Metoder för riskbedömning av kulturmiljöer utifrån klimatförändringar

På den här sidan hittar du Riksantikvarieämbetets rapport ”Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar”.

Innehållet i rapporten är skriven 2017 och publicerad 2020. Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY.

Bilderna i rapporten är tydligare i den PDF som finns i Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVA).

Innehållsförteckning

Inledning och syfte

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. Klimatförändringarna påverkar kulturarvet, och det är ett faktum att de ger fysiska skador på byggnader och landskap. Därför prioriterar Riksantikvarieämbetet arbetet med frågan. Det övergripande målet är att öka kunskapen och beredskapen så att skador på kulturmiljöer kan begränsas och helst undvikas.

Syftet med denna rapport är att sammanfatta metoder, erfarenheter och kunskaper ur perspektivet gällande riskbedömning av kulturmiljöer utifrån tre regionala projekt som studerat klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet. Det primära för de tre projekten har varit att få fram hur klimatförändringar kommer att påverka kulturarvet och vilka kulturmiljöer som är mest utsatta. Framtagandet av metoderna har varit en del i detta arbete och inte målet i sig.

Svensk kulturmiljövård har ingen tradition av att arbeta med risk- och sårbarhetsanalyser och därför får dessa tre projekt sägas vara nydanande och viktiga att sprida kunskap om. I denna rapport har centrala resultat och erfarenheter sammanställts så att länsstyrelser, kommuner eller andra som vill göra riskanalyser av kulturmiljöer enkelt ska få en samlad bild av metoderna. Tanken är också att rapporten kan fungera som stöd vid eget arbete med riskbedömning. Slutsatserna kring klimatförändringarnas påverkan kommer inte att behandlas i denna rapport mer än mycket översiktligt, för de resultaten hänvisas istället till respektive projektrapport.

De projekt som presenteras i rapporten har haft olika syften och förutsättningar för genomförandet. Utgångspunkterna har dock varit desamma, att beskriva klimatrelaterade risker för kulturmiljön, identifiera vilka kulturmiljöer som är mest utsatta och komma med förslag på hur man kan förebygga och hantera dessa frågor på regional nivå. Huvuddelen av slutsatserna är allmängiltiga och gäller även för andra delar av landet. Alla projekten har gjort någon form av riskanalys och riskhantering kopplat till kulturmiljön. Fokus har legat på kulturmiljöer i landskapet. Projekten pekar inte ut exakta hot för enskilda kulturmiljöer utan har identifierat områden där en ökad risk föreligger och beskrivit de mest problematiska klimatförändringarna.

Den risk som har hanterats inom projekten är risken för förlust av kulturhistoriskt värde och kulturhistoriska miljöer på grund av förändringar som har sin orsak i ett förändrat klimat. I detta perspektiv är det en kombination av kulturmiljöernas värde som å ena sidan historiskt källmaterial och å andra sidan som resurs för lärande och samhällsutveckling som ska analyseras. En påverkan som gör en kulturlämning mer svårförståelig och att den tappar sitt sammanhang, kan således vara lika allvarlig som en rent fysisk skada.

Begreppet kulturmiljö är ett omfattande begrepp med flera innebörder. I rapporten har en avgränsning gjorts till yttre, fysisk miljö med en plats i rummet.

Till toppen.

Sammanfattning

Att klimatet förändras och kommer att påverka kulturarvet är ett faktum. Sektorn behöver därför förbereda sig genom att aktivt arbeta med frågan. En viktig del i arbetet är att identifiera och därefter prioritera var och vilka insatser som behöver göras.

En central del i detta är att använda risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) för att utreda den komplexa helhet som kulturmiljön utgör. I denna rapport sammanfattas och beskrivs de metoder, centrala erfarenheterna och slutsatser kring arbetet med riskanalyser som gjorts i tre regionala, svenska projekt. Metoderna visar på olika sätt att arbeta utifrån tillgängliga resurser och syfte. Flertalet av resultaten är allmängiltiga och kan därför tillämpas i hela landet. Resultaten visar också var det finns brister i kulturmiljövårdens underlagsmaterial och där förbättringar behövs.

De tre projekten har varit olika stora, med olika bemanning och med något olika syften. Erfarenheterna är dock likartade. Arbetssättet med riskanalys är effektivt och relativt enkelt men kräver en bra sammansatt arbetsgrupp med tydligt syfte och avsatta tidsramar. En central del i arbetena har varit sammanställning av relevanta platsbundna kulturmiljöunderlag. De finns nu samlade och kan användas även i andra planeringssammanhang.

I slutet av rapporten presenteras även förslag på en generell arbetsmetodik för riskbedömning som utgår från erfarenheterna från de tre projekten. Denna generella metod kan med fördel användas vid andra eller liknande riskanalyser av kulturmiljöer.

Projekten har konstaterat att det idag finns stora brister i de geografiska underlagsmaterial som används för att beskriva kulturmiljöerna. Likaså saknas helt en riskvärdering av kulturmiljöer. Utan dessa två bitar kan fördjupade och mer detaljerade analyser av kulturarvet inte göras på ett enkelt sätt. Bättre geografiska underlagsmaterial och riskvärderade kulturmiljödata är till nytta inte bara för kulturmiljövården utan all samhällsplanering och bör därför prioriteras.

Introduktion till begrepp

Vad säger klimatscenarierna?

Generellt tyder de framtagna regionala klimatscenarierna på väsentliga förändringar i vårt klimat och därmed för allt det som påverkas av väder och klimat.

För Sveriges del visar klimatscenarierna en kraftig framtida temperaturökning. Temperaturökningen leder till lindrigare snö- och isförhållanden vilket i sin tur förstärker temperaturökningen och därför blir kraftigare på vintern än på sommaren. Uppvärmningen leder också till att vegetationsperioden förlängs och ”klimatgränser” förflyttas norrut.

Beräkningarna tyder på att nederbördsmönstren förändras i ett varmare klimat med större kontraster mellan nederbördsrika och torra områden än idag. Det förväntas få följder för vattentillgång och de problem som för mycket eller för lite vatten för med sig.

Vad gäller nederbörden så ökar årsmängderna i Sverige. Det blir mer nederbörd på hösten, vintern och våren. Även under sommaren ökar nederbörden men inte lika mycket och i södra delarna av landet finns klimatscenarier som ger mindre mängder. Nederbörden blir intensivare även för sommaren, samtidigt som varmare temperatur ökar avdunstningen.

En annan förväntad ändring är att extremnederbörd förväntas bli ännu kraftigare och mer frekventa. Regnskurar kan därför bli mer intensiva även i områden där den totala nederbörden inte förväntas öka eller kanske till och med kommer att minska.

Det varmare klimatet för med sig en generell minskning i utbredning av snö och is.

Temperaturökningen leder till en expansion av vattnet och därigenom till en förhöjd havsnivå. För perioden 2081-2100 jämfört med 1986-2005 förväntas havsytans nivå stiga med i medeltal mellan 0,26 och 0,98 m beroende på hur kraftig klimatpåverkan blir. Havsnivåhöjningarna har en regional karaktär då de påverkas av ändringar i lufttryck, vindmönster och landhöjning. Till exempel förväntas höjningen bli mycket lägre längs Norrlandskusten jämfört med sydligaste Sverige.

Vi kommer sannolikt att även att se förstärkningseffekter på företeelser som vi inte med självklarhet ser som problematiska, ett exempel är nollgenomgångar (temperaturen är både över och under 0 ºC under ett dygn) eller skred. Det vill säga där ökningen av en annan parameter (oftast vatten) leder till ökad följdrisker på andra områden.

Till toppen.

Risk och sårbarhetsanalyser

Risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) är en beprövad metod för att på ett strukturerat sätt upptäcka, analysera och dokumentera risker. Syftet är att minska sårbarheten och öka förmågan att hantera kriser. Risk- och sårbarhetsanalyser ger viktig kunskap om hur vi kan förebygga, förbereda oss inför och hantera kriser. Den samlade analysen ger möjlighet att arbeta systematiskt med förebyggande åtgärder. Den kan anpassas efter objektet och organisationens komplexitet, förutsättningar och behov. Arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser är ett bra sätt att skapa medvetenhet och förankring i en organisation.

För kulturmiljövården handlar riskanalyser framför allt om att minska risken för att kulturhistoriska miljöer och lämningar skadas och att öka sektorns förmåga att hantera dylika risker.

Själva riskanalysen syftar till att storleksbestämma risken, vilka konsekvenser en viss riskkälla kan ge upphov till och hur sannolikt det är att den händer. Risker som identifierats vid riskanalyser kan användas som underlag för att i nästa steg bedöma ett objekts sårbarhet. Sårbarhetsanalysen syftar till att identifiera hur mycket och hur allvarligt ett system eller en plats påverkas av en händelse.

Inför en risk- och sårbarhetsanalys är det viktigt att ha ett klart syfte med vad den ska leda fram till och vem som ska använda den eller hantera de risker och åtgärdsbehov som identifieras. Om dessa bitar inte är på plats blir analysen inget mer än just en analys och får sannolikt inte avsedd effekt.

Det finns ingen vedertagen standard för hur en risk- och sårbarhetsanalys ska vara utformad. Det finns en rad olika metoder och verktyg för detta, men det finns ett antal centrala moment som bör ingå. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) beskriver i sin handbok Vägledning för Risk- och sårbarhetsanalyser olika metoder och processer för att ta fram risk- och sårbarhetsanalyser. De huvudsakliga delmomenten som ingår visas i figur 1.

