Här syns Backsippa (Pulsatilla vulgaris) som på grund av en ökad igenväxning av landskapet numera är fridlyst.
Här syns Backsippa (Pulsatilla vulgaris) som på grund av en ökad igenväxning av landskapet numera är fridlyst. Foto: (CC BY)

Ett rikt växt- och djurliv

Människan har i alla tider använt och påverkat naturen. Detta har lämnat spår i form av olika arter och landskap som kan avläsas även efter att själva bruket upphört. Många växtarter är beroende av en kontinuerlig markanvändning annars försvinner dem. Samtidigt kan de genom sina fröbanker finnas kvar en lång tid efter det att artens livsmiljö försvunnit.

Biologiskt kulturarv rör de ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats eller gynnats av människans nyttjande av landskapet och vars långsiktiga fortlevnad förutsätter fortsatt mänskligt brukande och skötsel. Det biologiska kulturarvet rör de arter som spridit sig via människan, men omfattar även den genetiska mångfalden hos domesticerade arter och lantraser, samt äldre kulturväxter och deras vilda släktingar. I dagsläget utgör de vilt förekommande släktingarna en viktig resurs för de domesticerade arternas långsiktiga utveckling och förädling. Dessa arter bidrar även till att synliggöra hur människan skapat förutsättningar för landskapets biologiska mångfald och är en viktig kunskapskälla för att förstå utvecklingen hos dagens hotade arter.

Landskapet har genomgått stora förändringar. Jord- och skogsbruk har blivit mer storskaligt när äldre brukningsmetoder har rationaliserats bort. Användningen av växtskyddsmedel och gödsel har bidragit till en ökad övergödning och nedgång av insektspopulationer. Inom jordbruket har även minskad skötsel av ängs- och betesmarker gjort att många marker vuxit igen eller gjorts om till åkrar. I vissa delar av landet ökar exploateringen i form av växande tätorter och infrastruktur, vilket ökat barriäreffekterna i landskapet. Inom skogsbruket har skogsbetet i allt större utsträckning försvunnit och dagens skogar är betydligt tätare än de tidigare varit. I större tätorter har naturen ofta fått göra avkall till förmån för exploatering och förtätning. Likaså har belastningen i kust, skärgård och fjäll ökat i takt med en expanderande turismnäring som i sin tur kan innebära ett ökat slitage på natur- och kulturmiljöer. Allt detta, tillsammans med ett förändrat klimat, har inneburit en negativ utveckling för den biologiska mångfalden – liksom för det biologiska kulturarvet.

Mycket tyder på att det är det biologiska kulturarvet i odlingslandskapet som är på väg att försvinna på grund av ett rationaliserat jordbruk. Det gäller i synnerhet arter förknippade med det småskaliga brukandet såsom naturbetesmarker, slåtterängar och fäbodbruk. Allt fler arter som tidigare haft sin hemvist i odlingslandskapet har numera tagit sin tillflykt till urbana miljöer. Det kan röra sig om nerlagda sandtäkter, hävdade vägkanter, hamnområden, kyrkogårdar samt park- och trädgårdsmiljöer.