En stenmur längs åkerkanten har tidigare fungerat som hägnad för att stänga ute boskap från åkern.
En stenmur längs åkerkanten har tidigare fungerat som hägnad för att stänga ute boskap från åkern. Foto: (CC BY)

Ett rikt odlingslandskap

”Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.” – Riksdagens definition av miljömålet

Sveriges öppna och variationsrika odlingslandskap har skapats genom hundratals år av brukande. Jordbruket var tidigare småskaligt och uppdelat i in- och utägor som särskilde åkermarken från betesmarker. Resultatet blev ett mosaikartat och varierat landskap vilket skapade livsmiljöer för hävdberoende flora och fauna. Än i dag går dessa kulturminnen att se i form av alléer, stenmurar, åkerholmar, överloppsbyggnader samt ängs- och betesmarker.

Rationalisering av jord- och skogsbruk har förändrat kulturlandskapet

I takt med teknisk utveckling, rationalisering av jord- och skogsbruk, samt förändrade former för odling och djurhållning har landskapsbilden i Sverige förändrats. Det moderna jordbruket har bidragit till att skapa ett allt mer homogent odlingslandskap. Kulturmiljöer riskerar att försvinna inom det moderna jordbruket då de kan utgöra hinder för markanvändningen. I andra delar av landet överges hela odlingslandskap som riskerar att växa igen eller exploateras.

Möjligheterna att leva och verka på landsbygden är en viktig förutsättning för bevarande av kulturmiljöer i odlingslandskapet. I dagsläget nyttjas motsvarande sju procent av Sveriges yta som jordbruksmark, vilket är en kraftig minskning sedan 1940-tal. Rationaliseringar av jordbruket har bidragit till att jordbruksföretagen blivit färre i antal, parallellt med att de vuxit i storlek. Betesdjuren har i större utsträckning flyttats från skogsbygd till slättbygd. Bete i skogsmarker har i stort sett upphört och gränsdragningarna mellan odlingsmark och skog har blivit mer skarpa. Det innebär att många landskapselement som tidigare varit en del av odlingslandskapet finns numera i skogsmarker.

Europas gemensamma jordbrukspolitik har bidragit

Europas gemensamma jordbrukspolitik (GJP) har bidragit till att bibehålla delar av Sveriges jordbruksmark i drift och fortsatt hävd av marker. Sedan mitten av 1990-talet har det funnits ersättningar för skötsel och restaurering av betesmarker och slåtterängar. Dessa stöd är viktiga för att hålla betesmarker och slåtterängar i hävd och fyller en viktig funktion i att bevara det biologiska kulturarvet i odlingslandskapet.

Många landskapselement är viktiga småbiotoper

Sedan mitten av 1970-talet har antalet jordbruksfåglar i Sverige halverats i antal till följd av ett rationaliserat jordbruk. Orsaken till den kraftiga minskningen är ett mer storskaligt jordbruk som bidragit till ett mer homogent landskap. Landskapselement såsom alléer, stenmurar, pilevallar, odlingsrösen och åkerholmar utgör i många fall viktiga småbiotoper. Dessa landskapselement omfattas i dagsläget av skydd genom det generella biotopskyddet i miljöbalken.