Mer information finns på MSB:s webbplats

I redovisningen av de tre projekten har utgångspunkten varit att försöka relatera de steg som gjorts inom respektive projekt till den processbeskrivning som MSB använder.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar

Figur 1. Schematisk beskrivning av riskhanteringsprocessen. Figuren är hämtad ur Vägledning för risk- och sårbarhetsanalys från MSB.

Kulturmiljövården har traditionellt inte arbetat med risk- och sårbarhetsanalyser. Området är alltså nytt för sektorn och behöver utvecklas. Det finns internationella överenskommelser som Burradokumentet, UNESCO:s vägledningar och handböcker som tar upp exempel på risker och vikten av att dokumentera risker och sårbarhet. I de flesta av dessa dokument saknas dock en metodbeskrivning för hur en risk- och sårbarhetsanalys kan göras. International Centre for the Study of the Preservation and Restoration of Cultural Property (ICCROM), Canadian Conservation Institute (CCI) och De Rijksdienst voor het Cultureel Erfgoed (RCE) i Nederländerna har tagit fram en handbok för hur man kan arbeta systematiskt med riskhantering av kulturarvet.

GIS och underlagsmaterial

För att enkelt kunna strukturera, visualisera och göra rumsliga analyser på stora geografiska underlagsmaterial används GIS (geografiskt informationssystem). Just den rumsliga kopplingen och visualiseringen är helt central i den här typen av riskanalys som identifierar riskområden för kulturmiljöer. Utan det visuella stödet i kartbilden blir materialet i princip oöverblickbart och svårt att hantera förutom på en mer övergripande nivå.

Innan själva analysen påbörjas är det mycket viktigt att göra ett grundligt förarbete med att sammanställa och värdera relevansen på de kulturmiljödata som ska användas. Utgångspunkten bör vara att lista samtliga kulturmiljöer och lämningar som är relevant för att beskriva det platsbundna kulturarvet i undersökningsområdet; nationell, regional och lokal data bör användas, stort som smått. Samtidigt bör eventuella brister i underlagen dokumenteras. I sammanställningen bör man även ta med regionala karaktärsdrag, till exempel fäbodsväsen, hyttmiljöer, samiskt kulturarv, industriminnen med mera. Att bara använda information som finns digitalt eller utpekat i lag ger alltför stora luckor i analysunderlaget för att ge en riktig helhetsbild. Det finns avsevärt fler, relevanta kulturmiljöer än de som man vanligen brukar hänvisa till.

När en komplett bruttolista finns kan ett urval av vad som i realiteten fungerar och är relevant för analysen bestämmas. Källmaterial som saknar bra underlag eller digitala förutsättningar tas oftast inte med i själva GIS-arbetet men sparas för att användas och refereras till vid fortsatta diskussioner i efterföljande steg. Bruttolistan blir även ett viktigt underlag till framtida inventeringar och fortsatta arbeten.

I bilaga 1 finns en lista över de data som använts för analys i något av de tre projekten. De har indelats i tre områden Kulturmiljö, Risk och klimat, och Markanvändning och topografi. De kulturmiljödata som listas bör ses som en miniminivå vid en riskanalys. Även data som identifierats som önskvärda har listas och ligger med som ett underlag för framtida arbeten.

Till toppen.

Introduktion till de regionala projekten

Nedan redogörs för de tre projektens metod och förutsättningar. För själva klimatresultaten och de identifierade riskerna för kulturmiljön hänvisas till respektive projektrapport.

Det största av projekten, Kulturarv och klimatförändringar i Västsverige – Regional översikt över klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet, har som övergripande syfte att skapa ett riskbedömningsunderlag för arbetet med klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet i Västra Götaland och Hallands län. Projektet har utvecklat en arbetsmetodik för att bedöma olika klimatrelaterade hot mot kulturmiljöer och beskriva skadeeffekter. Ett projekt med denna omfattning har inte genomförts i Sverige tidigare och det är därför viktigt att erfarenheterna därifrån förmedlas.

Projektet Blekinges kulturmiljöer – översvämning till följd av ett förändrat klimat har analyserat tre typer av klimathot med syfte att identifiera vilka kulturmiljöer i Blekinge län som löper störst risk att skadas. Projektet har även fördjupat sig i typen av skador vi kan förväntas oss och hur allvarliga de förväntas bli. Slutligen har man tagit fram en värderingsmetod för att prioritera mellan olika kulturmiljöobjekt.

Det sista projektet Kris, kulturmiljö och kulturarv har gjort en översiktlig risk- och sårbarhetsanalys på kulturmiljöer i Dalarnas län för att identifiera de hot och skador som kan uppstå vid en naturkatastrof. Inom projektet har man sedan aktivt arbetet tillsammans med räddningstjänst och andra parter för att öka kunskapen om kulturmiljöer i sådana sammanhang.

Till toppen.

Projekt Västsverige – ”Kulturarv för framtida generationer – med klimatperspektiv på Västsveriges kulturarv”

Bakgrund

Arbetet med kulturarvsfrågor i klimatperspektiv inleddes i Västra Götalands län 2013 med projektet Stigande vatten och kustnära kulturmiljöer (Rapport 2013:77) som analyserade hur kustsamhällen påverkas av stigande havsnivåer och översvämningar. Under projektet definierade man havsnivåhöjning och översvämningar som ett av de viktiga problemområdena. Det saknades dock en översikt över hur länets kulturmiljöer som helhet kommer att påverkas av klimatförändringarna. Som ett led i genomförandet av länets klimatanpassningsplan (antagen juni 2014) initierades därför projektet Kulturarv och klimatförändringar i Västra Götalands län, vilket snart utvidgades med Hallands län till Kulturarv och Klimatförändringar i Västsverige. Här kom även Riksantikvarieämbetet att engagera sig i projektet. Det egentliga projektarbetet inleddes våren 2015 och pågick under drygt ett år. Utredningen redovisas i rapporten Kulturarv för framtida generationer – Med klimatperspektiv på Västsveriges kulturarv.

Projektet har påverkats av genomförandet av ett arbete som gjordes av Cadw (Wales motsvarighet till Riksantikvarieämbetet) 2012-2014 för att utvärdera lämpliga metoder för analys av klimatpåverkan inom ett län eller en region. Det finansierades med EU-medel inom Interreg IVC-projektet Charts. Västra Götalandsregion var engagerat i arbetet vilket är bakgrunden till att just detta projekt valdes som förebild.

Implementeringen i Västsverige-projektet inleddes hösten 2013 med en utvärdering av den metod som använts i Wales utifrån en västsvensk kontext. Även om Wales geografi och kulturhistoriska innehåll och därmed analysresultat, skiljer sig så var arbetssättet fullt tillämpligt och ett framkomligt sätt att ta sig an frågeställningarna. Det blev därmed den väg man valde att gå.

Syfte och mål

Projektets övergripande syfte har varit att skapa ett riskbedömningsunderlag för arbetet med klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet i Halland och Västra Götalands län. Underlaget ska ge kulturarvssektorn bättre förmåga att hantera klimatfrågor och på så sätt kunna samverka med övriga samhällssektorer som arbetar med klimatanpassning

Projektet har haft ett antal delmål:

  • Ansluta till övrigt regionalt klimatanpassningsarbete, främst i form av de regionala klimatanpassningsplanerna
  • Sammanställa alla tillgängliga registrerade kulturmiljöer och kulturlämningar som möjliggör att man kan samköra med tillgängliga klimatdata för länen.
  • Sammanställa vilka klimateffekter som är relevanta för analys av påverkan på kulturarvet.
  • Utifrån detta analysera vilken de möjliga klimateffekterna kan bli.
  • Beslutsunderlag till kulturmiljövårdens fortsatta arbete med klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet. Konkretiseras vilka aktiviteter som kulturmiljövården kan arbeta med under de närmaste åren.

Projektet har även haft ett uttalat mål om att göra ett publikt, webbaserat GIS där all information presenteras och där man ska kunna göra egna, enklare analyser.

Till toppen.

Kompetens och finansiering

Arbetsgruppen bestod av representanter för länsstyrelserna i Halland och Västra Götalands län och för de regionala kulturarvsinstitutionerna Västarvet och Kulturmiljö Halland samt en person från Riksantikvarieämbetet. Sammanlagt ingick tio personer med kompetens inom arkeologi, byggnader, kulturgeografi och GIS. Under arbetets gång har hjälp inhämtats från sakkunniga inom natur, geologi, park och trädgård och riskanalys. En extern referensgrupp har varit kopplad till projektet.

Utöver egen arbetstid har projektet finansierats med medel från länsstyrelsens klimatanpassningsanslag (1:10), EU:s Interreg IVC Project Charts och med bidrag från Region Halland och Västarvet.

Avgränsning

Analysen har gjorts för Hallands och Västra Götalands län, innefattande 55 kommuner. Analysområdet innefattar en femtedel av Sveriges invånare och en femtondel av Sveriges yta. I planeringshänseende är materialet på regional nivå och utgör därmed en länk mellan det nationella och den kommunala planeringsnivån. Tidshorisonten i analysen sträcker sig fram till år 2100, det vill säga med ett tidsintervall på cirka 80 år.

Dataunderlag

I arbetet har GIS varit en förutsättning för de analyser som gjorts och för slutsatser kring rumsliga samband. Därför har det varit centralt att ha ett så heltäckande geografiskt informationsmaterial som möjligt. Bearbetning och gruppering av denna omfattande information till hanterbara och likartade kluster har varit en mycket viktig del i processen, där likartade miljöer, byggnadsmaterial eller skötselförutsättningar spelat roll för indelningen. Utan detta omfattande förarbete skulle analysresultaten blivit förenklade, många relevanta kulturmiljöer missats och inte minst skulle visualiseringar och helhetsbild ha blivit ofullständigt.

