Så du kan använda biologiskt kulturarv

Biologiskt kulturarv är ett begrepp som kan användas för att förstå och förklara resultatet av människans möte med det levande i naturen. Biologiskt kulturarv kan användas för att komma fram till vad som fordras för att samförvalta både kultur- och naturvärden.

En brygga mellan natur och kultur

Begreppet biologiskt kulturarv och dess innebörd behövs för en ökad samsyn och kan fungera som en brygga mellan natur och kultur. Många landskapsfrågor skulle gynnas av detta bredare synsätt.

Biologiskt kulturarv som källmaterial

Biologiskt kulturarv är det källmaterial som kan berätta om de händelser som saknas i de historiska källorna och i det icke-levande kulturarvet. Det berättar till exempel om brukningsformer i landskap som annars ofta är fattiga på kulturspår efter människans nyttjande, till exempel fjäll- och myrmarker. Biologiskt kulturarv kan ibland vara den pusselbit som saknas för att kunna förstå, tolka och förmedla ett historiskt skeende.

Kulturmiljövården

Kulturmiljövården behöver kunskapen om biologiskt kulturarv för att hitta de skötselformer som bäst bevarar och utvecklar ett områdes innehåll av historia. Det biologiska är ofta en lika viktig del av områdets historia som byggnader eller forn- och kulturlämningar.

Genom arbetet med arter och deras livsmiljöer kan man få ny kunskap som är av intresse för kulturmiljövården. Man kan till exempel identifiera hävdregimer som bevisligen varit betydligt vanligare i landskapet tidigare men som det finns få beskrivningar av. En del av dem kan vi ana genom historiska källor, men arter med specifika krav visar att de funnits.

Naturvården

Naturvården behöver de historier som det biologiska kulturarvet bär på för att kunna bevara och sköta arter och naturtyper. Vi behöver veta hur landskapets biologiska mångfald formats av både människan och de naturliga processerna. Art- och biotopbevarande kräver ofta mycket mer detaljerad kunskap om det historiska brukandet än vad man hittills varit medveten om.

Mnemosynefjärilen är ett exempel på en hotad art som kunnat räddas i Uppland tack vare att kunskap om arten kopplats ihop med platsens historia. Dessutom gynnades många andra arter av den skötsel som skräddarsytts för fjärilen. Läs även om Väddnätfjärilens ekologiska historia i Norduppland.

Beslutsfattare och handläggare

Beslutsfattare och handläggare behöver kunskapen om biologiskt kulturarv för att kunna utforma och tillämpa styrmedel för att bevara landskapets historiska och biologiska innehåll. Eftersom många arter är beroende av en viss specifik traditionell hävdregim behöver dessa regimer uppmärksammas i regelverk och olika stödformer.

Kunskapsförmedling

Biologiskt kulturarv kan få stor betydelse för information, både inom kulturmiljövården och inom naturvården. Många besökare i natur- och kulturlandskapet, till exempel i skyddade områden, uppfattar miljön som en helhet och skiljer i mindre utsträckning på kulturhistoriska och biologiska detaljer än vad experterna gör.

Biologiskt kulturarv kan användas som utgångspunkt för att berätta om en miljös olika värden och för att förmedla olika historiska skeenden. Det kan också underlätta dialogen mellan myndigheter, markägare och brukare.

  • Skriven av: Agneta Gardinge
  • Publicerad: 30 november 2017
  • Uppdaterad: 30 november 2017