Nyfynd

Varje år påträffas tidigare okända runinskrifter. Runverket registrerar, undersöker och publicerar dessa systematiskt. Vi är därför intresserade av att få uppgifter om alla nya runfynd som görs runt om i landet.

I år har vi hittills registrerat fyra tidigare okända runstensfragment, varav två bär runor. Det första fyndet gjordes redan i början av februari vid Spånga kyrka i samband med omläggningen av en del av kyrkogårdsmuren. Det rör sig om ett litet sandstensstycke med de två runor (ai). Senare har ytterligare två sandstensfragment med ornamentik påträffats i samma mur. Fragmenten är mycket små, men bör ha tillhört olika runstenar.

Det återstående fragmentet kommer från Vada kyrka och bär bara ett fåtal runor. Genom att fragmentet hör ihop med en tidigare känd runsten går det dock med stor sannolikhet att bestämma i vilket sammanhang de har ingått i.

Vada och SpångaNyfunna runstensfragment från Vada och Spånga kyrkor i Uppland. Foto Magnus Källström

En tidigare okänd putsristning har påträffats i samband med renoveringen av Ganthems kyrka på Gotland och i början av juli återfanns också ett stycke av den tidigare försvunna U 168 från Björkeby, Östra Ryds sn, inlagd i kyrkogårdsmuren till Östra Ryds kyrka,

2016

Under 2016 registrerades 7 nya runinskrifter samt ett återfynd. Redan i januari uppmärksammades som botten i en nisch i Solna kyrka utanför Stockholm. Fyndet väckte stor uppmärksamhet trots att inskriften är rätt prosaisk. På det större fragmentet står …a : stan : þi…, vilket betyder ”…(res)a denna sten …”, medan det andra fragmentet bär runorna …is… Möjligen kan det finnas en och annan runa på detta fragment som ännu är dold av puts och färg.

I början av augusti påträffades ett större fragment av en tidigare okänd runsten på en villatomt i Norrby i Österhaninge, Södermanland. Den har tidigare legat som trappsten och är därför delvis mycket nött, men längs den ena kanten kan runorna … sin : hiamuiþ… läsas. Troligen utgör det senare namnet på den som stenen har tillägnats och som burit det ganska sällsynta namnet Hialmviðr.

Norrbystenen i mörkerDen nyfunna Norrbystenen i mörkerbelysning. Foto Magnus Källström

Årets största sensation var återfyndet av runstenen U 874 i Hagby kyrka i Uppland, som varit försvunnen sedan början av 1800-talet. Stenen som påträffades vid nedläggningen av en åskledare på kyrkogården låg kvar på samma plats, nämligen som trappsten i vapenhuset till den rivna medeltidskyrkan. Inskriften lyder: ”Jarl och … (reste) stenen efter Gerfast, sin fader.” Den restes den 24 maj i 2017 på kyrkogården.

I maj besökte Runverket Skåne och granskade då ett antal tidigare oregistrerade inskrifter, bl.a. några runlika ristningar på en takstol i Färlövs kyrka. I S:t Nicolai kyrka i Simrishamn stötte vi också på en tidigare okänd inskrift. Läs mer här.

Bland årets övriga nyfynd kan nämnas ett runben från kvarteret Humlegården i Sigtuna, ett par graffitiinskrifter i Linköpings domkyrka i Östergötland samt ett medeltida trälock med runor från Uppsala. Det senare kommer från en arkeologisk undersökning i kvarteret Rådhuset 1974-76, men har varit okänt till nu. Texten lyder: ”Peter äger”.

2015

Under 2015 framkom ovanligt många tidigare okända runinskrifter. Sammanlagt fick vi rapporter om ett 15-tal nya fynd.

Vecka 19 i början av maj var en särskilt lyckosam vecka då inte mindre än tre nya fynd rapporterades in: en putsristning i Björke kyrka på Gotland, ett runstensfragment från Björkö i Uppland och ett runben från Sigtuna. Om runorna på fragmentet från Björkö är gamla eller har tillkommit i senare tid vet vi ännu inte, men vi kommer att undersöka det närmare när det har blivit rengjort.

I april fick vi kännedom om en tidigare helt okänd runhäll på en villatomt i Haninge i Södermanland. Tyvärr har en del av hällen tidigare blivit bortsprängd, men resten av inskriften är mycket tydlig och lättläst. Det står: … × sin × kuþan × auk × ku(n)…R · det vill säga ” … sin gode … och Gunn-…” Av böjningsformen gōðan (av adjektivet gōðr) framgår att hällen har varit tillägnad en man. Runorna ku(n)… bör utgöra början av ett personnamn, men det går inte att avgöra om det handlar ett mansnamn eller kvinnonamn.

