Pepper’s Ghost – en fråga om precision och klurigt innehåll

 

 

Det var ingen brist på idéer under workshoppen i Pepper's Ghost som Riksutställningar arrangerade veckan före påsk. Att bygga en kikare där spökskepp passerar genom, eller att kunna kommunicera med en stenåldersmänniska i naturlig storlek, var några av tillämpningarna som deltagarna siktade mot i sina egna verksamheter.

Redan på 1850-talet uppfanns tekniken för det vi kallar ”Pepper’s Ghost”, en hologramliknande effekt som bygger på reflektioner i genomskinliga ytor. Tekniken har bland annat använts inom teatern och bland illusionister. En bild av ett föremål eller person reflekteras i glas, plexiglas eller en tunn film och upplevs befinna bakom den reflekterande ytan.

Teknik och kostnader är inga stora hinder för att använda Pepper's Ghost i utställningar. Och med tillräckligt smarta tillämpningar kan tekniken både lyfta ett föremål pedagogiskt och ge en wow-effekt.

Målet för workshopen var att bygga två varianter, en mindre pyramidmonter samt en större konstruktion som kunde exponera en människa i naturlig storlek. Tillämpningar som skulle kunna passa i en utställning.

Deltagare från Scenkonstmuseet, Västmanlands läns museum, Visualiseringscenter, Marinmuseum Karlskrona och Riksantikvarieämbetet fick under fyra dagar prova på att bygga, laborera med, och skapa innehåll till de två applikationerna. Oscar Engberg och Jesper Cederlund från Riksutställningar ledde en workshop där tekniken inte är avancerad, men som kräver stora mått av noggrannhet – både när det gäller vinklar, ljussättning och konfiguration av datorer, skärmar och projektorer.

Att kläcka de geniala idéerna för tillämpning är en fråga om både teknik och innehåll. Något som de flesta deltagarna under workshoppen verkade eniga kring var en önskan att ta fram en tillämpning med interaktion. Att besökaren ska kunna prata eller åtminstone kommunicera med projektionen. Bland annat gjordes några försök att ansluta en så kallad Kinect-enhet där besökarens rörelser påverkade objektet. En jordglob snurrades genom att man rörde med händerna i luften framför projektionen – användbart när man vill kunna visa ett föremål från alla möjliga håll.

Med mer avancerad teknik skulle även besökarens röst kunna styra ett objekt. Detta har redan gjorts och kan läsas om i artikeln "Väcker de döda till liv och håller de levande levande" som du hittar via en länk till höger på sidan.

Oscar Engberg, sakkunnig inom medieteknik på Riksutställningar, jämför effekten av Pepper's Ghost med den illusion man får när man lägger en p-skiva på instrumentbrädan. Reflektionen i vindrutan ser ut att sväva en bit bakom själva rutan.

Tanken med den mindre pyramidformade Pepper's Ghost-applikationen är att besökaren ska kunna uppleva den inte bara rakt framifrån utan även från sidorna. Därav pyramidformen. Konstruktionen med tre sidor av plexiglas med ett lager av solskyddsfilm och en svart platta i fonden påminner om en monter. En stor ljusstark bildskärm monteras uppochner-vänd ovanför pyramiden; bilden från skärmen reflekteras i pyramidens glassidor och ser ut att sväva inuti själva "montern".

För att reflektionerna ska återges rätt i förhållande till varandra ska skärmbilden delas upp i tre olika delar som korresponderar med varandra: om den del av bilden som ska reflekteras i den centrala glasskivan visas rakt framifrån ska bilderna som reflekteras i sidoglasen visa objektet från varsin sida.

Principen för fullkroppsapplikationen av Pepper's Ghost är egentligen enklare. Här är den tänkta betraktningsvinkeln endast rakt framifrån. I workshoppen användes en projektor i taket som via en spegel projicerade ner en bild på en duk på golvet. En reflektionsyta ska sedan skicka bilden ut mot publiken. Förslagsvis kan denna ytan bestå av ett tunnt, genomskinligt och starkt material, typ en Mylar-film. Denna tunna plastfilm reflekterar bilden så att objektet som projiceras ser ut att befinna sig bakom reflektionsytan på till exempel en scen som går att agera på.

Betraktningsvinkeln mot reflektionsytan ska som sagt vara 45 grader, men det är naturligtvis möjligt att vinkla duken i sidled i stället för i höjdled.

Denna teknik används på bland annat ABBA-museet  där det är möjligt för besökarna att kunna sjunga tillsammans med bandet. En nackdel är att besökaren som agerar på scenen inte själv kan se effekten i realtid, utan först efteråt, och under förutsättning att den spelats in.

I båda varianterna av de applikationer som testades under workshoppen får man bäst resultat om objektet som ska projiceras är frilagt mot bakgrunden. I workshoppen användes ett svart, matt tyg, men det går även att arbeta med exempelvis en green screen.

För att uppnå så hög illusionseffekt som möjligt bör man tänka på följande:

  • Bilden eller objektet som ska reflekteras bör vara relativt ljusstarkt och frilagt från bakgrunden.
  • Den reflekterande ytan, som kan vara plexiglas eller en genomskinlig plastfilm, ska vara i 45 graders vinkel mot bildkällan och 45 graders vinkel mot betraktaren.
  • Bakgrunden bakom den reflekterande ytan bör vara mörkt och ej reflekterande.
  • Noggrannhet med vinklar! Slutresultatet är beroende av hur noggrann man varit, till exempel med tillsågningen av plexiglaset och inställningar i datorer och projektor.

För frågor angående Pepper's Ghost, kontakta:
Oscar Engberg, Riksutställningar oscar.engberg@riksutstallningar.se, 0498-79 90 56

  • Skriven av: Webbredaktionen
  • Publicerad:
  • Uppdaterad: