Eric Fugeläng, museisamordnare på Riksantikvarieämbetet, sitter i en äggliknande fåtölj.

Om museiuppdraget

Här kan du ta del av vad museiuppdraget till Riksantikvarieämbetet innebär och få en beskrivning över hur vi jobbar för att utveckla vår verksamhet med och för museerna.

Ett utvidgat ansvar på museiområdet

Sedan den 1 juni 2017 har Riksantikvarieämbetet i uppgift att främja utveckling och samarbete på museiområdet. Bland annat genom att samla in och förmedla kunskaper samt genom att erbjuda teknik- och metodstöd. Uppdraget riktar sig till landets alla museer, oavsett deras geografiska läge, storlek, huvudman eller innehållsmässiga inriktning.

Prioriterad målgrupp

För många människor är museernas verksamheter avgörande för möjligheten att kunna ta del av kulturarvet och kulturarvsarbetet. Museerna har en central roll i arbetet med att bevara, använda och utveckla kulturarv, och är sedan tidigare en av Riksantikvarieämbetets prioriterade målgrupper. Uppgifterna ovan innebär emellertid att myndigheten nu har ett utvidgat och samlat ansvar för museifrågor. Bakgrunden och motiven till denna utökade roll finns, tillsammans med ett flertal andra förändringar på musei- och kulturarvsområdet, beskrivna i propositionen Kulturarvspolitik (2016/17:116).

Tolkningar och avgränsningar

Riksantikvarieämbetets uppgifter på museiområdet utgår från myndighetens övergripande ansvar för frågor om kulturarvet. Ansvaret omfattar i första hand frågor om kulturlandskap, kulturmiljöer, kulturföremål och sedan sommaren 2017 – museer. Detta innebär att det i första hand är för museernas arbete med att bevara, använda och utveckla kulturarv som Riksantikvarieämbetet har i uppgift att främja utveckling och samverkan.

Att uppdraget riktar sig till alla museer betyder att insatser behöver utgår från behov och kunna främja utveckling och samverkan för en stor mångfald av museer. Ofta har dessa museer tydligt skilda förutsättningar, verksamheter och mål. I Sverige finns uppskattningsvis 2500 museer, några med över 100 anställda och många andra som drivs helt ideellt.

Att Sveriges museer består av en stor mångfald innebär att människor ges möjlighet att möta och använda kulturarv på en mångfald av sätt. Sammantaget ger det rika museilandskapet också tillgång till en bred och djup kunskap om hur man kan bedriva museipraktik.

Museernas varierande förutsättningar, behov och förväntningar leder samtidigt till ett behov av tydliga prioriteringar. Riksantikvarieämbetet behöver, för att kunna göra skillnad, kunna avgränsa och fokusera på insatser och aktiviteter som svarar upp emot ett antal särskilt angelägna och för många museer gemensamma utmaningar och möjligheter.

Framgångsfaktorer

En viktig framgångsfaktor för det vidgade uppdraget är den breda dialogen med museerna. Syftet med dialogen är dels att lyssna in olika museers perspektiv och behov, dels att få förutsättningar att förankra, samverka kring, utveckla och tillgängliggöra konkreta aktiviteter och deras resultat. Dialogen sker bland annat genom möten med en mångfald av museer och museisammanslutningar men också via digitala kanaler och kontakter.

Resultatet av Riksantikvarieämbetets olika insatser och aktiviteter behöver, för att kunna omsättas av en mångfald av museer, ofta paketeras och förmedlas på olika sätt. En handbok som riktar sig till en viss grupp museer kan, för att vara utvecklande för målgruppen, behöva utgår från resurser och kompetenser som gör handboken svåranvänd för museer som saknar de verktyg och erfarenheter som handboken utgår ifrån. I omvänd ordning behöver stöd som riktar sig till den sistnämnda gruppen, inte nödvändigtvis upplevas som särskilt utvecklande för andra.

En central ambition med den rådande musei- och kulturarvspolitiken är också att föra musei- arkiv-, biblioteks- och övriga kulturmiljösektorn närmare varandra. Betydelsen av helhetssyn och sektorsövergripande perspektiv lyfts ofta fram som en viktig framgångsfaktor. Denna ambition ska återspeglas i den verksamhet som Riksantikvarieämbetet bedriver och många insatser har därför heller inte bara olika museer som de enda tilltänkta målgrupperna. Ett utvecklingsarbete som rör digital förmedling av kulturarv kan rikta sig till såväl museer som till länsstyrelser och andra myndigheter som till olika privata och ideella aktörer.

