Modernt kulturarv, industrier
Interiör från en cementfabrik. Foto: ( CC BY)

Industri och industriminnen

Industrialiseringen påverkade hela samhället. För många människor förändrades livsvillkoren i grunden. Det industriella kulturarvet är en viktig del av vår historia, ett kulturarv som hjälper oss att förstå och få perspektiv på vår samtid och det samhälle vi lever i idag.

Industrialiseringen har satt sin prägel på såväl landskap och bebyggelse som arbetsmiljöer och bostadsbyggande. Den har styrt människors arbetsförhållanden och påverkat deras hemliv och fritid. Industrisamhället innebar ett nytt produktionssätt men också en ny syn på människan och naturen, ett framväxande demokratiskt samhälle och formeringen av helt nya sociala rörelser. Det är angeläget att människor idag och i framtiden ges möjlighet att förstå och tolka de förändringar som industrialiseringen gett upphov till.

En av industrisamhällets mest signifikativa delar är de miljöer där den industriella produktionen ägt rum – alltså fabriker och andra produktionsmiljöer. Genom att bevara dessa miljöer och låta berättelserna om industrisamhället ta sin utgångspunkt i dem, kan man fånga och tydliggöra många dimensioner av det industriellt organiserade samhället.

Riksantikvarieämbetet genomför i samverkan med många olika aktörer projekt som utvecklar arbetet med det industrihistoriska arvet inom tre angränsande problemfält: delaktighet, kommunikation och tillvaratagande. Vi vill både vidareutveckla och förnya formerna för deltagande, samarbete och finansiering för att lyfta fram de berättelser som det industrihistoriska arvet bär på.

Svenska industriminnen

Berättelser om vårt samhälles historia

Riksantikvarieämbetet genomförde 2002-2004 ett handlingsprogram som genom utvecklingsarbete vid ett antal utvalda industriminnen syftade till att utveckla arbetet med det industrihistoriska arvet.

Industriminnen – varför då?

Den industriella utvecklingen har haft mycket stor betydelse för vårt samhälles utveckling, framför allt under slutet av 1800-talet och under 1900-talet. En av de mest signifikativa företeelserna i industrisamhället är de anläggningar och miljöer där den industriella produktionen ägt rum. Genom att bevara dessa miljöer och låta berättelserna om industrisamhället ta sin utgångspunkt i dem, kan man fånga och tydliggöra många dimensioner av det industriellt organiserade samhället. De industriella produktionsmiljöerna är väsentliga för förståelsen av samhällets utveckling under de senaste århundradena och det är angeläget att utveckla kulturarvsarbetet kring det industrihistoriska arvet på bred front.

Handlingsprogrammet

Handlingsprogrammet omfattar tolv industriminnen över hela Sverige. På varje industriminne genomförs ett utvecklingsprojekt. Projekten syftar till att ta fram ny kunskap, att utveckla nya arbetsformer och att anlägga betraktelsesätt som utvecklar arbetet med det industrihistoriska arvet i ett längre och större perspektiv. De utvalda platserna ska berätta, var och en på sitt sätt, om svensk industrihistoria och vårt samhälle. De ska spegla företeelser som uppfattas som centrala i svensk industrihistoria genom att de i sig själva eller det system som de representerar har haft stor ekonomisk, teknisk eller social betydelse. Utgångspunkten för urvalet är ett nationellt perspektiv och en strävan är att många människor skall beröras av de berättelser som industriminnena rymmer.

Samverkan och delaktighet

Riksantikvarieämbetet ser ett ökat medborgerligt engagemang samt ökad samverkan mellan olika aktörer som de grundläggande förutsättningarna för att kunna bevara det industrihistoriska arvet i någon större omfattning. Arbetslivsmuseer, näringsliv, fackföreningsrörelse, kommuner, den regionala kulturmiljövården, forskningsinstitutioner samt nationella museer och kulturarvsinstitutioner är alla aktörer som på olika sätt är engagerade i arbetet med det industrihistoriska arvet. I många fall är deras mål gemensamma, medan syften och metoder varierar. Dialogen och samverkansformerna behöver dock utvecklas, för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Handlingsprogrammet är ett sätt att också utveckla dialog och samverkansformer.

I anslutning till programarbetet har Riksantikvarieämbetet genomfört två undersökningar – en om arbetslivsmuseernas verksamhet och en om näringslivets insatser för kulturarvet.

Industriminnen och utvecklingsprojekt

Vid varje industriminne har projektidéer formulerats i samverkan mellan lokala och regionala aktörer och Riksantikvarieämbetet. Projekten syftar till att utveckla alla aktörers arbete med det industrihistoriska arvet och grupperas inom tre målområden: ökad delaktighet, bättre tillvarataget kulturarv samt bättre kommunicerat kulturarv.

De industriminnen med utvecklingsprojekt som ingår i handlingsprogrammet är följande:

  • LM Ericsson och LM-staden – Stockholm/Fabrik och miljö
  • Pythagoras motorfabrik – Norrtälje/Företagsarkivet som källa och resurs
  • Järnvägen Västervik-Hultsfred – Järnvägen som industriell och social institution
  • Karlskrona varv – tillgänglighet i två bemärkelser
  • Grimetons radiostation, Varberg – Kunskapsöverföring för drift, vård och underhåll av teknisk utrustning
  • Sjuhäradsbygdens textilindustri – Människa, kunskap, produkt
  • Fall- och slussområdet i Trollhättan – Allas ansvar för kulturarvet – vem tar det?
  • Norbergs bergslag – Människor och landskap berättar
  • Frövifors pappersbruk – Gårdagens och dagens industriella verksamheter
  • Falu gruva och Kopparbergslagen – Resursernas miljöer
  • Ådalens industrilandskap – Kunskap för utveckling
  • Det teknologiska megasystemet i Norrbotten – Systemet och dess delar