Förvara mänskliga kvarlevor i museisamlingar–våtpreparat

Samlingar som innehåller mänskliga kvarlevor bör, liksom andra museisamlingar, förvaras professionellt och enligt god praxis för samlingsförvaltning. Samlingar med våtpreparat kräver dock specialkunskap för att hantera. Förvaringskärl bör aldrig öppnas och på något sätt behandlas om man inte har utbildning för detta, då innehållet kan förstöras och förvaringsvätskor är hälsoskadliga.

Här finns övergripande information om våtpreparat och vad museer generellt bör tänka på när det gäller förvaring av dessa.

Vad menas med våtpreparat?

Biologiskt material som inte kan bevaras på annat sätt än i konserverande vätskor, som till exempel organ, mjukvävnad och embryon kallas för våtpreparat. Förvaringsvätskan kan till exempel bestå av etanol och formalin, men andra vätskor eller blandningar förekommer också. Våtpreparat förvaras ofta i behållare av glas eller rostfritt stål av god kvalitet, med hållbara och tättslutande lock och tätningar. Även plexiglas är vanligt förekommande även om det bryts ned med tiden.

Man bör aldrig byta kärl, tätningar, avancerade lock och förvaringsvätskor själv, om man inte har utbildning för detta, då preparaten riskerar att förstöras och vätskor kan vara hälsoskadliga.

Förvaringsutrymmen och inredning

Våtpreparat bör inte förvaras i samma utrymmen som andra samlingar på grund av olika krav på förvaringsmiljö, av hälsoskäl och på grund av brandrisk. Våtpreparat kan också orsaka kemikaliespill på övriga samlingar om de skulle gå sönder. Ofta vill museer heller inte att mänskliga kvarlevor i samlingarna ska exponeras fritt i förvaringsmiljön. Det krävs därför någon form av skyddad förvaring.

Det kan finnas skäl till att upprätta gemensamma etikregler, uppförandekoder samt tillgänglighets- och användningsrutiner som gäller mänskliga kvarlevor. Dessa kan med fördel sättas upp i utrymmen där kvarlevorna hanteras och förvaras. Det kan också behövas restriktioner för vem som får hantera kvarlevorna och på vilket sätt.

Brandrisk

Det finns flera lagar och riktlinjer på området brandfarliga och explosiva varor. Innehav av stora mängder (100 liter eller mer) är tillståndspliktigt enligt lag och måste godkännas av räddningstjänsten. Tillståndet brukar vara giltigt mellan 6-10 år.
Museet behöver ta hjälp av experter på våtpreparat och brandfarligt material vid utformande av rutiner och förvaringsutrymmen.

Öppna kärl och otillräckliga tätningar gör att brandfarliga ångor avdunstar och ansamlas i skåp och andra förvaringsutrymmen. Det kan öka risken för brand. Utrymmen behöver därför vara välventilerade och tillräckligt brandskyddade med till exempel extra motståndskraftiga väggar, larm, skyltning och sprinklersystem. Alla elektriska apparater och armaturer som kan orsaka gnistor bör undvikas. Detta gäller även mobiltelefoner och ficklampor. I värsta fall kan även statisk elektricitet från kläder i kombination med ångor i täta utrymmen orsaka explosion.

Att förvara kärl

Förvara kärl på raka, stabila hyllor, gärna med en kant framtill som förhindrar att de trillar ned, vid eventuella vibrationer. Mycket höga behållare bör ställas på den lägsta hyllan eller på en pall med en pallkrage. De kan också behöva extrastöd för att inte välta.

Ställ inte för många kärl på samma hylla. Ofta kan det ur översyns- och hanteringssynpunkt vara bättre med smalare hyllor, där bara en rad med kärl får plats. Hyllor av rostfritt stål är att föredra då de är lätta att göra rena, inte suger åt sig spill och är mer brandsäkra än till exempel trähyllor. Om förvaringsutrymmet har sprinklers kan det vara bra att välja perforerade hyllor så att släckningsvatten kommer åt på alla hyllplan. Om det är en stor samling måste man tänka på att inte ha en golvbrunn där stora mängder kemiska ämnen kan rinna ut i avloppet.

Det bör finnas någon form av bord eller avlastningsyta i närheten av förvaringen där kärl kan ställas ned säkert.

Förvaringskärl bör vara märkt med den information som behövs för att identifiera föremålet, med metoder som inte försvinner. Ofta har våtpreparat en etikett inuti förvaringskärlet, av ett material som inte bryts ned över tid. Eventuellt kan hyllor och rum märkas med internationella kemiska beteckningar, om innehållet i behållarna är känt och museet vill tydliggöra vad som finns där.

