Röster om museers privata finansiering 

Målet är att förstå vilka hinder och möjligheter som finns för museer att få in medel genom donationer och sponsring och hur museer arbetar med det idag. 

– Vi har frågat ett antal museichefer och andra insatta personer om vad som krävs för att arbeta framgångsrikt med privat finansiering. Bakgrunden är dels politiska önskemål om att hitta fler sätt att finansiera kulturen, dels en oro från museisektorn att offentliga pengar inte alltid räcker, säger Petter Holmgren, utredare på enheten Museerna i samhället. 

Flera rapporter har visat att museerna ofta saknar resurser, kunskap och nätverk kopplat till privat finansiering. Samtidigt finns det enskilda museer som arbetar framgångsrikt med donationer och sponsring. Incitamenten för att ge privat stöd är dessutom under utredning, och historiska faktorer har försvårat processen. 

Oro över minskad finansiering

Museisektorn oroar sig för att ökad privat finansiering kan leda till mindre offentliga medel. Många ser också en risk att museernas självständighet och konstnärliga frihet kan påverkas negativt om man blir för beroende av privata aktörer. Detta gäller främst om museet blir beroende av en eller ett fåtal finansiärer. En flora av olika privata initiativ kan tillsammans med offentliga medel göra finansieringen mer stabil och mångsidig. 

Sammanfattningsvis framgår det av intervjuerna att breddad finansiering är ett långsiktigt arbete som kräver både tid, resurser och förmåga och kapacitet att skapa och underhålla relationer till donatorer och finansiärer – det kostar pengar att söka pengar. Tid och resurser måste avsättas och styrelse och ledning måste vara med på banan.