Barnperspektiv och barns perspektiv

Många museer prioriterar idag barnperspektiv och erbjuder utställningar för och om barn, ibland också av barn. Exempel finns från debatt i DN och Göteborgsposten där vissa delar av kultureliten ser detta som provocerande. De lär få vänja sig, då Barnkonventionen nu är upphöjd till svensk lag. Barns rättigheter och möjlighet att påverka kulturutbudet kommer förhoppningsvis att märkas ännu tydligare.

 

Lek, spänning och nostalgi

Vad förknippar du med barn och barndom i museiutställningar? Nationalmuseet i Köpenhamn bjuder på lek, spänning och nostalgi i sina utställningar på temat. Ämnen som immateriellt kulturarv, integration och död presenteras med kunskap och en hel del kreativitet. Inte direkt nyskapande, även den klassiska föremålsutställningen har sin givna plats, men i god beprövad museitradition.

 

En holistisk syn på historia

Foto: (CC BY)

I Barnens museum presenteras glimtar ur museets historier om Danmark, i form av ett flertal lekmiljöer, klätterskulpturer, montrar med föremål och möjlighet att göra sin egen utställning. Inspiration och inspel från när och fjärran och ny- och gammeldansk. Allt i de generöst tilltagna rummen kan man leka med. Samtidigt finns en koppling till museitraditionen i form av skyddande montrar för autentiska föremål ur samlingarna.

 

Immersiv immaterialitet

   
Foto: (CC BY)

Specialutställningen Sov sött, hoppas du överlever natten!  är ett ypperligt exempel på att förmedla immateriellt kulturarv, här 1800-talets folktro om nattens väsen och vålnader. Rum, ljud, ljus och framför allt mörker skapar en suggestiv miljö, mystisk och spännande på gränsen till skrämmande, trots avsaknad av 3D-, AR- och VR-tekniker. Utställningsmakarna visar med bravur att immersivitet inte med nödvändighet behöver vara det samma som senaste teknologin.

 

Jämförelse, minne och förundran

Foto: (CC BY)

I övergången mellan historiskt och barnanknytning finns leksaksutställningen. Den spelar på jämförelse, minne och förundran. Efter en något blek och tvekande inledning i första rummet, utformad som en  leksaksbutik  från första halvan av nittonhundratalet med hyllor med lite skamfilade dockor, bjuder utställningen i de följande salarna på en glittrande kavalkad av magnifika dockskåp. Scenografin formad som en cat walk av olika modeller och stilar. Likt haute couture är det mesta handgjort.

 

Visningar och interaktivitet

De äldre utställningarna, som är ganska slitna och som ger ett trött intryck, även om föremålen är fantastiska, är traditionellt vuxenorienterade. Sakliga, torra och strikta, men det finns koppling till yngre besökare. Berättelser från graven är till exempel namnet på den arkeologiska barnvisningen. Dessutom finns det kedsomhedsknappar, det vill säga uttråkningsknappar, när the museum fatigue slår till. (Tillståndet först beskrivet av Benjamin Ives Gilman 1916). Viktigt att tillägga att fenomenet förvisso inte bara drabbar barn. Knapparna finns utspridda i museet och när man trycker på dem, händer följande:

” Malerier taler, drager forbløder, eller der går ild i en samling. Ingen ved, hvad der kommer til at ske.”

Förhoppningsvis kommer den successiva förnyelsen av utställningar, inte bara på Nationalmuseet i Köpenhamn, leda till att barnen får mer och mer utrymme. Tematiserade och målgruppsrelaterade satsningar i all ära, men inte är det omöjligt att göra utställningar tillsammans som erbjuder något för alla, för en gemensam museiupplevelse?