Brott mot bestämmelserna
Bestämmelser om ansvar för olovlig utförsel av kulturföremål, och för försök till olovlig utförsel, finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Enligt smugglingslagen (3 § och 14 §) är både smuggling, och försök till smuggling, straffbart. Om smugglingsbrottet anses grovt, döms den åtalade till fängelse i lägst sex månader och högst sex år (5 § smugglingslagen). För ett ringa brott döms till böter (4 § smugglingslagen).
I sin bedömning tar rätten särskild hänsyn till om gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, varit av särskilt farlig art eller annars inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse (5 § andra stycket smugglingslagen).
Den som genom grov oaktsamhet bryter mot 3 § i smugglingslagen, döms för olovlig utförsel till böter eller fängelse i högst två år (7 § smugglingslagen).
Vid en dom mot varusmuggling förverkas den smugglade egendomen. Undantag görs om det är uppenbart oskäligt att förverka egendomen eller dess värde (16 § smugglingslagen).
Även den som avsiktligt förpackar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar, köper eller säljer föremål, kan dömas till böter eller fängelse i högst sex år (12-13 §§ smugglingslagen). Brottsrubriceringen är olovlig befattning med smugglingsgods.
Anmälningsplikt för föremål till Tullverket
Om ett kulturföremål – som omfattas av förbud mot utförsel – ska föras ut ur Sverige till ett annat EU-land, måste föremålet först anmälas till Tullverket.
Enligt 4 § Lag (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land inom Europeiska unionen, gäller också anmälningsplikt om:
- Ett villkor för utförsel inte är uppfyllt.
- Ett föremål förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av felaktiga uppgifter.
- En föreskriven uppgift är utelämnad.