Runskolans vinjett

Var vikingarna som reste runstenarna kristna?

Varin som ristade Rökstenen till minne av sin döde son Vamod (eller Vämod) har på den ena smalsidan av stenen skrivit med lönnrunor: ”Jag säger ett folkminne: Tor!” Han har alltså åkallat guden Tor och har inte varit kristen utan trott på asagudarna. Varin levde i början av vikingatiden, under 800-talet. Missionärer som Ansgar hade visserligen besökt Sverige, men på denna tid det fanns inte så många som var kristna här utom köpmän som kom från andra länder.

Kors U 337 GranbyEtt ovanligt dekorativt kors från det stora runblocket vid Granby i Orkesta, Uppland.Foto: Bengt A. Lundberg (CC BY)

De flesta runstenar restes i slutet av vikingatiden, på 1000-talet, och då hade många gått över till kristendomen. Den svenske kungen Olof Skötkonung som levde omkring år 1000 hade till exempel låtit döpa sig. Ett av skälen till att det restes så många runstenar under just 1000-talet tror man beror på att många ville visa att de hade lämnat den hedniska religionen bakom sig. Runstenarna bär ofta det kristna korset och ibland finns också kristna böner som ”Gud hjälpe hans ande”, ”Gud hjälpe hennes själ väl nu” eller ”Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade”. På Sveriges nordligaste runsten, som står på Frösön i Jämtland, kan man läsa om att Östman, Gudfasts son, lät resa stenen och göra en bro, men också att ”han lät kristna Jämtland”. Däremot säger inskriften ingenting om vem stenen är rest efter. Kanske tänkte sig Östman den främst som ett minne över sig själv.

FrösöstenenSveriges nordligaste runsten, Frösöstenen. Texten lyder: ”Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn ristade, och Sten, dessa runor.”Foto: Bengt A. Lundberg (CC BY)

Tillbaka till Runskolans förstasida.

Kontakt: Magnus Källström, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8384, magnus.kallstrom@raa.se

Dela sidan på