Enskilda landskap

Blekinge

• Santesson, L. 1989. En blekingsk blotinskrift. En nytolkning av inledningsraderna på Stentoftenstenen, i: Fornvännen 84. S. 221–229.
• Williams, H. 2001. Lister, § 2. Runological, i: Reallexikon der Germanischen Altertumskunde 18. Berlin: de Gruyter. S. 509–512.

Bohuslän

• Johansson, K. G., Johansson, M. & Rogström, L. 1994. De bohuslänska runinskrifterna, Bohuslän 16. S. 67–94.
• Rogström, L. 2008. De bohuslänska runorna. En snabbkurs i runologi, i: Auður Magnúsdóttir (red.) ”Vi ska alla vara välkomna!” Nordiska studier tillägnade Kristinn Jóhannesson. Göteborg: Meijerbergs institut för svensk etymologisk forskning. S. 231–242.

Dalarna

• Gustavson, H. 2004. Nytidsrunor. En ny syn på dalrunorna, i: Vår språkliga spännvidd. S. 63–72,
• Gustavson, H. & Hallonquist, S-G. 1985. Runor i Dalarna. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
• Gustavson, H. & Hallonquist, S-G. 1994. Dalrunorna. En vidareutveckling av de medeltida runorna?, i: S. Benneth et al. (red.) Runmärkt. från brev till klotter. Stockholm: Carlssons. S. 157–176.
• Källström, M. 1993. En försvunnen runsten från By i Dalarna, i: Fornvännen 89. S. 173–175.
• Källström, M. 2013. Kring dalrunorna: det 26:e internationella fältrunologmötet i Mora, 3-6 oktober 2013, i: Fornvännen 108. S. 282–284.

Dalsland

• Wiktorsson, P-A. & Odelman, E. 1996. Dalsländska runinskrifter, i: Dalslands diplomatarium. Åmål: Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund. S. 396–399.

Gotland

• Gustavson, H. 2012. Från Martebo till S:t Hans i Visby. Runinskrifter på gotländska bildstenar, i: M. Herlin Karnell (red.) Gotlands bildstenar. Järnålderns gåtfulla budbärare, Gotländskt arkiv 84. S. 107–114
• Källström, M. 2012. Gotländska bildstenar som källor för runologi och nordiska språk, i: M. Herlin Karnell (red.) Gotlands bildstenar. Järnålderns gåtfulla budbärare, Gotländskt arkiv 84. S. 119–128.
• Källström, M. 2016. Runor i puts – några nyfynd från Gotland och Västergötland, i: META Historiskarkeologisk tidskrift 2016. S. 35–50.
• Snædal, Th. 2002. Medan världen vakar. Studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi. Runrön 16. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Snædal, Th. 2004. Ailikns vagn och Odens kämpar, i: Gotland vikingaön, Gotländskt arkiv 76. S. 57–64.
• Snædal, Th. 2004. Ingen gute hette Sven. Om personnamn i vikingatidens runinskrifter, i: Gotland vikingaön, Gotländskt arkiv 76. S. 33–39.
• Snædal, Th. 2010. ”Lång som en töm och bred som ett ok…” Om my(s)tiska runinskrifter på Gotland, i: Gotländskt arkiv 82. S. 111–119.
• Snædal, Th. 2016. Om de gotländska runorna, i: Gusem 7. S. 49–106.

Gästrikland

• Källström, M. 2002. Till tolkningen av personnamnen på Lundstenen i Valbo (Gs 12), i: Studia anthroponymica Scandinavica 20. S. 5–37.
• Källström, M. 2016. Sven och Åsmund ristade rätta runor. Runstenar i Gästrikland, i: Från Gästrikland 2016: ”Fornsaker” och nyare företeelser. S. 4–45.
• Williams, H. 2004. Vittnar runstenen från Söderby (Gs 13) om Sveriges första ledungståg? Runfilologi och konsten att läsa som det står, i: Kungl. Humanistiska vetenskaps-samfundet i Uppsala Årsbok. S. 39–53

Halland

• Sikström, T. 1985. Hallands runstenar, i: Halland 68. S. 39–51.

Hälsingland

• Brink, S. 1996. Forsaringen. Nordens äldsta lagbud, i: Roesdahl, E. &  Meulengracht Sørensen, P. (red.) Beretning fra femtende tværfaglige vikingesymposium. Højbjerg: Hikuin. S. 27–55.
• Källström, M. 2010. Ett par norrländska namnproblem: nom. þrusun (Hs 12) och nom. aunhar (M 8), i: Studia anthroponymica Scandinavica 28. S. 5–26.
• Källström, M. 2011. Brottet på Forsaringen. Ett tolkningsförslag, i: Hälsingerunor. S. 38–47.
• Källström, M. 2012. Den gäckande runstenen i Ljusdal, i: Hälsingerunor. S. 62–71.
• Källström, M. 2019. På spaning efter Hudiks försvunna runsten, i: Hälsingerunor 2019. S. 47–61.
• Källström, M. 2021. När Fenrir rände i Norrala, i: Hälsingerunor. S. 40–55.
• Nyström, J.-O. 2015. Tusenårstexterna. Malstastenen och Hälsinglands runinskrifter. Hudiksvall.
• Peterson, L. 1994. The graphemic system of the staveless runes, i: Knirk, J. E. (red.) Proceedings of the Third International Symposium on Runes and Runic Inscriptions : Grindaheim, Norway, 8-12 August 1990. Runrön 9. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. S. 223–252.
• Peterson, L. 2012. ”En brisi vas lina sunn, en lini var unaR sunn… En þa barlaf …” Etymologiska studier över fyra personnamn på Malsta- och Sunnåstenarna i Hälsingland. Runica et mediævalia, Opuscula 15. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia.
• Åhlén, M. 1994. Runinskrifter i Hälsingland, i: S. Brink (red.) Hälsinglands bebyggelse före 1600, Bebyggelsehistorisk tidskrift 27. S. 33–49.