Översyn och underhåll

Våtpreparat kan behöva ses över åtminstone en till två gånger om året för att kontroller sådana saker som tätningar, lock, läckage, avdunstning och färgförändringar.

Museet bör sätta upp rutiner för regelbundna kontroller av våtpreparat. Rutinerna bör innehålla hur ofta kontroller ska genomföras, vilka våtpreparat som ska kontrolleras och vad det är som ska kontrolleras. För att kontrollera förvaringsvätskans kvalitet, fylla på eller byta ut vätskor behöver museet ta hjälp från specialister på våtpreparat.

Klimat- och miljöförhållanden, som till exempel temperatur och relativ luftfuktighet bör övervakas och kontrolleras regelbundet, så att de förhållanden museet har ställt upp upprätthålls och att inget oväntat händer.

Dokumentera alla iakttagelser på ett systematiskt och hållbart sätt.

Temperatur och relativ luftfuktighet

Våtpreparat bör generellt förvaras i ett stabilt och svalt utrymme. Håll en rumstemperatur runt 17-18 grader, utan kraftiga svängningar. Varmare temperaturer kan skynda på nedbrytning och göra så att materialet torkar ut. Kalla temperaturer kan eventuellt påverka vissa förvaringsvätskor och är dyrare att upprätthålla. Relativa luftfuktigheten bör hållas stabil runt 35-55 %. Detta gäller även i utställning.

Som för alla material kan dock individuella bedömningar av klimat- och temperaturbehov behöva göras för enskilda föremål och samlingar.

Ljus

Våtpreparat bör, när de inte används, förvaras mörkt. Om möjligt bör endast delar av förvaringsutrymmet lysas upp åt gången. Våtpreparat som exponeras för visuellt ljus och UV-ljus kan förändras över tid och hälsoskadliga ämnen kan ackumuleras. Generellt bör våtpreparat i utställning exponeras med en ljusnivå på max 50 lux.

Hantering och förflyttning

Våtpreparat bör hanteras och förflyttas så lite som möjligt. Lyft försiktigt med båda händerna. Lyft inte i lock. Om våtpreparat ska förflyttas en längre sträcka inom museet bör hela flyttvägen kontrolleras noggrant för att upptäcka och minimera eventuella risker. Använd stabila vagnar samt undvik skakningar och gupp. Kontrollera varje kärl efter sprickor före och efter förflyttningen. Placera kärl inuti plastlådor under transporten utifall att de skulle gå sönder. Om botten av transportlådan fylls med vermikulit suger detta åt sig kemikaliespill, om olyckan skulle vara framme.

Utarbeta en plan tillsammans med en expert på våtpreparat vad som bör göras om något händer.

Om våtpreparat ska transporteras utanför lokalerna behöver museet noga kontrollera de regler som gäller. Man får inte på något sätt transportera farligt gods, som brandfarliga vätskor på väg, tåg eller båt utan att minst ha en ADR 1:3 utbildning. (Ev länk istället!) Utbildning krävs också för packning. Förnyad utbildning krävs regelbundet enligt de regler som finns. Saknar museet personal med utbildning måste ett företag som är specialiserade på transporter av farligt gods anlitas. Ska preparatet transporteras med flyg gäller ICAO-TI lagstiftning.

Hälsorisker

Att hantera våtpreparat kan innebära stora hälsorisker om kärl till exempel skulle spricka och gå sönder. Formalin är extra hälsoskadligt. Tidigare användes också arsenik och kvicksilver i våtpreparat och dessa ämnen kan fortfarande finnas kvar. Hantering i dåligt anpassade lokaler kan göra den som hanterar preparaten sjuk. Vissa förvaringsvätskor, som till ex Bouin kan vara också vara explosivt. Mer information om risker och avfallshantering finns i produkters säkerhetsdatablad som finns tillgängliga på nätet.

Att öppna kärl och byta förvaringsvätska rekommenderas inte utan utbildning då felaktig hantering och konservering/restaurering kan leda till att preparatet tar skada. Den som hanterar utsätts också för hälsorisker.

Om kärl ska hanteras och riskerar att gå sönder använd anpassade ögonskydd eller visir, andningsskydd, labbrock av 100%-ig bomull för att förhindra statisk elektricitet, plastförkläde och nitril-handskar eller andra handskar som tål kemikalier. Ha tillgång till dragskåp, ögondusch och material för att torka upp eventuellt kemikaliespill.