Undersökning av medeltida kulturlager i Strängnäs.Undersökning av medeltida kulturlager i Strängnäs.Foto: Eva Skyllberg (CC BY)

Arkeologi

En arkeologisk undersökning (utgrävning) syftar till att på ett vetenskapligt sätt ta reda på fakta om fornlämningen. Under fältarbetet använder arkeologen olika metoder. Ibland behöver inget ingrepp göras utan kunskap om fornlämningen kan tas fram genom en kartläggning av lämningarna. I vissa fall kan avancerade mätinstrument användas, såsom georadar. Vanligen innebär en arkeologisk undersökning att fornlämningen grävs ut. Samtidigt som fornlämningen dokumenteras och kunskap byggs upp så förstörs fornlämningen och undersökningen kan inte göras om.

En arkeologisk undersökning inleds med att vegetationen avlägsnas, ofta med en grävmaskin. Sedan används olika metoder beroende på fornlämningens art och typen av undersökning. Grävmaskin, spade, skärslev, borste och såll, liksom metalldetektor, är olika typer av redskap för att ta fram lämningar och fynd.

Arkeologen dokumenterar spåren av det som hänt på platsen genom att beskriva de anläggningar och fynd som observeras och att kartlägga dem genom inmätning, vanligen med ett mätinstrument (totalstation) eller med GPS. De olika anläggningarna och fynden kan sedan vidarebearbetas i en databas, vanligen används olika typer av GiS-verktyg (geografiskt informationssystem). Under fältarbetet görs noggranna observationer av anläggningarnas förhållande till varandra, bland annat stratigrafiskt, dvs. hur fynd och anläggningar är placerade i en fornlämning som består av många kulturlager eller stukturer. Eftersom lämningar och föremål från olika tidsperioder och geografiska områden ser olika ut, kan arkeologerna använda en typologisk metod för att tolka fynden och avgöra ungefär hur gamla de är. Men ofta genomförs också olika typer av naturvetenskapliga analyser för att ta reda på exempelvis dateringen. Exempel på sådana analyser är 14C-analys (datering av kol i organiskt material), dendrokronologi (årsringsdatering av trä), miljöarkeologiska analyser (analys av fröer, pollen, fosfathalter mm) och metallanalys. Lämningarna och fynden tolkas av arkeologen både i fältsituationen och under rapporteringsfasen.

Vid komplexa undersökningar behöver många specialister vara inblandade. Det behövs speciell kunskap om den aktuella fornlämningstypen (exempelvis kunskap om stenåldersarkeologi, kulturlager i medeltida städer eller framställningen av metaller), olika dokumentationsmetoder och dessutom ofta andra specialistkompetenser, exempelvis osteolog (analyserar ben och skelett) och paleoekolog (analyserar jordprov med fröer etc).

För att utföra en arkeologisk undersökning av en fornlämning krävs tillstånd från länsstyrelsen. Sådana lämnas endast till museer, Riksantikvarieämbetet, fristående arkeologiföretag och universitet, aldrig till privatpersoner.

De flesta arkeologiska undersökningar görs inför exploatering av mark, d.v.s. uppdragsarkeologi, se arkeologisk utredning, arkeologisk förundersökning och arkeologisk undersökning.

Riksantikvarieämbetet har deltagit i framtagandet av den europeiska vägledningen och standarden för upprättande och bevarande av arkeologiskt dokumentations- och fyndmaterial.

Kontakt: Eva Skyllberg, Kulturmiljöavdelningen , tfn. 08-5191 8514, eva.skyllberg@raa.se

Dela sidan på