Härjedalen

• Peterson, L. 2006. Runorna på Överhögdalsbonaden I a. En snärjig historia med ett förslag till tolkning, i: Namn och runor. Uppsalastudier i onomastik och runologi till Lennart Elmevik på 70-årsdagen 2 februari 2006. Uppsala: Uppsala universitet. S. 147–162.

Jämtland

• Williams, H. 1996. Runjämtskan på Frösöstenen och Östmans bro, i: Jämtlands kristnande. Projektet Sveriges kristnande 4. Uppsala: Lunne böcker. S. 45–63
• Åhlén, M. 1988. Frösöstenen. Sevärdheter i Jämtland-Härjedalen. Östersund: Jämtlands läns museum.

Lappland

• Snædal, Th., Stoklund, M. & Åhlén, M. 1988. Runfynd 1987, i: Fornvännen 83. S. 234–250 [om fyndet från Älgsjö by, se s. 245 ff.].

Medelpad

• Hellbom, A. 1979. Medelpads runstenar. Sundsvall: Sundsvalls museum.
• Källström, M. 2010. Ett par norrländska namnproblem: nom. þrusun (Hs 12) och nom. aunhar (M 8), i: Studia anthroponymica Scandinavica 28. S. 5–26.
• Källström, M. 2010. Runorna norr om Ödmården. Om vikingatida skrifttraditioner och missionsbiskopen som blev norrlänning, i: Arkeologi i norr 12. S. 109–131. [Artikeln handlar även om runinskrifter i Hälsingland och Jämtland.]
• Källström, M. 2018. Nolbystenens buri (ack.) och ortnamnet Birsta, i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2018. S. 23–44.
• Källström, M. 2018. Runorna från Haverö, i: Haverö Hembygdsförening 2017–2018. S. 8–13.
• Åhlén, M. 2006. En nordlig Ingvarssten? Den lilla runstenen vid Attmars kyrka, i: Namn och runor. Uppsalastudier i onomastik och runologi till Lennart Elmevik på 70-årsdagen 2 februari 2006. Namn och samhälle 17. Uppsala: Uppsala universitet. S. 283–288.

Norrbotten

• Jansson, S. B. F. 1982. Äreminne över en ung man som samlade ägg, i: Historiebok. Ur min framfart. Stockholm: Norstedts. S. 166–194.
• Schück, H. 1933. Torneåstenen, i Fornvännen 28. S. 257–262.
• Tobé, E. 1999. Maupertuis’ ”Berättelse om en färd till det inre av Lappland för att finna ett gammalt minnesmärke”, i Oknytt 1999, nr 1-4. S. 3–46.

Närke

• Gustavson, H. 1981. Ave Maria och Hin håles latin i Örebro, i: Från bergslag och bondebygd 35. S. 45–55.
• Williams, H. 2007. Runstenen vid Stora Mellösa kyrka i Närke (Nä 12), i: J. Hagberg  (red.) Språk och lag. En vänskrift till Per-Axel Wiktorsson på 70-årsdagen 16 mars 2007. Skara: Skara stiftshistoriska sällskap. S. 11–20.

Skåne

• Enoksen, L. M. 1999. Skånska runstenar. Lund: Historiska media.
• Snædal, Th. 1985. ”Han flydde inte vid Uppsala …”. Slaget på Fyrisvallarna och några skånska runstenar, i: Ale 1985:2. S. 13–23.

Småland

• Agertz, J. & Varenius, L. (red.) 2002. Om runstenar i Jönköpings län, Småländska kulturbilder 2002. Jönköping: Jönköpings läns museum.
• Axelson, J. 1997. Två runristade föremål: ett remändebeslag och en benflöjt funna 1991, i: Det nära förflutna, Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbund och Stiftelsen Jönköpings läns museum 67. S. 150–155.
• Stille, P. & Hansson, M. (red.) 2008. Runor i Kronobergs län, Kronobergsboken 2008. Växjö: Smålands museum.