Vid urval av de dataset (samlad och strukturerad data som kan laddas ned och bearbetas vidare) som skulle ingå i GIS-analyserna har projektet för varje datamängd diskuterat bland annat representativitet, geografisk täckning, aktualitet, innehåll och relevans. Inventeringsmaterial som inte haft tillräcklig geografisk täckning eller varit inaktuella, som uppvisat för stora variationer eller osäkerheter eller helt enkelt inte bedömts relevanta har inte använts i GIS-arbetet. Däremot har de vägts in i den efterföljande riskanalysen.

Tre övergripande kategorier av geografisk data har använts för analyserna. Kulturmiljödata som visar lokaliseringen av kulturhistoriska objekt och miljöer, klimatdata som visar scenarier för framtidens klimat, och mark- och topografisk data som visar naturgeografiska risker eller rumsliga avgränsningar. För en fullständig lista över använd data se bilaga 1.

De data som visar klimatförändringarnas påverkan på studieområdet har hämtats från SMHI:s regionala klimatunderlag. Utsläpps- och strålningsscenariot som valts är RCP 8.5. Mark- och topografisk data kommer från SGU (Sveriges geologiska undersökning), MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och Lantmäteriet.

Inom begreppet kulturmiljödata har man försökt fånga in ett så brett spektra som möjligt av miljöer, objekt eller företeelser med kulturhistoriskt värde. Platsbundet kulturarv är en definition som någorlunda väl täcker in den kontext som riskanalysen hanterat. I underlagsmaterialet återfinns alltså kulturmiljöer i statliga och nationella register, nationellt utpekade kulturmiljöer, kulturmiljöer i länsvisa register, kulturmiljöer i kommunala kulturmiljöprogram, kulturhistoriska besöksmål och museisamlingar. De kulturmiljödata som använts kan förenklat klassas som bebyggelsedata, arkeologisk data, landskapsdata, parker och trädgårdar, lokalisering av muséer, arkiv och magasin, men innefattar även mer detaljerade undergrupperingar beroende på vilken risk som bedömts.

Tillgången på geodata som visar kulturmiljövärden är ojämn. Många typer av kulturmiljöer eller lämningar är inte digitaliserade eller ens inventerade. Flera av de kulturmiljödata som använts i GIS-arbetet är inte kompletta men har ändå bedömts relevanta. Resonemanget som fördes var att det är bättre att visa någonting än ingenting alls.

Kulturmiljödata som saknar digitala underlag eller helt saknar inventeringsunderlag har inte hanterats i GIS-analysen men väl senare i riskanalysen. I många fall har även kulturhistoriska värden som inte per automatik faller inom gängse kulturmiljökategoriseringar identifierats. Exempelvis har frågor kring kulturhistoriska värden i hamnar och segelleder lyfts fram utifrån stigande havsnivåer. Likaså har vikten av att hantera biologiskt kulturarv aktualiserats än mer.

Det datainsamlingsarbete som gjorts i projektet är egentligen bara påbörjat och långt ifrån heltäckande. Däremot är det ändå omfattande och har försökt att belysa den bredd av kulturmiljöer och lämningar som måste hanteras vid riskanalyser.

Till toppen.

Arbetsmetod (Västsverige)

Arbetet har genomförts i en serie workshoppar och däremellan individuellt arbete med framtagande av information och förberedelser inför nästa workshop. Själva riskanalysen som använts i Västsverige-projektet kan med MSB:s terminologi beskrivas som en preliminär riskanalys eller grovanalys. Den går ut på att granska verksamheten eller systemet i stora drag, identifiera riskkällor och möjliga skadehändelser. Det görs genom att kombinera data med översiktliga bedömningar utförda av sakkunniga inom området.

Arbetssättet är likartat med det som är gängse vid miljökonsekvensanalyser i förhållande till kulturarv vid exempelvis vägdragningar eller större exploateringsföretag. Kulturmiljöer ställs mot olika typer av påverkan och utifrån hur påverkan blir fastställs den till: negativ, positiv, eller neutral.

De moment som ingått i Västsverige-projektet har schematiskt beskrivits i figur 2 och förklaras utförligare i efterföljande text.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 2

Figur 2. Schematiskt arbetsflöde för riskhanteringsprocessen i Västsverige-projektet. Illustration: Per Lindqvist, 2016.

1. Definiera avgränsning

Den rumsliga avgränsningen var av projektet given och innefattar platsbundet kulturarv i form av alla inom Västra Götalands och Hallands län kända och registrerade kulturmiljöer och kulturobjekt, liksom museisamlingar. Det finns naturligtvis också stora mängder icke-registrerade kulturhistoriskt värdefulla objekt och miljöer som delvis kom att hanteras men framför allt lämnades de till framtida arbeten. Merparten av det använda materialet hämtades ur register och inventeringar på lokal och regional nivå.

2. Strukturera och begränsa underlagsmaterialen

Materialet är mycket omfattande (över 150 000 kulturlämningar) och därför lades ett stort arbete på strukturering och att få det hanterbart. Den indelning som gjordes var från början inte självklar men kom att visa sig fungera mycket väl och får nog sägas vara förutsättningen för att det blev möjligt att analysera allt material. Indelningen gjordes utifrån två huvudrubriker kulturhistoriska tillgångar och klimatförändringsdata vilka sedan delades in i undergrupper:

Gruppering av kulturhistoriska tillgångar

Grupperingen av de kulturhistoriska tillgångarna var en nödvändighet för att hantera den stora mängden material i förhållande till de olika klimateffekterna. Den inte gjord efter det kulturhistoriska sammanhanget (som vanligtvis görs), utan utifrån vilka kulturvärden som förekommer inom respektive landskapstyp, och som förväntas påverkas av klimatförändringarnas olika effekter. Av praktiska skäl har antalet grupper hållits ned och vissa värden återfinns i mer än en grupp. I Västsverige bedömdes följande indelning vara relevant, i ett annat län skulle det sannolikt bli en något annorlunda indelning:

  • Grupp 1: Kulturhistoriska värden vid kusten: 0-1 m, 1-2,5 m och 3,5 m över dagens vattennivå.
  • Grupp 2: Kulturhistoriska värden vid vattendrag och inom översvämningsdrabbade områden.
  • Grupp 3: Kulturvärden inom tätbebyggt område.
  • Grupp 4: Kulturvärden inklusive fornlämningar i odlingslandskapet.
  • Grupp 5: Kulturvärden inklusive fornlämningar i skog och våtmarker.
  • Grupp 6: Kulturhistoriskt värdefulla odlingslandskap.
  • Grupp 7: Historiska parker och trädgårdar, samt begravningsplatser.
  • Grupp 8: Byggnader med höga kulturvärden.
  • Grupp 9: Samlingar och arkiv
Klimatförändringsdata

De klimateffekter som bedömts vara de som har direkt eller indirekt påverkan på kulturarvet identifierades. De grupperades i fyra områden: Vattenrelaterad påverkan, Markrelaterad påverkan, Temperaturrelaterad påverkan, och Biologirelaterad påverkan. De konkreta effekterna inom respektive område inhämtades från främst SMHI:s underlagsmaterial, men också från experter inom områdena.

Till toppen.

3. Redovisningsmetod

För att redovisa analysresultatet valdes en matris för miljökonsekvensanalys (se nedan). Matrisens uppbyggnad motsvarar också hur analysarbetet strukturerades. På den ena axeln sattes kulturhistoriska tillgångar och på den andra axeln klimatrisker, översvämningar och skred. I matrisen dokumenterades sedan systematiskt risken för respektive kulturhistoriska tillgång utifrån respektive klimatrisk.

 Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 3

Figur 3. Den färdiga redovisningsmatrisen för Västsverige-projektet.

4. Metod för att gradera risken

Centralt för att kunna genomföra en analys är att ha en metod för att kunna väga och värdera helt skilda risker (exempelvis översvämmade strandängar jämfört med ökad risk för biologiska angrepp på byggnader), effekter och scenarier mot varandra, och mot samhällets behov av att agera eller ej. Likaså behöver graden av påverkan för respektive kulturhistoriskt värde anges. Svensk kulturmiljövård saknar idag etablerade metoder för detta. Det finns inga färdiga modeller att använda. I projektet skapades därför en modell som bygger på en sammanvägning av tre faktorer, vilka multipliceras med varandra: Omfattning x Negativ eller positiv påverkan x Kulturvärdenas känslighet för påverkan (begreppet känslighet motsvarar här begreppet sårbarhet i sårbarhetsbedömningar). Hur graderingen av påverkan görs framgår av de tre tabellerna nedan.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 4

Figur 4 De tre värderingsfaktorer som använts för att beräkna riskgraden i Västsverige-projektet.

Det sammanvägda värdet ger en påverkansnivå som redovisas grafiskt med färgkodad skala med grönt för positiv påverkan och gult-orange-rött för successivt allt mer negativ påverkan. Redovisningen av påverkansnivå är samma redovisningsmodell som användes i Västra Götalands läns klimatanpassningsplan (2014).

 Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 5

Figur 5. Tabell som visar påverkansnivån utifrån Västsverige-projektets metod.

5. Riskanalys inklusive sårbarhetsanalys

När matrisen var upprättad och alla kulturmiljövärden inom respektive grupp hade identifierats gjordes själva riskanalysen. Matrisen gicks igenom systematiskt och för varje kulturmiljögrupp analyserades möjliga konsekvenser som kunde föreligga utifrån respektive klimateffekt. Parallellt med detta beskrevs respektive risk och de konsekvenser den förväntades ge på kulturmiljögruppen. De miljöer och lämningar som förväntades beröras listades. Allt detta dokumenterades skriftligt och fanns sedan kvar för det fortsatta arbetet. Lämpliga värden på de tre påverkansfaktorerna (enligt beskrivning ovan) bestämdes utifrån helheten. Värdena multiplicerades och det sammanvägda värdet, tillsammans med färg, fördes in i redovisningsmatrisen.

