Kulturarvet tillhör alla – plundring berövar oss vår historia
En fällande dom har meddelats i ett mål om en silverskatt som plundrats i Ölmstad utanför Jönköping, där metalldetektor har använts. Domen visar varför skyddet för fornlämningar och fornfynd är så viktigt: när föremål tas upp utan arkeologisk dokumentation förloras inte bara själva fynden, utan också kunskap om människors liv och samhällen. Kulturmiljölagen ska säkerställa att denna gemensamma historia bevaras och kan komma alla till del.
Fornlämningar finns i hela landet – i fjällen, längs kusterna, i städer, skogar och odlingsmarker samt på havsbotten. De kan vara gravfält från vikingatiden, rester av boplatser från de första människorna i vårt land, grunder efter gårdar från medeltiden eller vrak från stormaktstiden. De ger oss kunskap och upplevelser och hjälper oss att förstå historien, och de bidrar också till att skapa en känsla av tillhörighet, delaktighet och en förståelse för vår plats i tiden.
Ett fornfynd är ett föremål utan känd ägare, vilket hittas på eller i marken och kan antas vara äldre än 1850. Fornfynd och fornlämningar hör ihop: föremålets läge och sammanhang kan ge avgörande kunskap om historien. Den som hittar något som kan vara ett fornfynd bör därför låta platsen vara orörd och kontakta länsstyrelsen.
Kulturarvet tillhör inte några få samlare eller särskilda grupper. Det är en gemensam resurs som ska bevaras och vara tillgänglig för alla, både idag och i framtiden. Sverige har därför ett regelverk som ska skydda fornlämningar och fornfynd.
– När någon plundrar en fornlämning stjäls inte bara silver, mynt eller andra föremål. Det som egentligen stjäls är kunskap. Och när den kunskapen försvinner berövas vi alla en del av vår gemensamma historia. Därför finns regelverket, och därför är det viktigt att vi tillsammans skyddar kulturarvet, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.
Regelverket syftar inte till att hindra intresset för historia eller arkeologi. Tvärtom ska det säkerställa att viktig kunskap bevaras och att fynd kan tas om hand på ett sätt som kommer hela samhället till del.
Fornlämningar är en gemensam kunskapskälla
Fornlämningar är platser med bevarade anläggningar, strukturer och andra spår efter mänskligt liv som uppkommit genom aktiviteter, traditioner eller tekniker som inte längre används. Som huvudregel ska lämningen också ha tillkommit före 1850.
De ger oss kunskap och upplevelser och hjälper oss att förstå historien, och de bidrar också till att skapa en känsla av tillhörighet, delaktighet och en förståelse för vår plats i tiden. Därför behöver fornlämningarna bevaras, vårdas och vara tillgängliga för alla. De är en del av vårt gemensamma kulturarv.
Fornlämningar skyddas enligt kulturmiljölagen. Skyddet gäller också lämningar som ännu inte har upptäckts eller registrerats. Det är förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning eller det område som hör till den. Riksantikvarieämbetet har nationellt överinseende, tar fram regler och vägledning samt förvaltar Fornsök. Det är en webbaserad sök- och karttjänst för fornlämningar och arkeologiska uppdrag.
Fyndplatsen är en del av berättelsen
Ett fornfynd är ett föremål som saknar ägare när det hittas och som antingen påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med den, eller hittas under andra omständigheter och kan antas vara äldre än 1850. Föremålets läge, djup och förhållande till andra spår kan vara avgörande för tolkningen. Om någon gräver upp ett föremål utan att dokumentation går kunskap ofta förlorad för alltid.
Den som hittar ett föremål som kan vara ett fornfynd ska därför låta fyndplatsen vara så orörd som möjligt och kontakta länsstyrelsen. Om en tidigare okänd fornlämning upptäcks under ett pågående markarbete ska arbetet omedelbart avbrytas i den del som berör lämningen och länsstyrelsen underrättas. Kulturmiljölagen innehåller särskilda bestämmelser om anmälan, äganderätt, hembud och statlig inlösen av vissa fornfynd.
Tillstånd krävs för ingrepp och användning av metalldetektor
Den som vill göra ett ingrepp i en fornlämning måste ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövar om ingreppet kan tillåtas och vilka villkor som i så fall ska gälla. Om en fornlämning behöver undersökas och tas bort kan länsstyrelsen besluta om en arkeologisk undersökning, så att kunskapen dokumenteras och tas till vara.
Metalldetektor får som huvudregel inte användas utan länsstyrelsens tillstånd och får inte heller medföras på en fornlämning annat än i få enstaka undantagsfall. En ansökan ska bland annat ange vem som ska använda utrustningen, vilket avgränsat område och vilken tidsperiod ansökan gäller samt syftet med sökningen. Ansökningsavgiften är 990 kronor för varje geografiskt avgränsat område och betalas även om ansökan avslås. Fastighetsägarens samtycke kan också behövas, till exempel om sökningen innebär grävning.
Tillstånd kan normalt ges när syftet inte är att söka efter fornfynd, om sökningen inte ska ske på en plats där det finns kända fornlämningar eller om det inte finns risk för oupptäckta fornlämningar. Tillstånd kan också ges när metallsökaren används inom en arkeologisk undersökning. Reglerna finns för att skydda fornlämningar och fornfynd, och för att se till att viktiga spår av människors historia inte skadas, tas bort eller försvinner.
Myndigheternas roller och ansvar
Länsstyrelsen ansvarar för det statliga kulturmiljöarbetet i länet och handlägger enskilda ärenden om fornlämningar, fornfynd, arkeologiska undersökningar och tillstånd för metalldetektor. Det är därför länsstyrelsen som ska kontaktas vid frågor om vad som gäller på en viss plats eller när ett möjligt fornfynd påträffas.
Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljöarbetet i landet. Myndigheten tar fram föreskrifter, allmänna råd och vägledningar, följer tillämpningen av kulturmiljölagen samt förvaltar den nationella informationen om kända fornlämningar och arkeologiska uppdrag i Fornsök. Riksantikvarieämbetet fördelar också statliga medel till länsstyrelserna för bland annat vård och tillgängliggörande av värdefulla kulturmiljöer.
Alla kan bidra till att skydda kulturarvet
Allmänheten kan bidra genom att följa reglerna, anmäla fynd och uppmärksamma länsstyrelsen eller Polismyndigheten på misstänkta överträdelser. Även aktörer inom antik- och auktionsbranschen behöver kontrollera föremåls proveniens och avstå från handel när ett objekts ursprung är oklart eller det finns misstanke om plundring eller olagligt förfogande.
– Kulturmiljön är vår gemensamma historia – och vårt gemensamma ansvar. Genom att vara varsamma, anmäla fynd och reagera på misstänkta överträdelser kan vi tillsammans bidra till att bevara kulturarvet för framtiden, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.