I slutet av februari upptäcktes en tidigare okänd putsinskrift i Hejnums kyrka på Gotland. Den var tidigare täckt av ett putslager och framkom i samband med renoveringen av sakristian. Inskriften var mycket svårläst, men visade sig bestå av den första delen av bönen Ave Maria på latin.

Redan i början av året hittades två små runristade fragment av sandsten vid Spånga kyrka i Stockholm i samband med omläggningen av kyrkogårdsmuren. Det senaste fyndet gjordes i februari och detta fragment bär bland annat en mycket karakteristisk r-runa. Fragmenten har inte tillhört samma runsten, men vi ska undersöka om de möjligen kan kopplas samman med tidigare fynd vid kyrkan.

2014

I samband med ett besök i Älvdalen i mars fick vi möjlighet att undersöka en kalenderstav från Brunnsberg. Staven är i privat ägo och bär några tidigare oregistrerade inskrifter med dalrunor. En lyder: ante^rsolsunafe^rist dvs. ”Anders Olsson har ristat”, medan en annan troligen ska läsas : iagh : uil …-(o)-oa : migh : hustru 98 ”Jag vill trolova mig hustru 98”.

Inskrifterna uppvisar både dalska dialektdrag (bortfall av h i ordet afer ‘har’) och inflytande från skrivet riksspråk (stavningarna iagh och migh). Också hustru är ett riksspråksord. Se även här.

Anders Olssons signaturAnders Olssons signatur på kalenderstaven från Brunnsberg.Foto: Magnus Källström (CC BY)

I juni påträffades ett mindre sandstensfragment med runorna …re… vid en arkeologisk schaktövervakning vid Spånga kyrka i Stockholm. Vi trodde då att det eventuellt kunde höra ihop med någon av runstenarna U 66 och U 68, men en närmare granskning har visat att det nog rör sig om en tidigare okänd runsten. Senare under hösten framkom också ett litet sandstensfragment med två ristade parallella linjer, som vi tror kan ha tillhört den nedre delen av den runristade gravhällen U 64.

Under hösten påträffades också ett runstensfragment vid en arkeologisk undersökning i Hagby kyrka i Småland. Det består av kalksten och av inskriften återstår i detta fall runorna: (r) × auk × … dvs. ”… och …”. Någon runsten har aldrig tidigare påträffats i denna socken. Läs mer om fyndet här.

Sigtuna Museum uppmärksammade i oktober två tidigare okända runbleck i sina samlingar. Det rör sig om ett gammalt fynd, som troligen gjordes redan på 1920-talet, men tyvärr saknas närmare uppgifter om fyndomständigheterna.

2013

Två föremål med runor blev kända under 2013. Det ena utgörs av ett fragment av en kopparamulett med trollrunor eller möjligen lönnrunor från Sunnerby på Kållandsö i Västergötland. Samma typ av runor är tidigare bland annat kända genom en amulett från Roskilde i Danmark, och den nyfunna amuletten utgör ett viktigt tillskott för forskningen. Rapporten finns här.

Det andra fyndet är en medeltida laggkärlsbotten av trä från undersökningarna i kvarteret Åkroken i Nyköping, Södermanland, där en runinskrift har upptäckts i samband med konserveringen. Inskriften består av ca 6 tecken och man skulle kunna gissa på ett namn, men tyvärr är ingen runa fullständigt bevarad. Ett av tecknen har också en så pass märklig utformning att det inte är helt säkert att inskriften har haft språklig mening.

Måndagen den 22 maj återupptäcktes den nedre delen av runstenen U 170 från Bogesund i Östra Ryd norr om Stockholm. Den återfunna delen av runstenen står på ett gravfält och på samma plats där stenen restes för nästan tusen år sedan.

U 170 Bogesund, Östra Ryds sn (mindre)Den återfunna delen av runstenen U 170 vid Bogesund i Vaxholms kommun.Foto: Magnus Källström (CC BY)

Med hjälp av en äldre teckning går det att ge följande (här något reviderade) översättning av hela inskriften: ”Gunne och Åsa lät resa denna sten och (göra) valv efter Agne(?) (eller: Hagne?), sin son. Han [blev] död på Ekerö. Han är begravd på kyrkogården. Fastulv ristade runorna. Gunne(?) (eller: Hustrun?) reste denna stenhäll.”

