Berlin

Har du funderat på det här med att återanvända byggnader och fylla dem med nytt innehåll? Varför görs det, mer än för att byggnaderna redan finns och står tomma? Ombyggnad är på inget sätt en garanti för ett billigare projekt än nybyggnation. Den historiska kopplingen kan vara olika stark, men vad innebär det för stadsrummet när funktioner ändras och till exempel ett museum flyttar in?

 

Altes Museum Berlin
Entrén till Altes Museum Foto: (CC BY)

I januari var vi några stycken utställningsfolk som reste till Berlin för att titta på museer, gallerier och samlingar inhysta i kyrkorum, slott, stationer, bunkrar, industrier och hotell. Vi studerade hur byggnaderna förhöll sig till stadsplaner och orientering i staden: mötesplatser och kommunikation, centralt eller inbäddat i kvartersstrukturen, offentligt, gemensamt eller privat, till och med dolt och hemligt, enbart för de invigda. Vi tittade på rum som bytt funktion, volymer som fått tillägg och förändrade kommunikationsstråk. Naturligtvis såg vi några utställningar också, men fokus låg mer på design och form än innehåll och budskap.

 

Museumsinsel – kulturens mittpunkt

Tidigare var en tungt vägande anledning att ta sig över till Öst vid ett Berlinbesök, att se kulturskatterna i Pergamonmuseet, Altes och Neues Museum. Numera är kulturklustret Museumsinsel centralt placerat, i stadsdelen som lämpligt nog heter Mitte, i den återförenade huvudstaden.

Byggetapperna avlöser varandra på ön. De ekonomiska tillgångarna verkar närmast outsinliga. Det får kosta. Inga tekniska lösningar är för dyra. Inga material för exklusiva. De största namnen inom design anlitas. Pergamonmuseet är inlindat i byggställningar och nät och ett arkeologiskt stråk rakt genom samtliga museibyggnader är målet. Sammanlänkande, men mer svårorienterat torde resultatet bli. Nya entréer och  flera möjligheter att lämna via en annan byggnad än där man gick in. Just nu är det allt annat än lätt att överblicka, med tillfälliga hänvisningsskyltar och flyttade entréer. Kanske klarnar det med tiden.

James-Simon-Galerie, Berlin
Entrén till James-Simon-Galerie Foto: (CC BY)

 

På Neues Museum berättar guiden om den arkitekttävling som föregått uppförandet av västflygeln och den nya entrébyggnaden James-Simon-Galerie. I programmet framhölls efterlevnad av Venedigdokumentet från 1964 om restaureringsprinciper, som förespråkar en tydlig skillnad på nytt och gammalt som ett krav. David Chippenfields architects vinnande förslag var det enda som konsekvent tog hänsyn till denna princip.

Neues Museum, Berlin
Interiör, västra flygeln, Neues Museum Foto: (CC BY)

Med ett elegant, gracilt, nutida formspråk exteriört och  mer robust interiört, med trapphallen som utgångspunkt. Från källarplan till tredje våning, med nya bjälklagskonstruktioner fristående i det återstående fasadskalet. Tydligt och djärvt. Med förankring i de omkringliggande byggnaderna. För att lyfta något som möjligen inte imponerar lika mycket, så är föremålen underordnade miljön. Utställningsdesignen möjligen något uniform och bitvis dåligt ljussatt.

 

 

Berliner Schloss/Humboldt Forum
Norra fasaden; Berliner Schloss/Humboldt Forum Foto: (CC BY)

Berliner Schloss/Humboldt Forum, rekonstruktion av en raserad byggnad och en svunnen tid, en symbol för makten, kulturen och vetenskapen, ligger på andra sidan av paradgatan Unter den Linden. Här är förebilden viktigare än arkitekterna, byggnaden återskapad med hjälp av hantverkstradition, ännu kvarlevande i öst. Att bygga gammalt. Historia möter nutid. Makten, då kungamakten, idag representerad av finansiärerna och företagarna. Drömmen om en svunnen preussisk storhetstid. Att återuppväcka vetenskapen som ideal med hjälp av bröderna Humboldt. Mycket lämpligt uppmärksammas 250-årsdagen av den yngre broderns födelsedag på Humboldtuniversitetet tvärs över gatan, vilken förövrigt skulle ha firats med Forums invigning, om inte bygget försenats. Det etnografiska museet som ska inhysas på ett par våningsplan, har redan kritiskt granskats av postkolonialt orienterade debattörer.

