
Gemensam standard för kulturvård har reviderats
Den europeiska standarden för kulturvårdsprocessen kom ut för första gången 2017. Nu finns den i en ny reviderad upplaga med det kompletterande tillägget om god dokumentation för vad som åtgärdas.
– Det är lätt att glömma väsentliga moment i vår iver att vilja åtgärda en uppenbar skada, som kanske uppstått akut. Den nu reviderade standarden för kulturvårdsprocessen beskriver kort och enkelt de olika stegen i processen; planering, genomförande, avslut och dokumentation av åtgärder på kulturhistorisk värdefulla objekt, säger Alissa Anderson, utredare vid Riksantikvarieämbetet.
Standarden är avsedd att vara till hjälp för förvaltare, beställare och utförare av kulturvårdande åtgärder inom bland annat byggnadsvård, samlingsförvaltning och fornlämningsvård. Likaså kan den komma att användas av handläggare av tillståndsärenden vid länsstyrelser och andra myndigheter.
God praxis för en lyckad kulturvårdsprocess
Denna standard anger god praxis för kulturvårdsprocessens alla delar och kan användas vid offentlig och privat upphandling eller för upprättande av rutiner, där man kan besluta att använda delar eller hela standarden för en bestämd åtgärd.

För att kunna förvalta kulturarv väl är det avgörande att kulturvård sker med god kvalitet. Med en bra kulturvårdsprocess finns goda möjligheter att förstå, vårda och skydda kulturarvet.
Utgångspunkten för denna standard är att beslut om bevarandeåtgärder ska tas på ett ansvarsfullt sätt, med uppföljningsbara mål och god dokumentation.
Moment att tänka på
För en lyckad kulturvårdsprocess krävs följande delmoment:
- Definition av syfte och omfattning.
- Insamling av information.
- Riskbedömning, inventering av möjliga åtgärder.
- Utveckling och implementering av en vårdplan.
- Dokumentation och kommunikation.
– Beroende på omständigheterna, kan några av dessa delmoment behöva mer eller mindre utrymme för att uppnå mål och syfte. Ordningsföljden av dessa komponenter kan variera, och vissa kan behöva revideras under projektets gång, säger Alissa Anderson.
Till standarden: SS-EN 16853:2026 Kulturvårdsprocessen – Beslut, planering, implementering och dokumentation (sis.se)
Så ser det internationella samarbetet ut
Det finns flera standarder inom området Bevarande av kulturarv. Standarderna baseras på internationella överenskommelser och konventioner och arbetet är behovsstyrt, tvärvetenskapligt och samlar kompetenser från olika branscher och länder både globalt och inom Europa.
- Globalt: ISO
Det finns ett globalt samarbete som drivs av International Organization for Standardization, ISO. Här deltar Sverige som ett av 50 länder.
Kommitténs webbplats: ISO/TC 349 Cultural Heritage Conservation (standards.cencenelec.eu)
- Europeiskt: CEN
Det finns även ett europeiskt samarbete som drivs av European Committee for Standardization, CEN. Här deltar Sverige som ett av 34 länder.
Kommitténs webbplats: CEN/TC 346 Conservation of Cultural Heritage (standards.cencenelec.eu)
- Nationellt: SIS
På svensk nivå sker samarbetet genom Svenska institutet för standarder, SIS. I det svenska samarbetet deltar museer, universitet, myndigheter såväl som Svenska kyrkan och privata företag. Riksantikvarieämbetet har en aktiv roll i arbetet och deltar med flera svenska representanter.
Kommitténs webbplats: SIS/TK 479 Bevarande av kulturarv (sis.se).
Riksantikvarieämbetet och SIS har slutit ett avtal som innebär att standarderna är fritt tillgängliga för dig som arbetar med eller är intresserad av bevarande av kulturarv.
Alla standarder nu under Vägledning och stöd
Numera hittar du standarderna inom kulturarvsområdet under en ny samlad ingång på vår webbplats. Där kan du läsa mer om vilka standarder som finns och hur du får tillgång till dem.