Exempel: Matisses Apollon – en taktil tolkning av ett konstverk
Följande text är skriven av Carina Søe-Knudsen, som är illustratör/informationsdesigner och driver företaget Valja Infodesign AB, och beskriver hennes arbete med att göra en taktil tolkning av Matisses Apollo, som hänger på Moderna Museet i Stockholm.
Matisses Apollon
Hur kan man genomföra en taktil tolkning/översättning av ett konstverk?
I denna rapport beskrivs hur jag gått tillväga för att sammanställa en taktil översättning/tolkning av Matisses verk Apollon.
Taktila bilder betyder bilder att känna på och de är utförda i relief. På så vis kan man med hjälp av känseln – vanligen fingertopparna, men ibland även läpparna – undersöka och uppleva en bild.
Under arbetets gång har jag studerat verket, texter om det och haft löpande diskussioner med Maria Taube. Självfallet har jag använt mig av tidigare erfarenheter och kunskap som jag tillägnat mig då jag tillverkat taktila bilder för böcker (på uppdrag av Tal-och Punktskriftsbiblioteket.) Jag har även studerat och läst om utställningen på Nationalmuseum 1995, Taktilt – inte se men röra, samt hur man gestaltar konsthistoria för synskadade, Konsthistoria för synskadade.
Ett konstverk kan inte direktöversättas till taktil bild med originalbildens tolkningsmöjligheter. En rad beslut måste fattas för att fokus ska ligga på önskade områden av konstupplevelsen. Det är därför viktigt att studera verkets innebörd och tolkningsmöjligheter, för att kunna ta beslut om vad man anser viktigt att förmedla taktilt.
Kort om verket Apollon
Verket är ett collage på vitmålat papper limmat på duk, 327×423 cm. Det utfördes av Matisse 1953. Verket erbjuder en rad tolknings-möjligheter. Apollon, solens och ljusets gud, är tecknad med tusch i centrum av bilden, omgiven av glittrande vatten. Ovanför syns en strålande sol. Kanske skymtar Dafne, hon som enligt Ovidius lät förvandla sig till ett träd (Metamorfoser), i den kurviga blå formen i den gula rektangeln. De veckade gula pappersbitarna kunde då vara den mjuka hund förvandling till bark. Svepande linjer omsluter motivets centrala delar och bildar också kärlekens form – hjärtat. De stiliserade kolonnerna förankrar motivet i antikens mytologiska sfär, men kan också föra tankarna till en konventionell gravsten (Hillström, 2006).
Utförandet av den taktila bilden
Att komma fram till önskat resultat har krävt olika former av experimenterande. Många prover har utförts med hjälp av skiftande material och olika typer av färger och lack.
Utprovningarna har skett löpande på personer med olika förkunskap. Inga utprovningar har utförts på synskadade personer då det inte fanns tid för det inom ramen för detta uppdrag.
Beslut har tagits angående följande punkter:
• Tavlans storlek
• Form/detaljnivå
• Reduktioner i bildelement
• Storlek
• Material
• Färg
• Höjd på reliefen
• Storlek
Då bilden ska återges med exakta former så är det viktigt att välja rätt format. Men vad är då rätt format för en taktil bild?
Yvonne Eriksson skriver i boken Konsthistoria för synskadade att det kan vara svårt att uppfatta det föremål som man känner på som något specifikt och föreställande, med andra ord att veta vad man håller i sin hand. Det beror delvis på att man med känseln inte har större överblicksyta än två händer, medan man med synen kan ”greppa” ett helt landskap. Eriksson skriver vidare att om man skall känna på ett föremål som är större än det ryms under händerna, måste man komma ihåg och lägga ihop del för del till en helhet. Att skapa en helhetsbild av ett föremål genom att se endast en del i taget är komplicerat. De flesta bilder är komplicerade att överföra till en bild som blir begriplig för en gravt synskadad person som saknar visuella referenser.
För att snabbt kunna känna in hela bilden får den därför inte vara för stor. Bilden kan heller inte vara för liten då den ska innehålla ett stort antal objekt som inte får bli för små för att kunna tolkas taktilt.
Vissa partier i bilden är speciellt betydelsefulla för tolkningen. Jag syftar här på ansikten i mitten, solen, samt de tre blå formerna i gula rektanglar. Jag provade att utföra dessa partier i en storlek som skulle passa en hand, se Figur 2 och 3.
När storleken var anpassad för händers storlek och omfång så mätte tavlan 100cm x 80cm. För att vara säker på storleken så plottades bilden ut i ovan nämnda format.
Originaltavlan är utförd på duk. Ett lager papper är därefter med hjälp av lim uppspänt på duken. I den taktila tavlan har jag valt att använda mig av en duk spänd på ram. Därefter är papper upplimmat på duken. För att bilden lätt ska kunna torkas av/rengöras är papperet lackat med halvmatt lack. På så sätt kan man på kanterna fortfarande känna dukens struktur. Att göra hela bilden på uppspänd duk istället för på en stum yta förstärker upplevelsen av originalverket.