Själva analysen gjordes i form av ett antal workshoppar, var och en upplagd efter en eller flera av klimateffekterna. För att effektivisera arbetet delades arbetsgruppen utifrån sitt expertområde in i två grupper, en för bebyggelsefrågor och en för landskapsfrågor. I förekommande fall kunde kulturmiljöobjekten även brytas ner till mindre och mer detaljerade grupperingar, exempelvis fornlämning delades in i olika fornlämningslämningstyper. På så sätt kunde enskilda problem lättare identifieras, och särskilda objekt eller miljöer lyftas fram för egen analys och inte bara i en helhet.

GIS var ett centralt verktyg under analysarbetet. Via kartbilden kunde arbetsgrupperna hela tiden studera till exempel vissa effekter eller vissa geografiska områden. Likaså kunde datamängder som inte är digitala hanteras och vägas in. Det här förfarandet var mycket effektivt för att fånga både helhet och enskilda problem.

 Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 6

Figur 6. Det slutliga resultatet efter genomförd riskanalys i Västsverige-projektet.

Till toppen.

6. Utvärdering av riskanalysen

Vid ytterligare ett antal workshoppar gjordes en utvärdering av analysresultatet med fokus på matrisens resultat. Genom en klusteranalys (problem som liknar eller ligger nära varandra förs samman) av resultatet identifierades ett antal sammanhängande områden som uppvisar olika grad av negativ påverkan på kulturmiljövärden.

Eftersom klusteranalysen är gjord utifrån ett hanteringsperspektiv blir problemområdena av inbördes olika karaktär. Totalt framträdde tio sådana problemområden. Dessa kunde sedan föras samman till tre övergripande områden med likartade klimatrelaterade problem:

  • Grupp 1 (”Hav och vattendrag”): Problem som drabbar kulturvärden på grund av stigande hav, översvämningar i sjöar och vattendrag, samt skredrisker.
  • Grupp 2 (”Hus och tätorter”): Problem som drabbar kulturvärden i tätortsmiljö, i kulturhistoriskt värdefulla byggnader, och i samlingar och arkiv.
  • Grupp 3 (”Gröna miljöer”): Problem som drabbar kulturvärden i biologiskt kulturarv generellt, i parker, trädgårdar och kyrkogårdar, och i anslutning till areella näringar (framför allt jord- och skogsbruk).

Riskvärderingen gav vid hand att det finns ett antal tydliga problemområden som kulturmiljösektorn behöver arbeta vidare med. Resultat ligger också till grund för var fortsatta prioriteringar och var fördjupade analyser bör ske. Övriga identifierade områdena uppvisar visserligen någon form av påverkan men inte i den omfattningen att det förorsakar akuta problem.

7. Förslag på åtgärder och fortsatt arbete

Efter riskutvärderingen har utredningen sammanställt förslag till fortsatta aktiviteter och åtgärder. De innefattar bland annat arbetsform och ansvar, påverkan på olika riktlinjer och miljömålsarbetet, sektorsövergripande samverkan, informationsinsatser, förbättrade kunskapsunderlag, värderingar och behov av detaljstudier.

Den efterföljande riskbehandlingen är därför ett mycket viktigt steg och får inte glömmas bort eller utelämnas. Riskbehandlingen handlar om hur resultatet ska spridas och förmedlas, hur resultatet ska omsättas i praktiken, hur brister och luckor ska hanteras, med mera.

Till toppen.

Erfarenheter och slutsatser om metoden i Västsverige

Utredningens arbete har präglats av att vara ett pilotprojekt och att utredningsområdet varit mycket stort (55 kommuner). Antalet registrerade kulturmiljöobjekt som hanteras i GIS-underlagen är över 150 000 stycken.

Metoden lämpar sig väl för analys av mycket stora underlagsmaterial. Den har identifierat vilka klimatrelaterade risker som är mest akuta eller viktigast att hantera ur ett kulturmiljöperspektiv. Den har gett en mycket bra övergripande bild av både problemområden och mindre utsatta områden. Metoden är även fullt tillämpbar på mindre län eller mindre områden.

Metoden ger däremot inte en inbördes värdering mellan olika kulturmiljöobjekt, eftersom sådana uppgifter inte finns i underlagsmaterialet. Den har en stor fördel av att den utgår från ett rumsligt perspektiv. Det ger möjlighet att hantera större områden och beskriva de problem som kan uppstå, även om vi inte vet precis var alla objekt ligger eller om objekten inte är inventerade. Metoden har en stor flexibilitet. Den antikvariska erfarenheten blir central när digitala underlag saknas eller brister i informationsinnehåll.

Underlagsmaterialet skiljer sig mellan länen. Hallands län har en komplett inventering av alla byggnader med kulturmiljövärden, medan Västra Götalands län endast har underlag över bebyggelse som är lagskyddad enligt kulturmiljölagen och plan- och bygglagen. Det har dock inte varit ett problem i de övergripande analyserna. Däremot krävs kompletta underlagsmaterial när det gäller fördjupade analyser där prioritering och värdering ska ske mellan olika kulturmiljöobjekt.

Ett stort arbete har varit att identifiera de kulturmiljöunderlag som funnits i länen. Projektet har lämnat en bruttolista som man kan ta som utgångspunkt för andra liknande projekt. Själva riskanalysen är relativt okomplicerad när väl kunskapsunderlagen är på plats och identifierade.

Metoden och projektet visar på vikten av länsövergripande samarbete (särskilt som klimatförändringarna inte är länsvisa). Resultatet blir bättre och fylligare och den samlade helhetsbilden blir tydligare. En viktig förutsättning har varit bemanning med erfarna personer inom områdena kulturmiljövård, klimat och GIS med tonvikt på det första området. Tack vare den breda arbetsgruppen har en stor kompetensbank funnits i projektet och erfarenheterna har sedan kunnat spridas och tillämpas snabbare inom respektive organisation.

Som pilotprojekt har det inneburit en stor arbetsinsats från de deltagande organisationerna. Det har krävts mycket förberedelser, underlagsmaterial, materialsammanställningar, diskussioner och analyser. Detta grundarbete kan återanvändas vid liknande studier, där fokus direkt kan läggas på relevanta analysunderlag i form av kulturmiljöer och klimatrisker och själva analysen. Västra Götalands län är dessutom Sveriges största län vad gäller antalet kommuner (49) följt av Skåne (33) och Stockholms län (26). De allra flesta län är betydligt mindre och arbetets totala omfattning följaktligen också inte lika omfattande.

Till toppen.

Projekt ”Blekinges kulturmiljöer – översvämning till följd av ett förändrat klimat. Identifiera, prioritera och skydda.”

Bakgrund

Den globala uppvärmningen leder till stigande havsnivå, förändrade flöden i vattendrag och fler skyfall. För Blekinges vattendrag förväntas 100-årsflödet öka jämfört med dagens klimat. Med en ökad nederbörd och fler dagar med extrem nederbörd ökar även förutsättningarna för ras, skred och erosion i länet.

Det finns ett stort behov av att undersöka hur dessa ökade risker faktiskt påverkar kulturmiljöer. Det har lyfts fram i Blekinges regionala handlingsplan för klimatanpassning och i det regionala åtgärdsprogrammet för miljökvalitetsmålen 2013-2016. Det ligger även i linje med projektet ”Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” där det övergripande målet är att sammanställa och förbättra planeringsunderlag för kulturmiljöer vid vattendrag.

Därför har denna studie genomförts. Projektet har varit ett samarbete mellan verksamhetsområdena kulturmiljö och klimatanpassning på Länsstyrelsen Blekinge och inleddes våren 2015.

Syfte och mål

Syftet med rapporten är att ta fram underlag för att minska översvämningarnas ogynnsamma följder för länets kulturmiljöer. Att få en överblick över vilka, främst statligt skyddade, kulturmiljöer i Blekinge län som hotas av översvämning, ras, skred och erosion i ett framtida klimat och att visa vad som kan göras för att förhindra skador på dem. Projektet vill även bidra med kunskap till hur man nationellt kan arbeta för att hantera och skydda kulturmiljöer.

Kompetens och finansiering

Projektgruppen utgjordes av två personer från länsstyrelsen i Blekinge med kompetens inom kulturmiljövård, GIS och klimatanpassning. En extern referensgrupp var kopplad till projektet. Projektet finansierades med länsstyrelsens klimatanpassningsanslag (1:10) och Riksantikvarieämbetets kulturmiljövårdsanslag (7:2).

Avgränsning

Studieområdet är avgränsat till Blekinge län och underlagsmaterialet till kulturmiljöer som risker att skadas eller påverkas av översvämning utifrån höga flöden, höjd havsnivå eller från ras, skred och erosion.

Till toppen.

Dataunderlag

Två kategorier av data har använts, dels data för olika typer av kulturhistoriska värdefulla objekt och miljöer, dels data som visar stigande havsnivåer, översvämningskarteringar och områden med förutsättningar för ras och skred. En grundförutsättning för urvalet av data är att de är digitala och koordinatsatta. En komplett lista över använda data återfinns i bilaga 1

De risk- och klimatrelaterade data som används är havsnivåhöjningar på 2,5 m, 1,8 m och 1 m, översvämningskartering av 100-årsflöde respektive högsta beräknade flöde och utpekade områden med förutsättningar för ras, skred och erosion.

