Periodisk rapportering – en uppföljning av världsarvens status
Unescos Världsarvskommitté har två olika system för att följa upp tillstånden för alla världsarv. Dels den reaktiva bevakningen som görs löpande, dels den periodiska rapporteringen. Den periodiska rapporteringen är ett sätt för Unesco att systematiskt följa upp tillståndet för världsarven runtom i världen.
Den periodiska rapporteringen görs i cykler om ungefär sex år. För Sveriges del pågår nästa periodiska rapportering från och med september 2022 fram till sommaren 2023. Rapporteringen sker genom ett digitalt frågeformulär för varje specifikt världsarv.
Den periodiska rapporteringen är uppdelad i två sektioner:
- Sektion 1 gäller tillämpningen av världsarvskonventionen och arbetet med världsarven på nationell nivå.
- Sektion 2 gäller statusen för de specifika världsarven, där en egen rapportering görs för varje enskilt världsarv.
Den periodiska rapporteringen innebär mer specifikt att statusen för olika påverkansfaktorer följs upp. Det kan vara till exempel påverkan från exploateringstryck, föroreningar, klimatförändring, ekologiska eller geologiska händelser, institutionella förändringar och slitage från besökare. En sammanvägning görs sedan av de olika faktorerna för att bedöma hur de påverkar världsarven.
Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket ansvarar för att samlat rapportera in uppgifterna för både sektion 1 och 2 till Unescos världsarvskommitté.
Ansvar för rapporteringens genomförande
Sektion 1: Tillämpning av världsarvskonventionen på nationell nivå
Första sektionen av rapporteringen består av Sveriges övergripande rapport avseende världsarvsarbetet. I den ingår bland annat en beskrivning av nationell lagstiftning och åtgärder för att skydda världsarven, internationellt samarbete, ekonomiska resurser, utbildning, information samt hur man arbetar med att göra en bred allmänhet medveten om natur- och kulturvärden.
Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket ansvarar för sektion 1 av den periodiska rapporteringen.
Sektion 2: Tillståndet för de enskilda världsarven
Den andra sektionen av rapporteringen består av rapporter för de enskilda världsarven.
För ett enhetligt arbetssätt har Sverige valt en modell där länsstyrelserna har det övergripande ansvaret för att samordna och skicka in rapporteringen för sektion 2 till Riksantikvarieämbetet. Ansvaret kan dock delegeras till annan aktör om det bedöms lämpligt.
Att få in rätt underlag till rapporteringen kräver medverkan från olika aktörer med ansvar för världsarvsarbetet på lokal och regional nivå, exempelvis från kommuner, ägare och inte minst från världsarvssamordnarna.
Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket fungerar som ett stöd i lokala och regionala aktörers rapportering samt för att kvalitetssäkra uppgifterna för varje världsarv (sektion 2). Myndigheterna ansvar även för att samlat skicka in rapporteringen för sektion 1 och 2 till Unesco.
Den periodiska rapporteringen förutsätter att uppgifter från flera delar av samhället som rör världsarven samlas. Ofta bildas lokala eller regionala arbetsgrupper för att samordna arbetet, ofta ledda av länsstyrelser eller världsarvssamordnare.
I den nationella världsarvsstrategin kan du läsa mera om ansvarsfördelningen
Som en del i stödet till regionala och lokala aktörer i sitt arbete med den periodiska rapporteringen så kommer Riksantikvarieämbetet under hösten 2022 att ordna ett seminarium i seminarieserien ”Världsarvssamtal”, med fokus på den periodiska rapporteringen och dess genomförande.