Engelsbergs bruk, dammen bakom herrsmedjan.
Engelsbergs bruk, dammen bakom herrsmedjan. Foto: (CC BY)

Levande sjöar och vattendrag

Vattendrag och sjöar har varit en viktig källa för fiske, hygien, rekreation, bad och nöjen. Boplatser, dammar, kvarnar, sågar,  transport- och flottningsleder är exempel på kulturmiljöer kopplade till sjöar och vattendrag. Inte minst är en stor del av industriella kulturmiljöer knutet till rinnande vatten och har varit en förutsättning för utvecklingen av järnframställning, tegel- och glasbruk, sågverk – och avgörande för samhällens elektrifiering.

Vattenvård är ofta komplext och kan på olika sätt påverka kulturmiljön – både direkt i form av åtgärder men även indirekt genom förändrade förvaltnings­betingelser. Strukturomvandlingar i form av exploatering, upphört brukande och nedläggning av jordbruk har bidragit till att kulturhistoriska lämningar vid vattendrag riskerar att stå inför förfall eller rivning. En ökad förekomst av exploatering i form av bryggor, båttrafik, muddring, strandmodifieringar och annan mänsklig aktivitet kan ha en negativ påverkan på natur- och kulturmiljöer. Många kulturmiljöer saknar i dagsläget ett långsiktigt skydd och andelen skyddad bebyggelse är fortsatt låg.

Åtgärder i syfte att skapa en förbättrad ekologisk status i och invid vatten har ofta en direkt påverkan på kulturmiljön. Åtgärdande av fysiska hinder handlar om att återställa vattendrag och skapa fria vandringsvägar mellan lekområden och uppväxtområden för fiskar. Rivning av vandringshinder, omläggning av vägtrummor, anläggande av lekbottnar, översvämningsområden, muddring, sanering är exempel på åtgärder som i många fall kan påverka kulturmiljöer. Passager i form av fiskvägar och omlöp har generellt sett en mindre negativ påverkan på kulturmiljöer än exempelvis öppningar för utrinning.

Det finns således en inbyggd målkonflikt inom miljökvalitetsmålet där målsättningarna för ekologiska värden ofta står i motsättning till målsättningarna för kulturmiljövärden. Resurser som möjliggör lösningar är avgörande för att hänsyn ska kunna tas till både natur- och kulturmiljön. Åtgärderna berör ofta kulturmiljöer, men kunskap om i vilken utsträckning dessa berör värdefulla kulturmiljöer saknas och behovet av kunskapsunderlag bedöms som stort. Av vikt är att det finns tillräckliga kunskapsunderlag för att göra avvägningar och att resurser finns för hänsyn till kulturmiljöerna.