De kulturmiljödata som använts är statligt skyddade kulturmiljöer och kulturmiljövärden, regionalt kulturminnesvårdsprogram och information extraherat från Lantmäteriets och Naturvårdsverkets geodata. Projektet har fokuserat på den fysiska kulturmiljön, vilket exempelvis kan vara en enskild lämning, ett landskapsavsnitt, eller intensivt utnyttjade stads- eller industriområden. I analysen har projektet även tittat på risker för kulturvärden under vatten.

Tyvärr saknas geografiska underlag för många av de miljöer och lämningar med höga kulturhistoriska värden som finns i Blekinge län. Informationen som använts utgör därför ett minimum av vad som kommer att kunna påverkas. Trots detta är materialet mycket omfattande och en förenkling har varit nödvändig. Istället för att hantera enskilda objekt har grupper av likartade objekt skapats. Indelningen utgår från kulturmiljöer inom riskområdena, inte alla kulturmiljöer. Vid ett annat riskområde skulle gruppering se något annorlunda ut eftersom många lämningar återfinns i vissa typer av landskapskontexter. Totalt har tolv kategorier skapats:

  • Boplatser – boplatslämningar från stenålder till järnålder
  • Broar – broar med kulturhistoriskt värd
  • Fiskelägen, tomtningar och båtlänningar – befintliga och övergivna fiskelägen
  • Fyrar och sjömärken
  • Försvarsanläggningar – äldre och nyare försvarsanläggningar
  • Hamnar – små och stora hamnar samt övergivna sådana
  • Museer, magasin, bibliotek och arkiv – byggnader med samlingar
  • Stenindustri – stenbrott och lämningar efter verksamheten
  • Städer (nutida och övergivna) – städer och platser som haft stadsprivilegier
  • Torpmiljöer och bytomter – lämningar efter torp och byar i fornminnesregistret
  • Varv – lämningar efter varv och sådana som används ännu
  • Vattendragens kulturmiljöer – kvarnar, sågverk, vattenkraft och dammar
  • Till toppen.

Arbetsmetod (Blekinge)

Projektet har dels gjort en analys över risker med tillhörande åtgärdsförslag, dels utarbetat en värderings- och prioriteringsmetodik mellan olika kulturhistoriska miljöer och objekt. Delarna hänger ihop med varandra men kan användas separat.

Själva riskanalysen följer det gängse mönstret för den här typen av analyser men utifrån ett kulturmiljöperspektiv. Processen kan schematiskt beskrivas enligt figur 7 och beskrivs utförligare i efterföljande text.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 7

Figur 7. Schematiskt arbetsflöde för riskhanteringsprocessen i Blekinge-projektet. Illustration: Per Lindqvist, 2016.

  1. Definiera avgränsning

Analysområdet är Blekinge län. Det som undersöktes var koordinatsatta, kulturhistoriskt värdefulla miljöer och lämningar som riskerar att skadas eller påverkas av översvämning utifrån höga flöden (två scenarier), höjd havsnivå (tre scenarier) eller från ras, skred och erosion i ett förändrat klimat. Totala antalet riskscenarier är sex stycken.

  1. Identifiera hotade kulturmiljöer i GIS

Med en urvalsanalys i GIS har antalet kulturmiljöer som ligger i områden som hotas av stigande havsnivåer, översvämning och skred, ras eller erosion identifierats och beräknats.

  1. Strukturera och gruppera underlagsmaterialet

Eftersom antalet extraherade kulturmiljöer är mycket stort har de delats in i tolv grupper istället för att redovisas som enskilda objekt (se Dataunderlag ovan). Respektive kulturmiljögrupp har sedan getts en kort kulturhistorisk beskrivning.

  1. Riskanalys

För respektive kulturmiljögrupp beräknades antalet hotade objekt av det totala antalet. Resultatet redovisades numeriskt och procentuellt för respektive risk samt som helhet för den kulturmiljögruppen (se figur 8).

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 8

Figur 8. Exempel på tabell där risken för en kulturmiljögrupp redovisats i Blekinge-projektet.

Med detta enkla förfarande har ett värde på hur många kulturmiljöer av helheten som riskerar att skadas fåtts fram. Det kan sedan jämföras med motsvarande värde för de andra kulturmiljögrupperna för att se hotbilden mellan grupperna. Underlaget fungerar också som en utgångspunkt för prioriteringsdiskussioner. Det redovisade värdet är endast en indikation och inte ett absolut värde.

Respektive kulturmiljögrupp har sedan analyserats vidare med syfte att beskriva riskerna och möjlig påverkan från översvämning, ras, skred och erosion. I samband med det gjordes även fältbesök på några av miljöerna för att fördjupa kunskapsunderlaget och få en bild av hur de ser ut i verkligheten.

5. Åtgärdsförslag

Utifrån riskanalysen har förslag på skyddsåtgärder för respektive kulturmiljö gjorts. För att få fram relevanta sådana har tidigare studier och rapporter som behandlar översvämningar och kulturmiljöer undersökts. Även mer övergripande, allmängiltiga åtgärdsförslag presenteras i projektrapporten.

Till toppen.

Prioriteringsmetod

Bevarandet av kulturmiljöer bedöms bli svårare med ett förändrat klimat. Behovet att prioritera skyddsinsatser blir sannolikt större än tidigare. Därför finns det behov av att kunna värdera skyddsbehovet av kulturmiljöer och även att jämföra och prioritera mellan olika miljöer.

Det finns ytterst lite gjort på området när det gäller kulturmiljövärden och värdering av dessa ur ett riskhanteringsperspektiv. Ett exempel är SIG:s (Statens geologiska instituts) Göta älv-utredning där de försökt beskriva kulturella värden i monetära termer och hur stor del av dessa värden som hotas av skred i Göta älvdalen. En av slutsatserna från rapporten är att det är problematiskt att hitta ett generaliserande, monetärt värde som kan användas på en större mängd kulturobjekt därför att den information som behövs för att använda sådana metoder inte alltid finns.

I projektet har därför en annan metodik utarbetas. Istället för att fokusera på det ekonomiska värdet har Blekinge-projektet valt att inkludera fler perspektiv i analysen (som till exempel historiskt värde, kulturmiljöns ålder och känslighet inför översvämningar). Utgångspunkt är att sammanväga kulturmiljöns värde ur ett samhälleligt perspektiv och inte bara utifrån hur stor risken är för översvämning, ras, skred eller erosion.

Genom att analysera miljöerna utifrån olika uppsatta kriterier är avsikten att få en bild av deras skyddsvärde i förhållande till varandra. Därigenom kan en generell bedömning göras av hur de bör prioriteras i fråga om underhålls- och skyddsinsatser.

Tanken med resultatet är att ge bra underlag till diskussion om vilka kulturmiljöer som har störst behov av underhåll och skyddsinsatser utifrån klimathot eller andra typer av hot. Metoden har här använts för bedömning mellan grupperna, men den lämpar sig också väl för värdering inom en grupp.

De kriterier som använts för att göra en prioritering framgår av nedanstående tabell. De övre X-värdena anges utifrån den tidigare gjorda riskanalysen medan de nedre räknas fram efter slutförd värdering.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 9

Figur 9. Tabell med de värderingskriterier som tagits fram i Blekinge-projektet.

6. Prioriteringsanalys

I föregående steg 4 (riskanalys) beräknades det totala antalet hotade kulturmiljöer för respektive kulturmiljögrupp procentuellt och till antal. Båda dessa värden förs in i tabellen i figur 9. Själva antalet är viktigt för bedömningen eftersom det säger något om hur unika de är, det vill säga finns det tio stycken totalt i länet eller är det tusen.

Därefter görs det en bedömning för respektive kulturmiljögrupp utifrån de tio kriterierna. Det finns ingen inbördes värdering mellan kriterierna. De som bedöms är: Andel påverkade miljöer, Känslighet, Riksintresse, Världsarv, Värde för besöksnäringen, Användningsgrad, Kulturhistoriskt värde, Ekonomiskt värde, Bristande underhåll, Geografisk spridning och Ålder.

För varje kriterium sätts ett värde (låg, medel eller hög prioritet) beroende på hur man bedömer kulturmiljöns prioritet som grupp. Låg prioritet motsvarar 1 poäng, medel 2 poäng och hög 3 poäng. Bedömningsgrunden för ett visst värde framgår av figur 9. Poängen summeras sedan för alla kriterier och ger en totalpoäng för den kulturmiljögruppen. Detta värde kan sedan användas som ett underlag för att jämföra behovet av underhåll och skyddsinsatser mellan kulturmiljöerna.

Med denna generella bild som bakgrund kan sedan mer detaljerade analyser genomföras för specifika hotade objekt, byggnader eller enskilda kulturmiljöer. Metoden kan också användas för att göra värdering inom en grupp och mellan likartade objekt. Det är helt centralt att den här typen av prioriteringar görs. Rekommendationen är att den utförs i en större grupp med personer som har stor antikvarisk eller arkeologisk sakkunskap och gärna god lokalkännedom.

Till toppen.

7. Val av skyddsinsats

När man identifierat olika behov av skyddsinsatser kan nedanstående matris (en så kallad kostnads-nytto-analys) användas för att bestämma vilken skyddsinsats som skall genomföras. I slutänden handlar det om att väga kostnader och effekter mot varandra.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 10

Figur 10. Matris för att prioritera insats från Blekinge-projektet.

Erfarenheter och slutsatser om Blekinges metod

Metoden är relativt enkel att använda i alla moment och ger ett tydligt och tillämpbart resultat. Den består av två delar: en riskanalys och en prioriteringsanalys. Projektet har identifierat vilka kulturmiljöer och lämningar som är mest akuta eller viktigast att hantera ur ett översvämnings-, ras- och skredperspektiv. Metoden ger en tydlig övergripande bild av både problemområden och mindre utsatta riskområden.

