Kulturarvsbrott berövar oss en del av historien

Kulturarv finns överallt i vardagen. Det kan vara fysiska objekt och företeelser – ett hus eller ett svärd från vikingatiden, men också idéer och perspektiv. De kulturhistoriska miljöer som finns runt omkring oss är en källa till kunskap, bildning och upplevelser. De bidrar också till att skapa en känsla av tillhörighet, delaktighet och en förståelse för vår plats i tiden. Det är därför viktigt att kulturmiljöerna finns kvar, vårdas och görs tillgängliga för alla.

– Kulturmiljölagens inledning fastslår att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön och att det ansvaret delas av alla. Det handlar inte bara om myndigheter – även du och jag som privatpersoner har en roll i att skydda och bevara vår gemensamma historia, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.

Alla ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. För att kunna skydda och bevara dessa värdefulla platser finns regler i kulturmiljölagen om fornminnen, byggnadsminnen, kyrkor och kulturföremål samt kring användningen av metalldetektorer.

Skyddade som fornlämningar

En del fornminnen är skyddade som fornlämningar. Det är platser med bevarade anläggningar, strukturer och andra spår efter mänskligt liv som uppkommit genom aktiviteter, traditioner eller tekniker som inte längre används. För att lämningen ska vara skyddad som fornlämning måste den vara äldre än 1850.

Fornlämningar är ofta den enda källan vi har för historisk kunskap. Utan dem skulle vi inte veta något om livet på stenåldern. Vår förståelse av vikingarnas värld skulle bli väldigt begränsad om vi bara utgick från de fåtal skriftliga källor som finns.

Det samma gäller vår kunskap om senare historiska perioder. Regalskeppet Vasa har till exempel bidragit mycket till vår förståelse av livet under 1600-talet. Det är därför förbjudet att ta föremål från ett vrak eller någon annan fornlämning. Gör du det så suddar du ut en del av historien.

– Kulturmiljölagen ger fornlämningar ett absolut skydd. Det är helt förbjudet att på något sätt ändra eller skada dessa. Detta gäller även alla de fornlämningar som ännu inte blivit upptäckta och registrerade, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.

Kan ge fängelse i upp till fyra år

Vid Anundshög har det grävts gropar och sannolikt har föremål hittats. Både själva grävandet och plundringen är brottsliga handlingar och kan leda till fängelse i upp till fyra år. Ett vanligare fornminnesbrott är att en fornlämning förstörs oavsiktligt.

Det kan inträffa när exempelvis en skogsmaskin kör sönder en boplats från stenåldern. Precis som många andra fornlämningar är boplatser väldigt svåra att se. En stor del av deras värde ligger bokstavligen gömt under markytan men eftersom de är så svåra att upptäcka sker ibland misstag.

Som markägare är du själv skyldig att ta reda på om det finns några fornlämningar innan ett arbete påbörjas. Ett sätt att göra det är att använda Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök, där alla kända fornlämningar i landet är registrerade. Om du misstänker att en fornlämning kan påverkas av ditt arbete behöver du kontakta länsstyrelsen. Länsstyrelsen avgör om ett ingrepp får genomföras och kan i samband med detta ställa villkor, som ibland kan inkludera arkeologiska undersökningar.

Okända fornlämningar har samma skydd

Fornsök är också bra för dig som är intresserad av ett områdes fornlämningar. Informationen kan ibland vara svår att förstå, eftersom den ursprungligen är skriven av arkeologer för arkeologer. Du behöver också veta att kartmarkeringarna ibland kan vara något felaktiga. En baksida med Fornsök är att tjänsten också används av individer som har helt andra intressen än nyfikenhet och viljan att göra rätt. De är ute efter att för egen vinning stjäla vårt gemensamma kulturarv. Vi menar att fördelarna med en öppen tjänst överväger nackdelarna. Genom Fornsök kan alla få information om fornlämningar och miljöer, vilket underlättar för alla att ta ansvar.

Fornsök visar endast de kända fornlämningarna, men det finns många platser som ännu inte är upptäckta. De okända fornlämningarna har samma skydd som de kända. Om du hittar något som du tror kan vara en fornlämning bör du rapporterar det till länsstyrelsen. Det kan ta lite tid innan informationen blir registrerad i Fornsök men det är viktigt att länsstyrelsen får information, eftersom de beslutar om ingrep i fornlämning.

Förbjudet att använda metallsökare utan tillstånd

Det är förbjudet att utan tillstånd använda metallsökare. Det beror på att vi vill skydda och bevara vårt gemensamma kulturarv. För att använda metallsökare inom ett område behöver du därför söka tillstånd hos länsstyrelsen. Det är förenat med en avgift. Du behöver veta att det är vanligtvis mycket svårt att få ett tillstånd inom områden där risken att påträffa fornfynd är hög.

Om du hittar ett föremål av ädelmetall (guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar) som tros vara från tiden före 1850 ska du anmäla det till länsstyrelsen. Det måste du också göra om du hittar ett så kallat depåfynd, det vill säga två eller flera föremål, till exempel två stenyxor,  som avsiktligt placerats ner i marken tillsammans. Det är förbjudet att ta, köpa, gömma, skada, ändra eller göra sig av med fornfynd som tillhör eller ska erbjudas staten. Under vissa förutsättningar kan så kallad inlösen eller hittelön betalas ut för fornfynd.

Länsstyrelsen ansvarig för enskilda fornlämningar

När det gäller enskilda fornlämningar och fornfynd så är länsstyrelsen den ansvariga myndigheten. Det är dit du ska vända dig med frågor kring vad du får och inte får göra . Det är också länsstyrelsen som beslutar om en fornlämning kan tas bort och hur det ska ske. Ibland är det nödvändigt med en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen så att dess kunskapspotential bevaras.

Riksantikvarieämbetets arbetar tillsammans med länsstyrelserna för att säkerställa att värdefulla kulturmiljöer bevaras och inte skadas. Vi har ett nationellt register över alla kända fornlämningar och vi fördelar medel till länsstyrelserna för bland annat fornvård. Vi tar också fram vägledningar för länsstyrelsernas beslut om exempelvis metallsökare och arkeologiska undersökningar.

Övervaka och bekämpa illegal handel

Riksantikvarieämbetet har även en central roll i att övervaka och bekämpa illegal handel med fornfynd och kring detta samarbetar vi bland annat med polisen och tullen.

– Kulturarvet får inte utarmas av förstörelse av fornlämningar. Detta är av yttersta vikt. Genom att agera tillsammans säkrar vi att flera kan uppleva och ta del av dessa miljöer, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.

I Sverige finns över 300 000 platser med kända fornlämningar. Det är ett enormt arkiv eller en historiebok som finns att läsa utanför vår dörr. För att säkra dessa är det avgörande att vi tillsammans skyddar dem från skadegörelse och plundring. Om du ser misstänkt aktivitet vid någon av dessa platser, tveka inte att genast rapportera detta till länsstyrelsen eller polisen. Tillsammans kan vi bevara vårt gemensamma kulturarv för framtida generationer.