Helt inkonsekvent återskapas fasaderna individuellt från olika tidsepoker. Fasaden mot öster är en pastisch av ett östtyskt betongkomplex. En blinkning till en störtad maktfaktor? Interiören är helt nyskapad utan koppling till tidigare rumsindelning. Historien som en eklektisk bygglåda utan krav på kronologi eller äkthet. Stadens väv av byggnader i juxtaposition i en enda byggnad. Postmodernismens dekonstruktion i ny kostym.

Humboldt Forum, Berlin
Östra fasaden, Humboldt Forum Foto: (CC BY)

 

Betong – hårt, grått, uttrycksfullt och påtagligt sinnligt

Från enbart nykter, nästan neutral utställning med helt underordnad arkitektur i DDR-museet med ingång från Sprees kajkant in under ett hotellkomplex, till Judiska museet med byggnaden i sig som utställning, där Daniel Liebeskinds expressiva arkitektur koreograferar känslan av exil och förföljelse.

Judiska museet Berlin
Exilens trädgård, Judiska museet Foto: (CC BY)

En vandring i Exilens trädgård är en påtagligt kroppslig upplevelse av vilsenhet och desorientering. Det är fysiskt krävande att röra sig mellan betongpelarna. Mot den blå himlen tecknar sig stympade grenar av tårpil. Jämför med förnimmelsen av vad monumentet över Europas mördade judar av Peter Eisenman väcker för känslor. Det ligger öster om Tiergarten, i närheten av Branderburger Tor och intrycket av rutnätet av betongblock, täckande 19 000 kvadratmeter, är starkt och en blandad känsla av förtvivlan och monotoni sprider sig. Trots betongens tydliga språk, är Liebeskinds irritation över sin forne lärares upprepning av temat förståelig. Lite för likt.

 

 

The Moment of Suspension, Jose Dávila
The Moment of Suspension, Jose Dávila, König Galerie Foto: (CC BY)

König Galerie, skapat av Johann König, den blinde galleristen. Brutalistisk kyrkobyggnad i rå betong från sextiotalet, mitt i ett bostadsområde från samma tid. Nära, fysiskt. Utställningen med skulpturer av Jose Dávila som utmanar gravitationen, i perfekt balanserat samspel med lokalen dröjer sig kvar.

 

 

Feuerle Collection, Berlin
Entrén till Feuerle Collection Foto: (CC BY)

Slutligen bunkern som utställningslokal. Feuerle Collection, en privat samlares tempel för estetiska riter. En scenografi av ljus och mörker, intrikat tempererad av en inomhussjö som speglar och samtidigt fördunklar utställningsrummen. Föremålens metafysik. Doftupplevelse som konst. En noga iscensatt visning, som att vara del av en Bond-film. Vi går runt i tystnad, men efteråt finns behovet att prata om vad vi upplevt. Kulten av kulturen, en underlig och nästan obscen känsla. Estetik som lust. Manipulation?

 

Öst är öst och väst är väst och i Berlin möts de

Hamburger Bahnhof har kvällsöppet. Huvudattraktionen är den tillfälliga utställningen Bergama Stereo, en ljudinstallation av Cevdet Erek, musiker, boende i Istanbul. Pergamonaltaret till musik eller som det står i programmet, hörbar arkitektur. Stationshallen är verkligen en perfekt plats för verket och besökarna stannar länge i rummet. Cirkeln är sluten mellan öst och väst. En slutstation för senmodernismen och en avgångshall för nya destinationer. Byggnaden från mitten av artonhundratalet varsamt omvandlad till museum, först för byggnation och transport i början av förra seklet och därefter samtidskonst 1996.

Bergama Stereo
Bergama Stereo, Cevdet Erek, Hamburger Bahnhof Foto: (CC BY)

Det finns många fler museer och utställningar än det vi hann med att se under våra dagar i Berlin, trots att en hel del institutioner är stängda på grund av just ombyggnad, nybyggnad och tillbyggnad.

Att återförena inte bara en delad stad utan också fyra sektorer, två politiska system, tre världsdelar, en splittrad nation och en kluven befolkning. Staden som spelplats. Kapitalet, museerna och kulturen som insats. Från guiden på DDR-museum får vi höra att de boende fortfarande mest håller sig i sina gamla kvarter, i öst likaväl som i väst. Konstnärerna har visserligen flyttat österut. Turisterna rör sig kors och tvärs, men ändå i begränsade områden. Trettio år efter murens fall byggs det fortfarande febrilt. Vi har anledning att komma tillbaka.

Restaurering  av Neue Nationalgalerie ska vara klar under 2020. Nationalgalerie20, en helt ny museibyggnad för 1900-talets konst, beräknas öppna 2026. Och Berliner Schloss då, i september, återuppbyggt och med de etnografiska samlingarna på plats om några år.