Kvarnen i Borekulla i Halland uppfördes omkring 1865.
Kvarnen i Borekulla i Halland uppfördes omkring 1865. Foto: (CC BY)

3. Vårdpolicy

Vårdpolicyn är förvaltningsverktygets strategi. Den anger övergripande riktlinjer och åtgärder som behövs för att förstå, förvalta och använda en byggnad eller kulturmiljö och bevara dess betydelse och kulturvärden.

Vårdpolicyn tas fram utifrån de grundförutsättningar som beskrivs i vårdprogrammet och tillståndsundersökningen samt kartläggning av objektets eller kulturmiljöns sårbarhet för förändring.För att bevara de identifierade materiella och immateriella kulturvärdena bör en målsättning för önskvärda förvaltningsåtgärder formuleras. Målsättningar bör alltid utgå från syftet med skyddet, det vill säga det kulturhistoriska värdet. Inledningsvis görs detta förutsättningslöst, utan att väga in faktorer som till exempel ekonomi, personresurser, tillgång på sakkunskap i utförarled med mera. Målsättningar för skyddade miljöer är ofta lagreglerade eller baserade på skyddsbestämmelser i ett beslut. Ofta tillkommer en mängd faktorer som påverkar möjligheten att genomföra arbetet enligt uppsatta mål

Policyn ska ligga till grund för fortsatt planering och genomförda förvaltningsåtgärder. Vårdpolicyn ska ange hur olösta målkonflikter och andra hotbilder bör hanteras för att skapa goda förutsättningar att komma fram till en lösning. Policyn ska däremot inte innehålla ställningstaganden som styr mot kompromisslösningar eller avsteg från den övergripande och kanske lagreglerade bevarandemålsättningen. För skyddade miljöer kan då istället krävas särskild prövning som avgörs genom myndighetsbeslut för sådana åtgärder. Ett förvaltningsverktyg som till exempel vårdprogram och underhållsplan får inte föregripa en sådan tillståndsprövning.

Vårdpolicyn tas fram och följs upp kontinuerligt i samråd med ansvariga; ägare, förvaltare, användare, myndigheter och andra intressenter. Detta är en förutsättning för att få en vårdpolicy använd och förstådd.

Att skapa en vårdpolicy – från mål till genomförande

Underlagen för en vårdpolicy ska bestå av till exempel arkivforskning, tillståndsundersökning, användning, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar, kulturhistorisk värdebeskrivning samt risk- och sårbarhetsanalys.

Kartläggning av risk och sårbarhet för kulturvärden

När platsens eller objektets kulturvärden och betydelse har klargjorts är det viktigt att utreda om det finns några hot som påverkar eller kan komma att påverka att både de materiella och immateriella kulturvärdena kan påverkas negativt.

Nedan följer några exempel på frågeställningar för att uppmärksamma och identifiera olika risker och skadeorsaker.

Hur är det generella underhållet av objektet/platsen? Inventera och dokumentera skador och brister. Analysera var det finns osäkerheter i underhållet. Kanske är det brist på resurser och experter och/eller brist på ekonomiska medel eller är det kanske svagheter inom organisationen som ansvarar för underhållet? Finns det risk för skador på äldre och värdefullt material eller personskada genom ett visst agerande eller brist på agerande och/eller genom annat förfarande. Sker underhåll med lämpliga material och metoder eller uppstår följdskador på grund av detta?

Finns det risker med nuvarande och framtida användning och verksamhet på platsen? Kartlägg brukande, aktiviteter och användningen i förhållande till dess kulturhistoriska betydelse samt upplevelsen av objektet/platsen.

Finns det redan kända problem? Finns det till exempel politiska och samhällsförhållanden som kan påverka objektets/platsens överlevnad, vilket kanske innebär att man måste hitta en ny användning?

Finns det återkommande vandalisering eller risk för ökad vandalisering som kan påverka kulturvärden vid objektet/platsen?

Finns det exploateringstryck? Finns det föreslagna förändringar, genomförande av ny bebyggelse eller andra potentiella förändringar runt objektet/platsen? Hur ser det ut med turism/besöksantal och hur påverkar det objektet/platsen? Turism kan påverka med både fysiskt slitage och upplevelsen av objektet/platsen.