Södermanland

• Källström, M. 2009. Från Berga till Göksten, i: K. Cassel (red.) Hugget i sten för evigheten. Nyköping: Sörmlands museum. S. 37–55.
• Källström, M. 2014. Runor och rena hebreiskan, i: L. Norberg (red.) Ett aros blir en köping – arkeologi i Åkroken och Nyköping. Nyköping: Sörmlands museum. S. 36–45.
• Larsson, M. G. 2000. Sveahövdingens budskap. En forntidsgåta genom sekler. Stockholm: Atlantis.
• Snædal, Th. 1990. Från Järnatullen till Gårdarike. En bok om Södertäljetraktens runinskrifter. Täljebygden 1990-91. Södertälje: Östra Södermanlands kulturhistoriska förening.
• Snædal, Th. & Wachtmeister, I. 1984. Runstenar i Södermanland. Sörmländska handlingar 40. Nyköping: Södermanlands museum.

Uppland

• Andersson, L. & Edberg, R. 2012. Guide till Runriket. Stockholm: Stockholms läns museum.
• Gustavson, H. 1991. Runstenar i Vallentuna. Bjästa: Cewe-förlaget.
• Källström, M. 1998. Järfällas runstenar. Järfälla: Järfälla hembygdsförening.
• Källström, M. 2016. Kungen, bryten och märket : till tolkningen av runblocket U 11 vid Hovgården på Adelsö och något om runstenarnas placering, i: Saga och Sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok. S. 67–86.
• Källström, M. 2016. Runor och runstenar i Stockholm, i: S. Thedéen & T. Zachrisson, Stockholm före Stockholm. Från äldsta tid fram till 1300. Stockholm. S. 113–147.
• Källström, M. 2022. Från Skederid till Hargs skog – Runstenstraditionen i Uppland, i:
• Tyde den som kan – en upptäcktsfärd bland Upplands runstenar. Uppsala. NY!
• Snædal, Th. 1983. Igul och Björn läto resa stenen… Runstenar och runinskrifter i Sigtuna kommun. Sigtuna museers skriftserie 2. Sigtuna: Sigtuna museum.
• Zachrisson, T. & Källström, M. (red.) 2022. Tyde den som kan – en upptäcktsfärd bland Upplands runstenar. Uppsala. NY!
• Åhlén, M. 1992. Roslagens runstenar. Norrtälje kulturnämnds skriftserie 22. Norrtälje: Norrtelje tidning.
• Åhlén, M. 2010. Runstenar i Uppsala län berättar. Uppsala: Upplandsmuseet.

Värmland

• Moltke, E. 1981. Järsbergstenen, en mærkelig värmlandsk runesten, i: Fornvännen 76. S. 81–90.
• Gustavson, H. & Swantesson, J. O. H. 2011. Strängnäs, Skramle och Tomteboda: tre urnordiska runinskrifter, i: Fornvännen 106. S. 306–321.

Västergötland

• Axboe, M. & Källström, M. 2013. Guldbrakteater fra Trollhättan – 1844 og 2009, i: Fornvännen 108. S. 153–171.
• Kitzler Åhfeldt, L. 2012. Runstenar och eskilstunakistor i Västergötland. Ett exempel på förändrad mobilitet, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 145–176.
• Åhlén, M. 1991. Runinskrifter i Skaraborgs län. Skara: Skaraborgs länsmuseum.

Västmanland

• Källström, M. 2011 (tryckt 2012). Två blir en: Om Grällstastenarna i Kila (Vs 27 och Vs 28) och något om vikingatidens brobyggande. I: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 177–191.
• Källström, M. 2014. Skriftnorm och runsvensk dialekt – en pilotstudie från Västmanland, i: M. Bylin et al. (red.) Studier i svensk språkhistoria 12. Variation och förändring. Stockholm. S. 110–122.
• Strid, J. P. 1988. Jädra runsten, i: Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums Årsskrift 66. S. 7–20.

Öland

• Kitzler Åhfeldt, L. 2009. The rune stone fragments at Köpingsvik, Öland, i: E. Regner et al. (red.) From Ephesos to Dalecarlia. Reflections on body, space and time in medieval and early modern Europe. S. 83-100
• Owe, J. 2002. Runfynden vid Köpings kyrka. Bro.

Östergötland

• Fridell, S. & Veturliði Óskarsson 2012. Till tolkningen av Oklundainskriften. Saga och sed 2011. S. 137–150
• Gustavson, H. 1991. Rökstenen. Svenska kulturminnen 23. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
• Gustavson, H. 2001. Rök, i: Reallexikon der Germanischen Altertumskunde 25. Berlin: de Gruyter. S. 62–72.
• Gustavson, H. 2003. Oklundainskriften sjuttio år efteråt…, i: Heizmann, W. & Nahl, A. van (red.) 2003. Runica – Germanica – Mediaevalia. Berlin: de Gruyter. S. 186-198
• Källström, M. 2010. ”… men jag fulländade den”? – till tolkningen av ett dunkelt parti på runstenen Ög 66 vid Bjälbo kyrka, i: Arkiv för nordisk filologi 125. S. 51–66.
• Ljung, C. 2010. Vreta klosters tidigkristna gravmonument i ett östgötskt perspektiv, i: G. Tagesson (red.) Fokus Vreta kloster. 17 nya rön om Sveriges äldsta kloster. Stockholm: Statens historiska museum. S. 49–79.