Den förutsätter inte en stor arbetsgrupp. Analyserna och resonemangen kräver god antikvarisk kompetens från de medverkande. I och med att grundanalysen görs i GIS förutsätts att all ingående data är geokodad. Likaså krävs bra och kompletta underlagsdata för att den helhetsbild som tas fram ska bli riktig. Saknas stora mängder information kan slutresultatet bli missvisande. Om till exempel inte alla byggnader med kulturhistoriska värden finns med så är det endast ett urval av dem som kommer att analyseras. Miljöer utan GIS-underlag kommer inte alls med i analysen.

Metoden pekar på huvudsakliga problemområden relativt omgående och kräver inte alltför omfattande analyser för detta. Själva riskanalysen kan göras självständigt och förutsätter inte att prioriteringsanalysen görs. Prioriteringsanalysen följer på riskanalysen men förutsätter inte att man deltagit i framtagandet av riskanalysen vilket göra att fler personer kan vara delaktiga i detta senare steg som är mer kulturhistoriskt komplext.

Metoden har tillämpats på tre identifierade risker: översvämning, höjda havsnivåer, och ras, skred och erosion. Sannolikt kan den även tillämpas på andra klimatriskrelaterade riskområden. Det skulle vara önskvärt att pröva det för att se om metoden behöver kompletteras.

Projektet har gjort ett mycket omfattande grundarbete som kan återanvändas vid liknande studier. I resultaten redovisas förslag på skyddsåtgärder, både för snabba och långsamma förlopp. Merparten av dessa bör ses som allmängiltiga slutsatser och kan därför appliceras också i andra delar av landet.

Till toppen.

Projekt ”Kris, kulturmiljö och hot” – Dalarnas län

Bakgrund

Projektet föddes ur ett samarbete mellan beredskap och kulturmiljö på Länsstyrelsen Dalarna år 2012. Dalarnas län avsåg att vara ett pilotlän för genomförandet av en risk- och sårbarhetsanalys kopplad till klimatförändringar och kulturarv.

Syfte och mål

Syftet med projektet var att kartlägga kulturarvet i Dalarnas län, genomföra en klimatrelaterad risk- och sårbarhetsanalys på kulturarvet och få med prioritering och skydd av kulturvärden i den kommunala insatsplanen. Detta ska stärka länets förmåga gällande risk- och sårbarhetsanalyser av kulturmiljöer och samtidigt utveckla regionala samarbetsformer.

Projektet kom i sin konkreta utformning att inrikta sig mot att ta fram en metod och ett arbetssätt för att på kommunal nivå identifiera, analysera och föreslå skyddsåtgärder. Det vill säga att det handlade om verktyg för förmågebedömning och hur man hanterar förstärkningsresurser vid en räddningsinsats. Tyvärr kom inte projektets alla delar att slutföras i enlighet med projektansökan. Nedan beskrivs de delar som genomfördes och de centrala erfarenheterna från dessa.

Kompetens och finansiering

Projektet har drivits av två personer från länsstyrelsens beredskaps- och kulturmiljöenhet. Finansiering hämtades från MSB:s anslag 2:4 krisberedskap. I arbetet har flera organisationer varit representerade i form av museer, brandkår, räddningstjänst och försäkringsbolag.

Avgränsning

Risk och sårbarhetsanalysen omfattande kulturmiljöer i Dalarnas län. För de efterföljande metodutvecklingarna och seminarierna avgränsades arbetet till Mora och Falu kommun där museer och räddningstjänster fick viktiga roller.

Dataunderlag

Projektet utgick från de kulturmiljöer som traditionellt hanteras inom länsstyrelsens ansvarsområde. Dessa kom under riskanalysen att grupperas till fyra huvudområden: fornlämningar, byggnader, kyrkor, samlingar och arkiv.

De risker som analyserades hämtades från de 24 riskområden för svensk krisberedskap som MSB pekat ut och var översvämning, dammbrott, brand, ras och skred och extremväder. Utöver detta valde projektet även att titta på mänsklig eller annan yttre påverkan. I projektet användes inte GIS som analysverktyg. För en komplett lista över använda data se bilaga 1.

Till toppen.

Arbetsmetod (Dalarna)

I Dalarnas projekt har två separata delar genomförts. Dels framtagandet av en översiktlig risk- och sårbarhetsanalys för länets kulturmiljöer, dels genomförandet av ett antal seminarier för att arbeta fram en insatsplan för ett antal utpekade kulturmiljöer i Mora och Falun.

Risk- och sårbarhetsanalys

Under en endags workshop gjordes en översiktlig risk- och sårbarhetsanalys för kulturmiljöer i Dalarnas län. En central del i workshopen var att skapa en förståelse för kulturmiljö- och beredskapsenhetens ämnesområden och gängse terminologi. Analysen leddes av en person från beredskapsenheten och deltagare var hela kulturmiljöenheten på länsstyrelsen.

Analysen genomfördes först som brainstorming med syftet att identifiera olika risker och skadeverkningar mot olika kulturmiljöer. Resultaten dokumenterades i en matris. De identifierade riskerna klassades även som snabba eller långsamma förlopp.

I den slutliga tabellen (figur 11) kom redovisningen att utgå från de fyra kulturmiljögrupperna (enligt ovan) där varje skaderisk för respektive kulturmiljö redovisades.

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 11

Figur 11. Sammanställning av riskanalys i Dalarnas projekt.

Förebyggande arbete

Det fortsatta arbetet gjordes med avsikten att förebygga risker. Arbetsgruppen breddades och involverade inte bara länsstyrelsens personal utan olika yrkesgrupper som på något sätt är eller blir inblandade vid en olycka. Arbetet genomfördes i seminarieform och som enskilda möten med deltagande organisationer. Fokus var på snabba förlopp med målet att beskriva hur man skall agera i en krissituation med avseende på kulturmiljöer. Det övergripande målet var att arbeta med frågeställningen över sakområdesgränserna för att få förståelse och kunskap om olika verksamhetsområden och på så sätt implementera ett ”tänk” hos deltagarna.

Under seminarierna arbetade man med att identifiera kulturmiljöer av värde där räddningstjänsten kan behöva agera vid en katastrof. Utifrån de identifierade objekten gjordes sedan insatsplaner. Omfattningen kom i slutänden att begränsas till byggnader och föremålsräddning i exempelvis museer och kyrkor.

Arbete fortgår inom denna gruppering och man träffas en gång per år för att utveckla och arbeta vidare med frågorna.

Erfarenheter och slutsatser

Dalarnas riskanalys är ett exempel hur man kan lista och identifiera risker översiktligt utifrån antikvarisk sakkunskap. Metoden är lätt att tillämpa men förutsätter även kompetens inom risk- och sårbarhetsområdet. Arbetsinsatsen är relativt liten och kompletta inventeringar av kulturarvet är inte nödvändigt. Metoden ger en snabb översiktsbild av risker som kan drabba kulturarvet och är en bra ingång till fortsatta och mer utvecklade analyser och skyddsåtgärder.

Ett dylikt arbete skapar en förståelse hos de som deltar i processen för riskfrågor och de problem som kan uppstå för kulturmiljöer. Samtidigt blir det även en ingång till att börja arbeta förebyggande utifrån ett krishanteringsperspektiv. Projektet visar på vikten av samverkan mellan olika verksamheter, för att få förståelse för olika perspektiv på riskområdet, och att det material som används i en krissituation tas fram gemensamt.

Till toppen.

Sammanfattning och slutsatser från projekten

De presenterade projekten har skett i tre olika delar av landet med olika förutsättningar, omfång och frågeställningar men har ändå uppnått likartade slutsatser och erfarenheter. Projekten är alla att betrakta som pilotprojekt vad gäller mer omfattande riskanalyser av kulturarvet.

Merparten av de resultat och erfarenheter som framkommit är direkt tillämpbara i andra delar av landet. Projekten har gjort ett viktigt grundarbete med att ta fram arbetssätt och grundinformation. Analyserna har haft som syfte att både identifiera de största klimatriskerna och att identifiera de mest utsatta kulturmiljöerna. Oberoende av varandra uppvisar de även fyra viktiga resultat:

  • Ett flertal allmängiltiga slutsatser om hur och vilka kulturmiljöer som kommer att påverkas av klimatförändringarna.
  • Metodik för att göra riskanalyser och värderingar av kulturmiljön.
  • Identifiering av att det finns påtagliga brister i kulturmiljövårdens informationsunderlag.
  • Konstaterandet att det finns ett tydligt behov av att börja arbeta med prioritering och värdering av kulturmiljöer utifrån riskscenarier.

De presenterade metoderna har tillämpats på länsnivå och ger en övergripande bild. De pekar inte ut exakta hot för enskilda miljöer utan identifierar områden eller kontexter där problem sannolikt kommer att uppstå eller där riskerna är störst. Riskerna presenteras på ett enkelt och tydligt sätt och blir därmed lätt att ta till sig. Metoderna tillåter att data grupperas på olika sätt samt att det går att analysera informationen både översiktligt och detaljerat. Geografiska informationssystem (GIS) är inte en nödvändighet för att genomföra en riskanalys (jämför Dalarnas projekt), men när det blir mycket detaljinformation och fördjupade riskbilder blir verktyget nödvändigt.

