Förordning och vägledning om statliga byggnadsminnen (FSBM)

Regeringen beslutar efter framställan från Riksantikvarieämbetet om en byggnad ska förklaras för statligt byggnadsminne enligt förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen. Skyddsbestämmelser anger på vilket sätt byggnadsminnet ska vårdas och underhållas och i vilka avseenden det inte får ändras.

Avsikten med byggnadsminnesförklaringen är att garantera ett långsiktigt bevarande och underhåll av hög kvalitet men även att tillgängliggöra byggnader och miljöer så att människor nu och i framtiden ska kunna få del av historiska kunskaper och upplevelser.

Om det finns särskilda skäl får ett statligt byggnadsminne ändras i strid med skyddsbestämmelserna. Det är Riksantikvarieämbetet som har tillsyn över de statliga byggnadsminnena och prövar frågor om tillstånd till åtgärder som strider mot skyddsbestämmelserna. I Riksantikvarieämbetets tillsynsansvar ingår att följa vård och underhåll av byggnaderna och bevaka att arbeten utförs i enlighet med skyddsbestämmelserna, så att de kulturhistoriska värdena inte minskar.

Vägledning statliga byggnadsminnen

I denna vägledning ger Riksantikvarieämbetet allmänna råd om hur bestämmelserna i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen bör tillämpas.

Syftet är att vägledningen ska vara ett stöd i förvaltningen och att processen kring tillståndsprövning blir tydligare och enklare vilket ska leda till ökad samverkan mellan berörda parter samt att de kulturhistoriska värdena blir väl omhändertagna.

Vägledningen vänder sig i första hand till de myndigheter* som förvaltar statliga byggnadsminnen, men kan även vara till hjälp och inspirationskälla för antikvariska experter, konsulter, entreprenörer, brukare och andra intresserade som söker information om förordningen och statliga byggnadsminnen.

* Fortifikationsverket, Kungl. Djurgårdens förvaltning, Naturvårdsverket, Riksdagens förvaltning, Statens fastighetsverk, Sveriges lantbruksuniversitet Ultuna, Sjöfartsverket och Trafikverket.