Hur ser de förväntade klimatförändringarna ut för platsen och hur påverkar de objektet/platsen? Klimatförändringarna bidrar till bland annat ökad temperatur, ändrade nederbördsmönster, högre havsnivåer och mer extremväder. Effekterna av ett varmare och fuktigare klimat kan ha snabba förlopp, som översvämningar och skred, eller vara långsamma och svåra att upptäcka, till exempel mögel och skadedjursangrepp. Förändringar i miljön, som föroreningar i luft, jord och vatten, påverkar också nedbrytningen av kulturarvet.

Hur är beredskapen vid objektet/platsen vid naturkatastrofer som till exempel erosion, flodflöden, skred och ras?

Vilka juridiska och lagstadgade krav påverkar objektet/platsen? Det kan handla om krav för energi, säkerhet, brand och tillgänglighet.

Finns det förebyggande brandskydd?

Finns det katastrofplan och restvärdesräddningsplan vid till exempel brand, naturolycka, eller terrorattentat?

En metod som kan användas för att identifiera dessa faktorer är en risk- och sårbarhetsanalys. Här bearbetas hot- och riskfaktorer i en analys där målsättningen är att förebygga skador på kulturmiljön och dess värden, Syftet med analysen är inte att hitta en kompromiss utan att tydliggöra hur problemen ser ut och hur den grundläggande målsättningen, det vill säga bevarandet av generella och identifierade kulturvärden, på bästa sätt kan hanteras för att bemöta hot och svårigheter.

Utfallet av risk- och sårbarhetsanalysen kan formuleras som strategiska ansatser i en vårdpolicy, vilket i sin tur blir utgångspunkt för förslag till åtgärder. En risk- och sårbarhetsanalys utgör ett underlag för det långsiktiga underhållet av en kulturmiljö och är ett stöd för både förvaltare, brukare och beslutsfattare. Den utgör också ett underlag för framtida användning och prioriteringar av åtgärder och visar var det behövs ökade eller minskade resurser.

En risk- och sårbarhetsanalys kan anpassas efter objektet/platsen och dess organisations komplexitet, förutsättningar och behov, vilket också styr val av metod. Risker och sårbarheter ska dokumenteras redan vid inventeringen och tillståndsundersökningen i processen för att ta fram ett förvaltningsverktyg för kulturmiljön. En expert inom området kan leda processen med att ta fram risk- och sårbarhetsanalysen, men det är viktigt att alla i förvaltningen är delaktiga.

Riskanalysen svarar på följande frågor:

  • Vad kan hända?
  • Hur sannolikt är det?
  • Vilka blir konsekvenserna?

I en sårbarhetsanalys bedöms vilka konsekvenser riskerna får och hur en organisation/plats/objekt kan hantera dessa, det vill säga hur motståndskraftig organisationen på platsen är och hur kan den återhämta sig. Det kan också handla om att identifiera och hantera mer outtalade strukturer eller förutsättningar, som benägenheten inom en organisation att hantera en risk.

Risk kan rent tekniskt förklaras som en sammanvägning av sannolikheten för att en händelse ska inträffa och de (negativa) konsekvenser händelsen i fråga kan leda till. I förhållande till hot ska risk ses som en mer konkret effekt av olika företeelser. Klimatförändringar (hot) kan exempelvis medföra en ökad sannolikhet för, och större konsekvenser av, att samhället drabbas av översvämningar (risk).
Sårbarhet betecknar hur mycket och hur allvarligt samhället eller delar av samhället påverkas av en händelse. De konsekvenser som en aktör eller samhället – trots en viss förmåga – inte lyckas förutse, hantera, motstå och återhämta sig från, anger graden av sårbarhet.
Ur handboken FOI:s modell för risk- och sårbarhetsanalys (FORSA), 2011 

Risk- och sårbarhetsanalyser används inom ett flertal andra samhällsområden och kan lyftas in som ett redskap vid förvaltning av kulturarv. Det finns en internationell standard, Riskhantering – Vägledning ISO 31000:2018, IDT som innehåller riktlinjer för riskhantering.