På det återfunna stycket finns både ortnamnet Ekerö (skrivet akru) och ordet stenhäll ([s]tainhal) kvar.

Läs mer om det intressanta fyndet här.

I augusti fick vi genom Stockholms läns museum rapport om att ett större stycke av den sedan länge försvunna U 568 från Lohärads prästgård hade kommit till rätta. Stenen har tidigare bara varit känd genom en uppteckning från 1700-talet. Enligt denna innehöll inskriften bl.a. den lite förbryllande runföljden … sikuarta sun …, som har tolkats som ”Sigvards son” trots att t i runinskrifterna nästan aldrig används för þ. Återfyndet visade att namnet var felläst. Det står i stället sikualta på stenen dvs. namnet Sigvaldi.

Vid den preliminära granskning som gjordes tillsammans med länsmuseet framgick att det återfunna fragmentet av allt att döma har direkt passning till ett av de fragment som bär beteckningen U 569. Detta inskriftsnummer kommer alltså att utgå.

Inskriften på U 568 bör nu återges på detta sätt: …þin… iftiR : sikualta : sun (:) [aftir bonta sin] …-iR · ”… denna … efter Sigvalde, [sin] son, … efter sin make …”

Läs mer om fyndet här.

Runtecken i Lokrume kyrka (mindre)De nyupptäckta runtecknen i Lokrume kyrka på Gotland.Foto: Magnus Källström (CC BY)

I samband med den pågående renoveringen av Lokrume kyrka på Gotland uppmärksammades i maj några runtecken ristade i putsen inne i sakristian. Dessa har förmodligen tagits fram vid ett tidigare tillfälle, men inte blivit registrerade. Ristningen består av runföljden am samt en enstaka m-runa, som möjligen följs av en nu helt igenkalkad a-runa. Gissningsvis utgör runorna am början av ordet amen.

St Olofs kyrka RaþmikEn av de nyligen lästa inskrifterna i S:t Olofs kyrka i Falköping. Runorna lyder raþmik, vilket kan betyda ”Tyd mig”, men också ”Råd mig” eller ”Hjälp mig”.Foto: Magnus Källström (CC BY)

I juni gjordes också den första granskningen av ett antal putsinskrifter i S:t Olofs kyrka i Falköping i Västergötland, som inrapporterades 2009, men som faktiskt kom fram redan 1959(!). Minst sju läsbara runföljder går att identifiera, bl.a. namnet Johannes samt ordet ‘gud ‘ på latin (deus). Vid samma tillfälle gjordes också en undersökning av putsristningarna i Kinneveds kyrka, där läsningen av en av inskrifterna kunde förbättras. Läs mer om dessa undersökningar här samt senast även här.

Under en och samma vecka i mitten av november fick vi rapporter om att tidigare okända medeltida runristningar hade iakttagits i en takbjälke på vinden till Marums kyrka i Västergötland samt i putsen till Anga kyrka på Gotland (tidigare uppgavs här felaktigt Östergarns kyrka). Båda undersöktes och dokumenterades 2014.

2012

Under 2012 gjordes många fynd, bl.a. framkom tidigare okända runstensfragment vid Odensala kyrka samt på Björkö i Mälaren i Uppland. Det senare fragmentet har i år visat sig ha passning till tidigare kända runstensfragment från ön. Ett annat roligt fynd var att även det saknade kantstycket till den nyfunna runstenen från Småhamra i Österhaninge kom i dagen. Denna sten är alltså numera komplett.

Ett par runristade kopparbleck har påträffats i samband med de arkeologiska undersökningarna i Gamla Uppsala. De tillhör sannolikt övergångsperioden mellan vikingatid och medeltid. I Hejnums kyrka på Gotland har ett stort antal stenhuggarsignaturer med runor upptäckts, och tidigare oregistrerade pustristningar i Sanda och Ala kyrkor granskades i somras för första gången.

Till 2012 års nyfynd får även räknas en guldring med medeltida runor, som har varit i privat ägo, men som nu finns i Gotlands Museum. Enligt uppgift ska den ha påträffats i Visby omkring år 1900, men om detta är riktigt vet vi inte.

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 24 augusti 2017
  • Uppdaterad: 20 november 2017
  • Etiketter: Nyfynd