Det material som analyserats rör olika geografiska kontexter och innefattar både kust och inland. Dataunderlagen har skiftande kvalitet och den rumsliga utbredningen innefattar alltifrån mindre områden till mycket stora. Själva sättet som riskanalysen gjorts på och hur den ingående informationen strukturerats skiljer sig mellan projekten men har trots det gett en likartad hotbild och skadeproblematik. Projektgrupperna har varit små eller stora. Trots stora brister i kulturmiljövårdens underlagsmaterial är projekten bra exempel på hur dessa brister har kunnat hanteras. Metoderna uppvisar med andra ord stor flexibilitet och kan enkelt anpassas och justeras efter den frågeställning man avser att undersöka.

Alla tre metoderna fungerar väl för en riskanalys på övergripande nivå. Med Västsveriges och Blekinges metod kan även analyser göras på en mer fördjupad nivå. Hur fördjupad en sådan analys blir är dock beroende av detaljgraden på de GIS-underlag som används.

Skillnaden mellan projekten

Blekinge och Västsverige har i grunden använt samma angreppssätt, med vissa variationer. Det som främst skiljer dem åt är storleken på det studerade materialet. Det västsvenska projektet spänner över 55 kommuner, jämfört med Blekinges fem kommuner. Det omfattar dessutom alla aktuella klimateffekter, medan Blekinge arbetat med ett prioriterat urval av effekter. Följaktligen har blekingeprojektet gett ett mer detaljerat svar på frågorna, medan det västsvenska gett en bättre överblick av helheten. Och omvänt, i Västsverige återstår en del detaljstudier, samtidigt som Blekinge måste arbeta vidare med helhetsbilden.

I Västsverige har kulturmiljöerna grupperats i rumsliga kontexter där frågeställningen tar sin utgångspunkt i vad som kommer att hända inom denna kontext och inte vad som händer med enskilda kulturmiljöer. Både analogt och digitalt material kan analyseras. Den matris som tagits fram är ett bra exempel på hur klimat- och kulturmiljöparametrar kan grupperas och hanteras systematiskt vid stora analyser. Projektet har skapat ett publikt verktyg för GIS-analys som kan användas i det fortsatta arbetet, och då även av personer som inte deltagit i projektet.

Blekinges metod förutsätter ett digitalt underlagsmaterial som den rumsliga analysen kan göras på. En enkel urvalsanalys i GIS tar fram grundmaterialet till det fortsatta, fördjupade analysarbetet. I projektet har också en värderingsmetod tagits fram för att kunna prioritera mellan olika kulturmiljöer

Riskanalysen i Dalarna har inte varit begränsad till endast klimatförändringar utan man har undersökt vilka risker rent generellt som kulturmiljövården har att hantera ur riskperspektiv. Analysen gjordes under en endags workshop. Erfarenheterna därifrån har sedan använts för att bygga upp ett sektorsövergripande nätverk med aktörer som lokalt arbetar med risk- och katastrofhantering där kulturmiljövärden ingår.

De tre projekten ska ses både som självständiga processer och som kompletterande processer till varandra där de då fyller olika delar i en större risk- och sårbarhetsanalys:

  • Den förenklade översiktliga riskanalysen (som i Dalarna) ger snabbt en överblick över nuläget och vilka frågor som är mest aktuella inom ett geografiskt område.
  • Den övergripande och heltäckande analysen (som i Västsverige) ger en väl underbyggd bild av helheten i analysområdet, över hur klimatfrågor eller andra riskfaktorer kommer att utveckla sig över tid, och vilka delar av kulturarvet som är mest utsatta. Den ger underlag för långsiktig planering och pekar ut vilka områden som ska prioriteras och arbetas vidare med.
  • Den övergripande och fördjupade analysen (som i Blekinge) ger snabbt ett underlag för prioritering. Den ger en detaljerad bild av vilka kulturmiljöer som är mest utsatta och vilka risker som föreligger samt hur man kan värdera och prioritera mellan dem.
  • Till toppen.

Brister i underlagsmaterialen

Inom kulturmiljövården är tyvärr omfattningen av och kvaliteten på geodata  långt ifrån vad som är önskvärt vid den här typen av analyser. Täckningsgrad och antalet dataset varierar mellan länen. Informationsunderlagen är ojämna och det finns grupper av kända kulturmiljöer och objekt som inte är digitaliserade eller ens inventerade.

Den rumsliga utbredningen skiljer sig påtagligt mellan olika data. Ett antal är nationella i sin täckningsgrad medan andra endast finns för delar av ett län eller kan ingå i en oavslutad inventering. Idag finns nationella data bara över de kulturmiljövärden som är lagskyddade eller utpekade av staten, men även bland dessa är informationen inte komplett.

Vikten av att underlagen kompletteras blir extra tydliga då det inom västsverige-projektet för Hallands län konstaterades att bara två procent av det totala beståndet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller bebyggelsemiljöer är lagskyddade. Siffran för Västra Götalands län tycks likartad eller till och med ännu lägre. Hallands län är det enda län i landet där en totalinventering av bebyggelsen har gjorts. Resultatet från inventeringen (som genomfördes 2005-2009) är att cirka tio procent av det totala byggnadsbeståndet är skyddsvärt i någon form.

Idag saknas alltså kännedom om exakt var i rummet en stor del av våra kulturvärden är lokaliserade. Det gör att vi på ett systematiskt sätt inte kan peka ut dem och analysera dem i en helhet. Kulturmiljövården måste därför arbeta aktivt med att komplettera bilden. De här redovisade kulturmiljöunderlagen utgör  ett minimum av vilka kulturmiljövärden vi långsiktigt har att hantera både nationellt och på regional nivå.

För merparten av befintlig kulturmiljödata beskrivs objekten ut antikvarisk synvinkel men information som är relevant ur planerings- och katastrofperspektiv saknas, till exempel de faktiska värdena, känslighet för olika risker, material, koppling till andra sammanhang, av nationellt värde och så vidare. Inventeringar och kunskapsuppbyggnad behöver prioriteras för att komplettera luckorna. Kompletta och kvalitativa data är en förutsättning för att samhället som helhet ska veta var kulturmiljövärdena faktiskt finns och kunna planera och ta hänsyn till dem.

Avslutande kommentar

Vid initieringen av den här typen av projekt är det viktigt att det även finns en plan för hur resultatet ska tas om hand och förvaltas. Att enkom göra en riskanalys utan målsättningen att den också ska implementeras leder tyvärr inte till konkreta åtgärder för att minska eller förebygga klimatpåverkan på kulturarvet.

Till toppen.

En handledning till stegen i en riskanalys av kulturmiljöer

De metoder som använts i de tre projekten skiljer sig åt avseende förutsättningar, avgränsning, omfattning och tillvägagångssätt. Men i grunden är det ändå likartade analyser med ett uttalat syfte att identifiera och strukturera relevant kulturmiljöinformation för att sedan riskanalysera den.

I detta avsnitt beskrivs på en övergripande nivå de primära steg som bör ingå i en riskanalys av kulturhistoriska lämningar och miljöer samt viktiga erfarenheter att ta med sig i ett sådant arbete. Tanken är att du som läsare enkelt skall kunna följa de olika stegen, och att det skall fungera som stöd och utgångspunkt för egna analyser. Vissa av stegen går snabbt att genomföra medan andra kräver ett mer omfattande arbete.

Det följande beskrivna arbetsflödet utgår från MSB:s riskhanteringsprocess (figur 1) och de tre redovisade projektens olika steg och erfarenheter.

Förutsättningar och ”tänk på”

Den här typen av analyser är arbetsintensiva och förutsätter tydliga tids- och resursramar. Arbetsgruppen behöver ha en bred kulturhistorisk kompetens inom exempelvis arkeologi, bebyggelse och kulturlandskap. Även god områdeskännedom underlättar arbetet. Till detta behövs också kunskap i GIS (både avseende datahantering och analys), om klimatförändringar och om riskhantering.

Det är viktigt att initialt ta med så många kulturmiljöer som möjligt och använda ett så brett dataunderlag som bara går. Det är lättare att stryka material som inte håller måttet än att försöka komplettera underlaget i ett senare skede. Risken är då stor att man behöver börja om eller påtagligt justera hur informationen strukturerats och analysen utformats.

Man bör undvika fällan att bara använda vedertagna, nationella kulturmiljöunderlag som finns digitalt. Undersök alla upptänkliga lokala och regionala källor, äldre inventeringar, planeringsunderlag, underlag hos andra myndigheter och så vidare. Ett brett material gör att man verkligen identifierar en helhet av kulturmiljöer, annars är det lätt att missa viktiga delar och områden.

Informationen kan grupperas och indelas på olika sätt helt beroende på förutsättningarna och resurser. Detaljgraden kan vara både övergripande och ner på objektsnivå. Ju mer ”förenklad” eller övergripande data som används i analysen desto mer översiktligt blir resultatet och tvärtom, ju mer detaljerad information, desto komplexare analys kan göras. Den slutliga utformningen av analysen bygger till syvende och sist på tillgängliga resurser, tid och erfarenheten i projektgruppen tillsammans med syftet med analysen.

Metoden och de ingående stegen är relativt enkla att genomföra, men förutsätter som sagt var ingående förarbete och planering för att få fram ett bra material som analysen kan göras på. Ett väl förberett grundmaterial och frågeställningar ger en bättre och smidigare analys. Sammanställningen av kulturmiljöer och lämningar ligger även till grund för diskussioner om vad som faktiskt bör tas med i själva riskanalysen. Utan en väl genomarbetad helhetsbild blir det svårare att göra rätt prioriteringar längre fram.

Under riskanalysen kommer man att upptäcka frågor och avgränsningar som behöver justeras utifrån till exempel ny kunskap eller begränsningar i underlagsmaterialet. Det nedan beskrivna arbetsflödet skall därför ses som ett stöd och en anpassningsbar process där detaljer eller steg kan justeras efter behov.