Form/detaljnivå
Det är ofta nödvändigt att reducera mycket i detaljnivån då man framställer taktila bilder. Jag har separerat tavlans detaljer till fördel för den taktila förståelsen. För att förtydliga detta kan man betrakta Figur 4 och 5. Figur 4 är en exakt kopiering av verket. I Figur 5 har jag separerat delarna från varandra och reducerat i tavlans bildelement. Det är mycket svårt att tolka element som ligger ovanpå varandra och av den anledningen är de svepande linjerna helt frilagda från blommar i Figur 5. I den taktila bilden har blivit tydligare utan att förlora det visuella uttrycket i tavlan. Den innehåller fortfarande otroligt mycket information, men skulle man reducera mer i objekten så förlorar tavlan sitt visuella uttryck.
Material
Den taktila bilden kommer att utsättas för mycket slitage, därför är det viktigt att den blir mycket tålig och lätt kan rengöras.
Ansiktet i mitten är en betydande del. Den är inte utförd i collageteknik, utan tecknad med tusch. Därefter limmade jag ett helt papper ovanpå, och tryckte ner papperet i reliefen, sist fyllde jag i tuschteckningen. På samma sätt har jag utfört signaturen längst ner i vänstra hörnet.
Färg
Det gällde att finna ett sätt att särskilja färgerna från varandra och vad man ska grunda färgskalan på.
Efter att jag producerat materialprover och utfört utprovningar kom jag fram till att det handlade om små varianter i textur. Användes material med för särpräglade reliefer/texturer så förlorade testpersonerna fokus på formen och började skapa associationer till materialet.
Yvonne Eriksson skriver att de två väsentligaste egenskaperna i detta sammanhang är texturen och temperaturen. Materialen upplevs ha olika temperatur, vilket beror på att materialet har olika förmåga att leda värme. Ett material med god ledningsförmåga leder bort värmen från huden och ytan upplevs som sval. Det motsatta gäller för material med dålig ledningsförmåga.
Jag började med att undersöka olika möjligheter att skapa temperaturskillnader. Och därefter undersökte passande ytstrukturer.
Blå
Den blå färgen målade jag med magnetfärg på metallfolie. Det blev en kallare och lite strävare känsla.
Röd
Rött är utfört med hjälp av en form av plastmaterial som alstrade värme. Den är en aning högre och en aning svampig, vilket ger den en sär-präglad känsla, men samtidigt inte står ut för mycket i förhållande till de andra färgerna.
Gul
Då flera blå element i tavlan är placerade på gula rektanglar så beslutade jag att göra gult till en yta som skilde sig mycket från blått. Den blev högblank, mycket glatt yta.
Grön
För att ta fram en grön taktil färg utförde jag prover med olika former av silikon. Grönt används inte så mycket i tavlan därför kan man göra den färgen lite ”uppstannande”, vilket betyder att den känns lite kletig så att fingret stannar upp en aning. Det hade kanske inte varit så bra till större ytor och former, men till mindre partier passar det.
De färger som ligger mellan grundfärgerna, ljusgrönt och orange har samma taktila känsla som den närmaste grundfärgen. Det var viktigt att få ihop en färgskala som fungerade bra tillsammans, ingen får sticka ut eller likna en annan för mycket. Tillslut kom jag fram till en balanserad färgskala.
Höjd
Jag provade olika höjder genom att montera olika lager med plastmaterial och kartong på varandra med hjälp av en montagefilm (dubbelhäftande tejp). En viktig faktor som jag måste ta hänsyn till redan i detta stadium var att den taktila bilden ska vara lätt att underhålla, vilket även det styr materialvalen.
Höjden på reliefen är av stor betydelse. När höjden överstiger 2mm på bildelementen blev mellanrumsformerna dominerande. Bildelementen upplevdes dessutom mer som föremål klistrade på en yta. Är reliefen däremot för låg blir det svårt att identifiera ytterkonturerna av de olika formerna. 1,3 – 2mm visade sig vara en lämplig höjd på bildelementen.
Avslutning
Den taktila bilden är slutförd, och nu återstår responsen från målgruppen, det vill säga de synskadade. Men all respons och även från de pedagoger som använder sig av bilden är intressant anser jag. Det finns många sätt som att utföra en taktil bild, det handlar framför allt om vilka val man väljer att göra.
- Eriksson, Yvonne (1994) Rapport 1994:2 Konsthistoria för synskadade Stockholm: Tal- och Punktskriftsbibliotekets
- Moderna Museet. (2006-01-10) Hillström, Y. skriver om Henri Matisse
http://www.modernamuseet.se - Eriksson, Yvonne (1994) Rapport 1994:2 Konsthistoria för synskadade Stockholm: Tal- och Punktskriftsbiblioteket
- Eriksson, Yvonne (1994) Rapport 1994:2 Konsthistoria för synskadade Stockholm: Tal- och Punktskriftsbiblioteket