Område med hamnanläggning på cirka 10 vrak på Kastellholmen i Stockholm.
Område med hamnanläggning på cirka 10 vrak på Kastellholmen i Stockholm. Foto: (CC BY)

Hav i balans samt levande kust och skärgård

I anslutning till hav, kust och skärgård finns en mängd spår som visar på mänsklig aktivitet sedan långt tillbaka. Det kan röra sig om boplatser och bebyggelse, historiska transportleder, industrianläggningar och industrisamhällen, hamnar och ankringsplatser, fiskelägen och försvarshistoriska platser. Översvämmade landskap, vrak och lämningar av förhistoriska boplatser kan genom strandlinjeförskjutningar ha lagts under vatten.

Kulturhistoriska värden i skärgård och kustnära miljöer påverkas negativt av olika mänskliga aktiviteter såsom exploatering, bebyggelse, fartygs- och småbåtstrafik, vindkraftverk, strandmodifieringar, sandtäkter, muddringsarbeten och kabeldragningar. Exploatering nära kusten bidrar även till inskränkningar i det allmänna friluftslivet och minskade upplevelsevärden. Åtgärder för landsbygdsutveckling har bidragit till att underlätta för exploatering nära strandområden. En ökad efterfrågan på boende nära kusten har även medfört ett hårt förändringstryck i kustsamhällen som ofta har höga kulturhistoriska värden.

Samtidigt kan viss exploatering vara en förutsättning för fortsatt traditionellt brukande och bibehållande av kulturmiljövärden. Av vikt för ett levande kulturarv är att det finns möjlighet att bo och försörja sig vid kust och i skärgård. De strukturomvandlingar som skett inom de traditionella näringarna fiske, sjöfart samt skogs- och jordbruk har i hög grad förändrat förutsättningarna för att utveckla och ta tillvara kulturmiljöer vid kust och skärgård. Sedan 1980-talet har det småskaliga fisket minskat i stor omfattning, vilket haft en stor negativ påverkan på förutsättningarna för bevarande av äldre fiskehamnar och fiskefartyg.

Verksamheter såsom trålfiske, fisk- och skaldjursodlingar, sjöfart och båttrafik samt dykning kan skada kulturlämningar under vatten. De vrak som genom historien förlist i Östersjön och Bottenhavet beskrivs ofta som ett världsunikt arkiv. Detta för att förhållandena för bevarande av trä varit mycket goda i bräckt vatten. I dag utgör dock ett förändrat klimat och invasiva arter såsom skeppsmask en risk för att dessa bevarandeförhållanden påverkas negativt. Samtidigt är kunskapsläget om forn- och kulturlämningar under vattnet är bristfälligt.