Här syns myren vid Flatruet-Ruvallen. Hällristningar vittnar om platsens forna betydelse.
Här syns myren vid Flatruet-Ruvallen. Hällristningar vittnar om platsens forna betydelse. Foto: (CC BY)

Myllrande våtmarker

Våtmarker har genom tiderna spelat en viktig roll för samhällens lokalisering och centrala för landets utveckling och människors försörjning. Våtmarker har inte minst varit viktiga för jordbruket då de gav naturligt gödslade och dränerade jordar. De har även varit viktiga för tillverkning av redskap och platser för ritualer. I många våtmarker finns på grund av den syrefattiga miljön ofta välbevarade arkeologiska lämningar.

När jordbruket under 1900-talet gradvis rationaliserades upphörde hävden av våtmarkerna. En fjärdedel av landets våtmarker finns inte längre bevarade till följd av utdikningar inom jord- och skogsbruk. Nästan alla våtmarkstyper har påverkats av någon form av dräneringsåtgärd, som exempelvis markavvattning, vattenavledning, dikning, kanalisering och bortledning av vatten. Dräneringar har inneburit stora förändringar i det gamla kulturlandskapet och medfört att de naturliga våtmarkerna har försvunnit och torkat igen. Det har haft en negativ påverkan på bevarandeförhållanden för arkeologiskt material. Under 1900-talet är det speciellt förekomsten av hävdade våtmarker som minskat. I samma takt som hävden förändrades har även förutsättningarna för att förvalta våtmarkernas kulturmiljöer stannat av eller minskat – vilket lett till att de förfallit och försvunnit. Detta har även resulterat i att hävdberoende flora och fauna försvunnit från många våtmarker. Allt fler våtmarker omfattas av olika skydd i syfte att bevara dess naturvärden och kan även omfatta delar av det biologiska kulturarvet.

Medvetenheten om våtmarkernas betydelse för grundvattentillgången har ökat under senare tid. Arbetet med att anlägga nya våtmarker och därmed förbättra miljön kan samtidigt stå i konflikt med bevarandet av landskapets kulturmiljöer. Nya våtmarker anläggs ofta i det befintliga odlingslandskapet och kräver därför att hänsyn tas till kulturmiljön och kulturhistoriska värden så att de inte skadar kulturvärdena. En bristande kunskap och uppföljning av den historiska markanvändningen av våtmarker försvårar restaureringsarbetet i samband med nyanläggning och restaurering av våtmarker. Tidigare våtmarksinventeringar (VMI) har i liten utsträckning fokuserat på våtmarkernas kulturmiljöer.

Ytterligare en verksamhet som kan skada fornlämningar och arkeologiska föremål i anslutning till våtmarker är maskinell torvbrytning. När torv bryts förstörs den befintliga myren helt och även omgivande mark kan påverkas. Ur ett internationellt perspektiv är Sverige ett av de länder i världen som bryter mest torv.