Ozonbehandling av konst och kulturhistoriskt material

Ozon används idag vid sanering i samband med s.k. restvärdesräddning, men vad vet vi egentligen om effekterna av sådan ozonbehandling?

När en brand sker i hemmet eller i offentliga lokaler, kopplas ofta saneringsfirmor in i arbetet med restvärdesräddning. För att sanera rök- och mögellukt som uppstår vid sådana skador, har man med framgång använt sig av så kallad ozonbehandling av stoppade möbler, hemtextil och kläder. Ozon är en reaktiv gas som i utspädd dos används vid luktsanering i särskilda kammare. Behandlingen sägs ge goda resultat och bidra till att minska de ekonomiska förlusterna vid katastrofer.

Varje år skadas museiföremål, inventarier i kyrkor och andra kulturobjekt vid olyckor i museer, kyrkor, bibliotek, arkiv och hembygdsgårdar. Det kan vara allt från bränder, med släck- och sotskador som följd, till översvämningar och vandalism. Dessutom riskerar globala uppvärmningen att öka antal översvämningar i landet.

Vi vet idag mycket lite om effekterna av ozon, även kallat aktivt syre. Därför har  Riksantikvarieämbetet i ett forskningsprojekt undersökt förekomsten av ozonbehandling på konst- och kulturhistoriskt material. I vilken omfattning förekommer luktsanering av kulturhistoriskt värdefullt material idag? Är det skadligt för föremålen? Vad finns idag för erfarenhet av ozonbehandling på föremål i samband med sanering eller för att bli av med dålig lukt?

 

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 24 augusti 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017