Generell metod för riskanalyser av kulturmiljöer

Metoder för riskbedömning av kulturarv utifrån klimatförändringar 12

Figur 12. De centrala momenten i en riskanalys av kulturhistoriska miljöer. Inom varje moment ingår ett eller flera delsteg. Illustration och text: Per Lindqvist 2016.

 

1. Förberedelse
1.1. Definiera rumslig avgränsning för analysen
• Till exempel län, kommun, stad, kulturlandskap, riksintresse o s v.

1.2. Definiera vilken eller vilka frågeställningar som ska analyseras
• Vilken eller vilka risker ska hanteras?
• Vilka övergripande kulturmiljövärden ska analyseras?

1.3. Identifiera och lista relevanta kulturmiljödata som ska ingå i analysen.
• Gör en bruttolista över alla kulturhistoriska miljöer och objekt (både digitala och analoga) som kan vara relevanta för analysen.
• Beskriv vad varje datamängd innehåller, om de är kompletta eller inte, täckningsgrad, var de finns att hämta, om de är digitala eller ej, aktualitet och annan information som bedöms som viktig.

1.4. Bedöm relevansen och användbarhet av respektive datamängd i bruttolistan

1.5. Lista kulturmiljödata som saknas
• Utifrån gruppens erfarenhet bör även datamängder som saknas men är önskvärda listas
• Det kan vara röra sig om lämningar, miljöer eller samhälleliga kontexter.
• Den här listan bör finnas med under riskanalysen som ett underlag att förhålla sig till, men det fungerar också som underlag för framtida inventerings- och digitaliseringsbehov.

1.6. Skapa ny kulturmiljödata (vid behov)
• Finns möjlighet inom projektet bör data som saknas skapas och koordinatsättas, särskilt om den bedöms nödvändig för analysen.
• Den här typen av data behöver inte nödvändigtvis vara en fullständig inventering. I sammanhanget är det bättre med något än ingenting alls.
• Finns inte resurser till inventering bör sådana kulturmiljödata i alla fall hanteras i analyssteget.

1.7. Identifiera och lista relevanta klimatdata och markrelaterad riskdata
• Klimat- och riskdata som används bör vara geokodad.
• Gör en bruttolista över alla klimat- och markrelaterade riskdata (t ex skreddata) som är relevanta. Merparten av den information som används hämtas från nationella myndigheter som SMHI, SGU, Lantmäteriet med flera.
• Vid behov kan den rumsliga utbredning som ska användas för respektive klimat- och markdata behöva definieras. Utbredningen är oftast given men kan justeras utifrån frågeställningen eller hur datasetet är uppbyggt. Exempelvis är utbredningsområdet för 25 procents nederbördsökning inte detsamma som utbredningsområdet med generell nederbördsökning.

2. Samla och strukturera informationen
2.1. Samla informationen i GIS
• All identifierad och geokodad information för kulturmiljöer och risker läggs in i ett eller flera GIS-projekt tillsammans med bakgrundskartor och annan stödjande information.
• Analoga kulturmiljödata kan inte användas här men väl senare i själva riskanalysen.

2.2. Analysera vilka kulturmiljödata (kulturhistoriska objekt och miljöer) som är berörda av respektive risk
• Med urvalsverktyget i GIS identifieras vilka kulturlämningar och miljöer som berörs inom ett riskområde.
• Beroende på utbredning och frågeställning kan det handla om alltifrån ett begränsat antal till samtliga lämningar.
• Antalet berörda lämningar av de totala noteras.

2.3. Strukturera kulturmiljöinformationen utifrån respektive analyserat riskområde
• Analysresultatet blir oftast mycket omfattande och olika till innehåll, därför rekommenderas någon form av struktur och avgränsning för att resultatet ska bli hanterbart.
• Indelningen kan göras på olika sätt och med olika detaljeringsgrad, alltifrån likartade kulturhistoriska objekt till rent rumsliga samband. Olika indelningar kan med fördel användas på olika riskområden. Till exempel är kanske fornlämningen ruin viktig vid en typ av risk medan vid en annan räcker det att tala om fornlämningar som helhet.
• Dokumentera de val och avgränsningar som görs.

2.4. Organisera och välj metodik för redovisning
• För att underlätta en systematisk genomgång av hela materialet vid riskanalysen och för att inte missa något bör informationen föras in i någon form av matris eller tabell.
• Förslagsvis sätts på den ena axeln identifierade kulturvärden och på den andra axeln de risker som skall analyseras.
• Valet av redovisningsmetod styrs av komplexiteten på materialet. Med få objekt och faktorer kan man göra en detaljerad redovisning. Vid stora mängder data och faktorer behöver redovisningen vara mer översiktlig för att bli överskådlig.

2.5. Bestäm hur risken ska graderas
• Avgörande för att kunna göra en systematisk analys är att det finns en metod och modell för att värdera och gradera risker och riskernas effekter.
• Västsverige-projektet och Blekinge ger varsitt exempel på hur risken kan graderas (se figur 4, 5 och 8).

3. Riskbedömning
3.1. Riskanalys
• Gå igenom respektive kulturhistorisk miljö eller kulturmiljögrupp (utifrån den gruppering som gjorts) mot respektive risk och analysera vad som kan hända, hur sannolikt det är och vilka konsekvenserna blir för den här kulturmiljön. Resonera även kring risken för förlust av kulturhistoriska värden eller tillgångar.
• Dokumentera resonemangen och slutsatser eftersom det är ett material som man kommer att återvända till under resterande process och rapportskrivning.
• GIS fungerar som ett viktigt stöd i resonemangen bland annat genom att resultatet kan visualiseras.

3.2. Värdera risk
• Värdering görs enligt modell som valts i punkt 2.5 ovan. I Blekinge har riskvärdet satts utifrån omfattningen av hur många objekt som påverkas. I Västsverige har det satts genom att kombinera tre faktorer: omfattningen, positiv eller negativ påverkan, och känslighet (d v . sårbarhet)
• Syftet med värderingen är att få fram hur hotat ett kulturmiljövärde är utifrån den analyserade risken. Faktorer som möjliga orsaker, konsekvenser och sannolikhet beaktas.
• Värderingen ligger även till grund för var fördjupade studier och insatser kan behöva göras.
• Det identifierade riskvärdet förs in i matrisen.

3.3. Riskutvärdering
• Analysera om risknivån är acceptabel eller inte
• Analysera om det finns möjligheter att reducera risken

4. Sårbarhetsbedömning
4.1. Sårbarhetsbedömningen
• Analyseras vilka konsekvenser en händelse för med sig för en kulturmiljö och hur kulturmiljön hanterar, motstår och återhämtar sig efter en sådan händelse.
• I de redovisade projekten har sårbarhetsbedömningen integrerats i riskvärderingen och inte gjorts separat. I framtida projekt är det önskvärt att detta moment utvecklas mer och då utifrån kulturmiljövårdens behov.

5. Resultat och slutsatser
5.1. Utvärdera riskerna som en helhet
• Utvärdera riskerna som helhet, utifrån matrisen, för att sammanställa vilka områden som är mest utsatta och var insatser bör prioriteras och var man bör gå vidare med arbetet
• Gör även en slutlig sammanvägning av identifierade hot och redogör för åtgärdsförslag för dessa.

5.2. Prioritering och värdering mellan olika kulturmiljöer
• Identifiera vilka kulturmiljöer som ska prioriteras. Detta är ett nytt område som kulturmiljövården inte har utarbetade rutiner kring. Ett sätt att arbeta med frågan är utifrån den prioriteringsmetod som Blekinge tagit fram (se Prioriteringsmetod ovan i avsnittet om Blekinges metod).

6. Riskbehandling
6.1. Åtgärdsförslag och fortsatt arbete
• När analysen är klar ska resultaten tas om hand. En plan för hur detta ska gå till upprättas. Där ingår bland annat åtgärdsförslag för respektive område, hur planen ska implementeras och hur fortsatt arbete ska gå till.
• I planen bör även ansvar framgå.

Till toppen.

Referenser

  • Blekinges kulturmiljöer – översvämning till följd av ett förändrat klimat. Identifiera, prioritera och skydda. Rapport 2016:12. Länsstyrelsen i Blekinge län.
    Ett första steg mot en nationell riskbedömning. Nationell riskidentifiering. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). 2011.
  • Handbok för riskanalys. Räddningsverket 2003.
  • Klimat och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Delrapport 2. Vilken påverkan får klimatförändringarna? Riksantikvarieämbetet 2014.
  • Kris, kulturmiljö och hot. Muntliga uppgifter från arkeolog Agneta Jonsson och beredskapssamordnare Gustav Wallheden på länsstyrelsen i Dalarna, juni 2016. Dalarnas länsstyrelse.
  • Kulturarv för framtida generationer. Med klimatperspektivet på Västsveriges kulturarv. Klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet i Västra Götalands och Hallands län. Rapport från projektet Kultur och klimatförändringar i Västsverige 2016-09-01.
  • Stigande vatten och kustnära kulturmiljöer. Översiktlig sårbarhets- och konsekvensanalys. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, kulturmiljöenheten. Rapport 2013:77
  • The ABC Method: a risk management approach to the preservation of cultural heritage. Webbaserad manual. Government of Canada. https://www.canada.ca/en/conservation-institute/services/risk-management-heritage-collections/abc-method-risk-management-approach.html (2017-03-24).
  • Vägledning för Risk- och sårbarhetsanalyser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). 2011.
  • www.smhi.se Olika webbsidor med information om klimatförändringar och klimatscenarier. 2016.