Uppdraget i praktiken

Uppdraget att främja samverkan innebär att det finns en önskan om att stärka såväl intersektoriell som tvärsektoriell samverkan. Den intersektoriella kan ses som samverkan och samarbete mellan olika museer, för att utbyta kunskap och erfarenhet, för gemensamma produktioner, in- och utlån av föremål och så vidare. Stärkt tvärsektoriell samverkan utgår ifrån ambitionen om att kulturarvet ska tas tillvara i samhällsutvecklingen. Kulturarv och kulturarvsarbete kan innebära en resurs för många samhällsområden och genom att främja tvärsektoriell samverkan, exempelvis samverkan mellan museerna och skolväsendet, kan myndigheten bidra till att de gemensamma kulturarvet bli en angelägenhet för alla. Intersektoriell och tvärsektoriell samverkan kan ske både inom Sverige eller genom internationella utbyten och samarbeten.

Främja museernas förutsättningar

Riksantikvarieämbetets uppdrag går inte ut på att överträffa eller ersätta den mångfald av expertis och de praktiska erfarenheter som museerna har. Uppgiften att samla in och förmedla kunskaper fokuserar snarare på att i första hand främja museernas förutsättningar för att gemensamt bygga vidare på, och dela med sig av, den kunskap och erfarenhet som finns. I de fall behov av ny, samlad kunskap framträder finns också möjlighet att genomföra utredningar och utvärderingar, som kartlägger och analyserar specifika frågor. Resultatet av dessa kan delas direkt eller utgöra underlag för kommande insatser och mer praktiknära utvecklingsarbete.

För att kunna bygga upp ett långsiktigt hållbart stöd som på ett effektivt och flexibelt sätt möter museernas behov och perspektiv utvecklades och förändrades flera delar av Riksantikvarieämbetets verksamhet under 2017. Detta innefattade bl.a. ett stort antal rekryteringar, organisatoriska justeringar, ändringar i arbetssätt samt införandet av ett nytt verksamhetsområde som fokuserar på just praktiknära utvecklingsarbete – kulturarvscentrum.

Inom ramen för kulturarvscentrum, som i propositionen Kulturarvspolitik beskrevs som ”en centrumfunktion för utveckling av kulturarvsarbetet”, testar och utvecklar myndigheten metoder och tekniska lösningar i samverkan med museer och andra kulturarvsaktörer. Utvecklingsarbetet kan ske i samverkan med enskilda organisationer och utgå från ett specifikt projekt. Resultatet, det vill säga den samlade kunskapen, metodhandboken eller den tekniska lösningen ska dock paketeras och spridas så att en mångfald av aktörer själva kan omsätta teknik- och metodstödet i praktiken.

Resultat

På raa.se finns en sida som heter ”för museer”. Denna är skapad i syfte att underlätta för besökare att hitta till insatser och aktiviteter som genomförs med och för museer. Dessa verksamheter spänner sammantaget över allt ifrån initierandet av nätverk för specifika frågor och normgivning till arbetet med fleråriga regeringsuppdrag och bidrag. Innehållet bör också spegla de behov som museerna lyft fram som särskilt viktiga att Riksantikvarieämbetet och museerna arbetar med – exempelvis de rörande digitalisering, samlingsförvaltning, omvärldsbevakning, utställningsteknik och samverkan med andra samhällsområden.

Verksamheten med och för museer utvärderas återkommande. Att förstå de kvalitativa aspekterna av verksamhetens resultat och hur genomförda aktiviteter påverkat museiarbetet är avgörande för att kunna utveckla myndighetens prioriteringar och metoder. Riksantikvarieämbetet behöver vid behov också skapa ökad tydlighet kring sitt uppdrag och ansvar. Det finns många behov och förväntningar som Riksantikvarieämbetet, utifrån sitt uppdrag och sin roll som statlig myndighet, inte kan arbeta med på det sätt som efterfrågas.

Eric Fugeläng, museisamordnare.