Museer, motståndskraft och kulturarv – lärdomar från Ukraina
Vad händer med museer, människor och kulturarv när ett land befinner sig i krig? Det diskuterade vi med Ihor Poshyvailo, chef för Majdanmuseet i Kyiv, när han besökte Riksantikvarieämbetet och delade med sig av sina erfarenheter från kriget i Ukraina. Det blev ett samtal om beredskap, krishantering och museernas viktiga roll i samhället.
I början av maj besökte Ihor Poshyvailo Stockholm för att delta på en konferens arrangerad av Blue Shield Sverige för att belysa internationella erfarenheter av att arbeta med skydd av kulturarv. I samband med besöket träffade han även Rådet för skydd av kulturarvs ordförande, riksantikvarie Susanne Thedéen tillsammans med företrädare för organisationen Blue Shield och medarbetare på Riksantikvarieämbetet för att utbyta kunskap och erfarenheter. Efter mötet fick vi möjlighet att ställa några frågor till honom.
– Jag är positivt överraskad över hur mycket Sverige jobbar med beredskapsfrågor. Det finns en tydlig medvetenhet om potentiella hot, säger han och konstaterar att det är väldigt bra att arbeta förebyggande med beredskapsfrågor.
Beredskap inom kulturarvssektorn
En viktig lärdom från hans erfarenheter i Ukraina är att regelbundet testa och analysera hur krisberedskapen fungerar och att ta reda på hur förberedd kulturarvssektorn är på nationell, regional och lokal nivå. Det är också värdefullt att fundera över hur samordningen ser ut mellan olika aktörer och att undersöka vilka resurser som krävs.
– Det är bra att i förhand ha koll på vilka olika aktörer som finns och vad de har för roll och mandat i en kris- eller krigssituation där svåra beslut ibland måste fattas snabbt. För att klara det krävs en omfattande samordning, både vertikalt och horisontellt, säger Ihor Poshyvailo.
Svårigheter att fatta beslut kan göra att det tar tid innan ett arbete påbörjas. Den fördröjningen menar han kan få allvarliga konsekvenser och ger ett konkret exempel.
– Om en kulturarvsbyggnad har blivit skadad så måste tak täckas, fönster säkras och konstruktionen stabiliseras så fort som möjligt. Annars riskerar regn, snö och oväder att förvärra situationen ytterligare.
Skydd av kulturarv
Ihor Poshyvailo fortsätter och framhåller hur viktigt det är i ett beredskapsarbete att arbeta med väldigt konkreta saker såsom att se till att det finns tillräckligt med emballage, lådor, skyddsmaterial och prioriteringslistor på plats i den egna verksamheten.
– Ibland går det inte att föra undan allt samtidigt. Då måste man veta vad som är mest skyddsvärt och vem som ansvarar för dokumentation, packning, transport, säkerhet och kommunikation.
Även om det ibland är nödvändigt att föra undan material och samlingar så berättar han att de också har fått uppleva att undanförsel inte alltid är den bästa lösningen. Brist på lämpliga förvaringsplatser gör att det undanförda materialet riskerar att utsättas för exempelvis ett ogynnsamt klimat eller strömavbrott som kan orsaka stora skador på samlingarna.
Kompetens går inte att ersätta snabbt
Ihor Poshyvailo är angelägen om att lyfta fram ytterligare ett perspektiv i beredskapsarbetet.
– Vi talar ofta om byggnader, monument och samlingar, men inte om människorna. Vi som arbetar med detta under de här förutsättningarna drabbas av utmattning, trauman och förluster. Den kompetens som finns hos professionella kulturarvsaktörer tar år att bygga upp och går inte att ersätta snabbt i en kris, säger han. Det är en sårbarhet som man också behöver ha med sig i beredskapsarbetet.
Museernas roll under kriget
Museerna har förändrats under kriget och blivit viktiga arenor för gemenskap, samtal och motståndskraft, berättar Ihor Poshyvailo. De har fungerat som mötesplatser för lokalsamhället, platser för humanitärt stöd och frivilligarbete, skyddsrum vid flyglarm, och som lokaler för samtal och utbildningar. De har också blivit platser för pop-up-utställningar där nya, samtida utställningar om kriget och lokala berättelser visas.
– Museerna har blivit samlingspunkter där människor försöker förstå vad som händer, varför det är krig, säger han. Det är tydligt att Ryssland vill radera vår historia och vår kulturella identitet, men det här kriget har gjort att många återupptäcker sin identitet, sin familjs och sin regionala och nationella historia. Museerna spelar en viktig roll här.
Tacksam över internationellt stöd
Ihor Poshyvailo avslutar med att han är väldigt tacksam för Sveriges engagemang och berättar att det internationella stödet spelar en avgörande roll.
– När vi möter kollegor utomlands och delar våra erfarenheter stärks vi. Ukrainas kulturarv är inte bara vårt, det är en del av världens kulturarv och vi känner att vi har internationellt stöd. Vi kämpar inte bara för att få tillbaka landområden, vi kämpar för vår kultur, vår identitet och vår historia. Det ger oss kraft att fortsätta.