En stenmur längs åkerkanten har tidigare fungerat som hägnad för att stänga ute boskap från åkern.
En stenmur längs åkerkanten har tidigare fungerat som hägnad för att stänga ute boskap från åkern. Foto: (CC BY)

Ett rikt odlingslandskap

Sveriges öppna och variationsrika odlingslandskap har skapats genom hundratals år av jordbrukande. Jordbruket var tidigare småskaligt och uppdelat i in- och utägor som särskilde åkermarken från betesmarker i skogs- och gräsmarksområden. Resultatet blev ett mosaikartat och varierat landskap vilket skapade livsmiljöer för hävdberoende flora och fauna. Än i dag går dessa kulturminnen att se i form av exempelvis alléer, stenmurar, åkerholmar, överloppsbyggnader samt ängs- och betesmarker.

Men i takt med teknisk utveckling, rationalisering av jordbruket, samt förändrade former för odling och djurhållning har landskapsbilden i Sverige förändrats. Det moderna jordbruket har bidragit till att skapa ett allt mer homogent odlingslandskap från att tidigare omfattas av såväl åker, äng och skog. Kulturmiljöer riskerar att försvinna inom det moderna jordbruket då de i många fall kan utgöra hinder för nya former av markanvändning. I andra delar av landet, med sämre förutsättningar för ekonomiskt bärkraftigt jordbruk, överges hela odlingslandskap som riskerar att växa igen eller exploateras.

Möjligheterna att leva och verka på landsbygden är en viktig förutsättning för bevarande av kulturmiljöer på landsbygden. I dagsläget nyttjas motsvarande sju procent av Sveriges yta som jordbruksmark, vilket är en kraftig minskning sedan 1940-talet. Rationaliseringar av jordbruket har bidragit till att jordbruksföretagen blivit färre i antal parallellt med att de vuxit i storlek. Betesdjuren har i större utsträckning flyttats från skogsbygd till slättbygd. Bete i skogsmarker har i stort sett upphört och gränsdragningarna mellan odlingsmark och skog har blivit mer skarpa. I samband med jord- och skogsbrukets utveckling har arealen skogsmark ökat medan arealen jordbruksmark minskat. Det innebär att många landskapselement som tidigare varit en del av odlingslandskapet finns numera i skogsmarker.

Europas gemensamma jordbrukspolitik har bidragit till att bibehålla delar av Sveriges jordbruksmark i drift vilket inneburit en fortsatt hävd av marker. Flera av åtgärderna inom landsbygdsprogrammet utgör ett viktigt styrmedel för att bevara kulturmiljöer i odlingslandskapet. Bete och slåtter har tidigare varit en viktig källa för sommar- och vinterfoder inom jordbruket. Sedan mitten av 1990-talet har det funnits ersättningar för skötsel och restaurering av betesmarker och slåtterängar. Dessa stöd är viktiga för att hålla betesmarker och slåtterängar i hävd och fyller en viktig funktion i att bevara det biologiska kulturarvet i odlingslandskapet.

Sedan mitten av 1970-talet har antalet jordbruksfåglar i Sverige halverats i antal till följd av ett rationaliserat jordbruk. Orsaken till den kraftiga minskningen är ett mer storskaligt jordbruk som bidragit till ett mer homogent landskap med en avsaknad av biotoper. Landskapselement såsom alléer, stenmurar, pilevallar, odlingsrösen och åkerholmar utgör i många fall viktiga biotoper.Dessa landskapselement omfattas i dagsläget av skydd genom det generella biotopskyddet i miljöbalken.