Anmälan av fornfynd och rätt till ersättning

Fornlämningar och fornfynd är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv och skyddas av kulturmiljölagen. Platser där fornfynd hittas behöver undersökas av arkeologer för att dokumentera hur fyndet låg i marken och se om det finns andra spår, exempelvis rester av konstruktioner.

Ett fornfynd är ett föremål från äldre tid som saknar ägare när det hittas. Fornfynd delas in i två kategorier:

• Föremål som hittas i eller vid en fornlämning och har samband med den.
• Föremål som hittas under andra omständigheter och kan antas vara från tiden före 1850.

Fornfynd kan bestå av ett enstaka föremål (ett lösfynd), flera föremål (till exempel en silverskatt) eller minst två föremål som lagts ned tillsammans (ett depåfynd).

Om du har hittat ett fornfynd är det viktigt att du agerar rätt:

• Anmäl fyndet till länsstyrelsen så snart som möjligt. Det är du skyldig att göra enligt lag. (Om länsstyrelsen har stängt anmäler du fyndet till Polisen, som vidarebefordrar uppgifterna till länsstyrelsen. För sjöfynd kan du även göra din anmälan till Kustbevakningen.)
• Rör inte fyndplatsen. Annars kan viktig arkeologisk information om fyndet och platsen gå förlorad. Det är förbjudet att ändra eller skada en fornlämning utan länsstyrelsens tillstånd.

Länsstyrelsen tar emot anmälan, tar hand om fyndet och utreder omständigheterna kring var, när och hur det hittades.

Kontaktuppgifter till Sveriges länsstyrelser (lansstyrelsen.se)

I vissa fall betalar staten ut ersättning till den som har hittat ett fornfynd. Länsstyrelsen anmäler fyndet till Riksantikvarieämbetet, som beslutar om eventuell inlösensersättning eller hittelön. Det är omständigheterna kring fyndet som avgör rätten till ersättning. Endast den som själv har hittat ett fornfynd i mark eller vatten kan få ersättning eller hittelön.

Inlösensersättning

Om du hittar ett föremål som helt eller delvis består av guld, silver, brons eller annan kopparlegering är du skyldig att erbjuda staten att lösa in det mot ersättning. Det gäller också om du hittar två eller fler föremål som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans, ett så kallat depåfynd. Skyldigheten att erbjuda staten att lösa in fyndet kallas hembudsplikt och motsvarar en statlig förköpsrätt.

Storleken på inlösensersättningen beror bland annat på fyndets material och ekonomiska värde, dess kulturhistoriska och vetenskapliga betydelse och hur välbevarat det är. Det finns särskilda regler för hur ersättningen för fynd av ädelmetall beräknas. Inlösensersättningen är skattepliktig.

Om staten väljer att inte lösa in ett fornfynd som är hembudspliktigt får du som upphittare tillbaka fyndet och kan behålla det.

Hittelön

Fornfynd som hittas vid en fornlämning och har samband med den tillfaller staten, oavsett vilket material föremålet består av. Riksantikvarieämbetet kan besluta om hittelön om du har agerat rätt och anmält fyndet till länsstyrelsen så snart som möjligt. Hittelönen motsvarar en tiondel av fyndets värde och är skattefri.