Det finns även internationella överenskommelser som Burradokumentet, UNESCO:s vägledningar och handböcker för vård- och underhållsplanering som tar upp exempel på risker och vikten av att dokumentera risker och sårbarheter. ICCROM (International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property) har  tillsammans med Canadian Conservation Institute tagit fram en anpassad metod för riskhantering, A guide to riskmanagement of cultural heritage.

Exempel på hur man har arbetat med risk och sårbarhetsanalys i en vårdplan finns här Old Parliament House and Curtilage. Heritage Management plan 2008-2013 (sid 321-344).

 

Exempel på formulering av övergripande mål i en vårdpolicy

Exempel 1:

Det finns ett flertal olika organisationer som ansvarar för förvaltningen av platsen. Denna splittrade organisation har gjort att förvaltningen av platsen saknat samordning av åtgärder.

Policy: ansvariga aktörer på platsen ska ha ett samordnat tillvägagångssätt i arbetet med att förvalta platsen så att dess värden respekteras, vårdas och bevaras.

Specifika riktlinjer:

  • En koordinerad ledning med ansvar för förvaltningen på platsen sätts samman och implementeras så att alla aspekter av platsens värden är förstådda,förvaltade och bevarade.
  • Samtliga berörda intressenter på platsen ska anta vårdprogrammet så att platsen skyddas och dess värden respekteras, förvaltas och bevaras.
  • Individuella underhållsplaner för platsen och i berörda organisationer koordineras i förhållande till vårdprogrammet och dess underhållsplan.
  • Varje organisation ska införa arbetsrutiner som säkrar att vård- och underhållsplanen implementeras hos all personal på plats.
Exempel 2:

De arkitektoniska värdena är fundamentala för upplevelsen av platsen. De övergripande riskerna för byggnaderna är bristande förvaltning, felaktiga åtgärder,  och skadegörelse.

Policy: förvaltningen ska underhålla och bevara de arkitektoniska värdena och dess byggnadshistoriska material på platsen. Där det är möjligt ska olämpliga material eller tidigare åtgärder som förringar arkitektoniska värden och kulturhistoriska värden tas bort eller mildras.

Specifika riktlinjer:

Exemplet visar hur en policy kan göras genom att låta identifierade områden i risk- och sårbarhetsanalysen samlas i övergripande teman. Dessa formuleras till specifika riktlinjer i policyn. Utifrån riktlinjerna ges konkreta åtgärdsförslag i till exempel en underhållsplan.

Metod för att formulera och styra med mål

Målstyrning – kvalitetsmål, skötselmål och detaljanvisningar

Här är exempel på en princip som används för att beskriva mål vid tex förvaltning av kulturreservat i Sverige. Detta görs genom att både övergripande och mer specifika mål med förvaltningen formuleras. Man skiljer på kvalitetsmål, skötselmål och detaljanvisningar.

Kvalitetsmål
  • övergripande mål att bevara egenskaper hos objektet som ger det dess värden och syftet med vården
  • kan formuleras som policys i vårdprogrammets vårdpolicy eller vara en del av övergripande förvaltningsplaner som omfattar flera anläggningar
Skötselmål
  • tydliggör hur skötseln ska bedrivas för att detta mål ska uppnås
  • bör vara tydligt redovisade där det framgår hur dessa präglar de åtgärdsförslag som finns i underhållsplanen
  • kan formuleras i underhållsplanen och vara en av utgångspunkterna för upphandling av projektering
Detaljanvisningar
  • beskriver hur arbetet praktiskt ska utföras för att målsättningar ska uppnås
  • till exempel med arbetsrutiner, skötselbeskrivningar och motsvarande dokument som fungerar som en direkt handledning för den dagliga skötseln.

Kvalitetsmålen motsvarar den policy som formuleras i vårdprogrammet. Skötselmålen motsvarar hur vårdpolicyn omsätts och följs upp i underhållsplanen/driftplanen och detaljanvisningar motsvarar åtgärdsplanernas rutiner och beskrivningar som ska utgå från policyn och vara möjliga att följa upp utifrån denna (se tabellen Vårdpolicy (riktlinjer) styr åtgärder).

Metod för formulering av mål och åtgärdskrav

Målet fokuserar på önskvärt resultat medan åtgärdskravet lägger tonvikt vid metod och utförande. Man kan skilja dessa åt på följande sätt:

En sats som kommer före uttrycket ”genom att” är ofta ett mål medan flertalet satser som kommer efter ”genom att” blir åtgärdskrav.

Exempel: Fuktskador i takfoten förebyggs genom att rensning av hängrännor sker årligen före sista oktober.

Här är målet att förebygga fuktskador i takfoten och rensning av hängrännan är ett medel för att nå detta mål. Detta exempel styr mot målet att förebygga fuktskador i takfot och en öppning finns för alternativa åtgärder som kanske löser den primära uppgiften bättre.

Exempel: Genom att årligen rensa hängrännorna före sista oktober förebyggs fuktskador i takfoten.

Här blir satsen ett åtgärdskrav. Att rensa hängrännorna är kravet och tanken bakom detta krav är målsättningen att fuktskador i takfoten ska förebyggas. Detta exempel styr mot åtgärden rensning av hängrännorna. Det finns dock en risk att fokus hamnar på åtgärden i sig snarare än syftet med åtgärden, vilket kan bli ett problem om den skulle visa sig olämplig eller om kompletterade åtgärder krävs (som rensning av stupröret). Eftersom åtgärdskravet var felaktigt eller för snävt avgränsat finns det då risk att målsättningen inte blir uppnådd.

I arbetet med mål och åtgärdskrav måste beställare och utförare alltid reflektera över syftet och den faktiska effekten.Foto: Camilla Altahr-Cederberg (CC BY)

Ytterligare ett exempel på skillnaden åtgärdskrav och mål med åtgärd: kapillärfukt kan ge skador på fasad vid anslutning mot mark. Den grundläggande målsättningen blir i detta fall att förhindra att fukt tas upp av fasaden på ett sådant sätt att skada uppstår. Om frågan hanteras slentrianmässigt genom åtgärdskravet ”dränering ska ske runt byggnaden”, kan detta leda till en mängd följdproblem. Om byggnaden är grundlagd på sand och lera (silt) kan sättningsskador uppstå vid grävning, tidigare byggnads- och användningsskeden kan komma att skadas eller helt förstöras av åtgärden. En mängd andra alternativ kan lösa den grundläggande målsättningen som inte riskerar lika stora följdskador (regnvatten kan ledas undan genom att slänta av mark i anslutning till väggen, takavvattning kan ledas undan genom markrör, kapillärbrytande lösningar kopplade till murverk och puts etc). Allt detta är frågor som bör projekteras för att hitta en bra lösning utifrån den grundläggande målsättningen, de skyddsvärden som finns på platsen samt övriga tänkbara effekter och komplikationer.

Ett åtgärdskrav kan vara relevant där metod och material ses som en del av det immateriella kulturarvet och i de sammanhang där det är tydligt hur arbetet måste utföras. Att fortsätta avfärga en slamfärgsmålad yta med slamfärg är exempel på ett sådant åtgärdskrav. Om ytan avfärgas med annan metod och material, ändras de tekniska och estetiska egenskaperna och det immateriella värdet av att upprätthålla byggnadstraditionen med slamfärgsmålning går förlorad.

I arbetet med mål och åtgärdskrav måste beställare och utförare alltid reflektera över syftet och den faktiska effekten.

Kapillär fukt kan uppstå av olika skäl. Olämplig marklutning (baklut) och hårdgjorda ytor kan leda till fuktskador och saltutfällningar som när de väl är etablerade kan innebära permanent hantering. Att identifiera och förebygga skaderisker är därför en viktig uppgift både när vårdprogrammet görs och i den löpande förvaltningen. Foto: Helen Simonsson (CC BY)

Vårdpolicy (riktlinjer) styr åtgärder

Vårdpolicy är i handboken en direktöversättning av den engelska termen ”conservation policy” som används i ICOMOS (International Council on Monuments and Sites) Burra-dokument.

Se Developing policy. Practice note, version 1 november 2013. AUSTRALIA ICOMOS.