Vårdpolicyn är förvaltningsverktygets strategi. Utifrån de grundförutsättningar som anges i vårdprogrammet och den värdering av risker och sårbarheter som görs i risk- och sårbarhetsbedömningen formuleras målsättningar som sedan följs upp med delmål i en underhållsplan och åtgärdsplaner av olika slag.

Mer information om vårdpolicy finns i handbokens del 3.