Bild från utställning i konserveringsateljén i Sörmlands museums Berättande magasin. Foto: (CC BY)

Proveniens

Med proveniens menar man historien om ett föremåls kedja av ägare från det att det skapades eller upptäcktes fram till i dag. Proveniensforskning har traditionellt framför allt använts inom ämnet konstvetenskap och av forskare verksamma vid konstmuseer. Genom att spåra och dokumentera konstverkets väg från den ena ägaren till nästa söker man fastställa ägarskap och attribuera verket till rätt upphovsman. Men proveniensforskning bidrar även till den kontextuella kunskapen om konstsamlarnas och de samlande institutionernas historia och konstens olika funktioner och betydelser genom historien. Därutöver kan man genom proveniensforskning blottlägga oegentligheter och illegala eller oetiska transaktioner i ägarkedjan.

Målet för proveniensforskning är att få fram en komplett ägarhistorik med dokumentation som stödjer ägarbyten, export och import. I praktiken är det dock mycket svårt att få fram en komplett ägarkedja för många föremål, särskilt när lång tid passerat. Auktionshus, konsthandlare och gallerier kan ha upphört med sin verksamhet och privatpersoner sparar inte alltid kvitton och annan dokumentation. Dessutom kan tillgängligheten till vissa arkiv vara begränsad.

En noggrann undersökning av föremålet självt kan ge viktig information, det kan till exempel finnas stämplar eller etiketter från tidigare ägare, utställningar eller auktionshus. Föremål som vardagsföremål och böcker kan vara extra svåra att belägga hela ägarkedjan för. Dels då det inte varit vanligt att dokumentera proveniens för den här typen av föremål och dels då dessa föremål inte är unika utan förekommer i många exemplar. Proveniensforskning vid bibliotek innebär alltså särskilda utmaningar. För en bok krävs att det finns ex-libris, noteringar eller liknande som möjliggör identifiering av exemplaret och koppling till tidigare ägare.

Vid behov av fördjupad proveniensforskning kan museet behöva ta hjälp av extern expertis. Detta gäller i synnerhet vid efterforskningar utomlands då även internationella samarbeten med andra proveniensforskare kan vara avgörande.

Den provenienskontroll som görs i samband med till exempel förvärv och lån ingår i det som brukar kallas due diligence, eller “vederbörlig omsorg och uppmärksamhet”.