Här syns Backsippa (Pulsatilla vulgaris) som på grund av en ökad igenväxning av landskapet numera är fridlyst.
Här syns Backsippa (Pulsatilla vulgaris) som på grund av en ökad igenväxning av landskapet numera är fridlyst. Foto: (CC BY)

Ett rikt växt- och djurliv

”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.” – Riksdagens definition av miljömålet

Människan har i alla tider använt och påverkat naturen. Detta har lämnat spår i form av olika arter och landskap som kan avläsas även efter att själva bruket upphört. Många växtarter är beroende av en kontinuerlig markanvändning annars försvinner dem. Samtidigt kan de genom sina fröbanker finnas kvar en lång tid efter det att artens livsmiljö försvunnit.

Biologiskt kulturarv är beroende av fortsatt brukande av mark

Biologiskt kulturarv rör de ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats eller gynnats av människans nyttjande av landskapet. Dessa arters långsiktiga fortlevnad förutsätter fortsatt mänskligt brukande och skötsel. Det biologiska kulturarvet rör de arter som spridit sig via människan, men omfattar även den genetiska mångfalden hos domesticerade arter och lantraser, samt kulturväxter och deras vilda släktingar. Dessa arter bidrar även till att synliggöra hur människan skapat förutsättningar för landskapets biologiska mångfald och är en viktig kunskapskälla för att förstå utvecklingen hos dagens hotade arter.

Stora förändringar av landskapet har negativ påverkan

Landskapet har genomgått stora förändringar. Jord- och skogsbruk har blivit mer storskaligt när äldre brukningsmetoder har rationaliserats bort. Användningen av växtskyddsmedel och gödsel har bidragit till en ökad övergödning och nedgång av insektspopulationer. Inom jordbruket har även minskad skötsel av ängs- och betesmarker gjort att många marker vuxit igen eller gjorts om till åkrar. I vissa delar av landet ökar exploateringen i form av växande tätorter och infrastruktur, vilket ökat barriäreffekterna i landskapet. Inom skogsbruket har skogsbetet i allt större utsträckning försvunnit och dagens skogar är  tätare än vad de tidigare varit. Likaså har belastningen i kust, skärgård och fjäll ökat i takt med en expanderande turismnäring som i sin tur kan innebära ett ökat slitage på natur- och kulturmiljöer. Allt detta, tillsammans med ett förändrat klimat, har inneburit en negativ utveckling för det biologiska kulturarvet.

Hävdberoende arter är hårt drabbade

Mycket tyder på att det är det biologiska kulturarvet i odlingslandskapet som är på väg att försvinna på grund av ett rationaliserat jordbruk. Det gäller i synnerhet arter förknippade med det småskaliga brukandet såsom naturbetesmarker, slåtterängar och fäbodbruk. Vissa arter som tidigare haft sin hemvist i odlingslandskapet har numera tagit sin tillflykt till urbana miljöer. Det kan röra sig om nerlagda sandtäkter, hävdade vägkanter, hamnområden, kyrkogårdar samt park- och trädgårdsmiljöer.