Landskrona Citadell är ett exempel på ett statligt byggnadsminne. Christian III lät uppföra det i mitten av 1500-talet av . Av den äldsta slottsanläggningen är själva huvudbyggnaden och hörntornen bevarade. Foto: (CC BY)

Så inrättas ett statligt byggnadsminne

Möjligheter att skydda kulturmiljöer och bebyggelse kan ibland vara svårt att överblicka. Den här texten förklarar hur skyddsformen för statliga byggnadsminnen fungerar.

Det är alltid regeringen som fattar beslut om att förklara statligt ägda byggnader, parker, trädgårdar, andra anläggningar och bebyggelseområden för statliga byggnadsminnen. Men det är Riksantikvarieämbetet som förbereder och föreslår besluten för regeringen.

Ofta är det Riksantikvarieämbetet som väcker frågan om att inrätta ett statligt byggnadsminne, men vem som helst har rätt att väcka frågan enligt kulturmiljölagen. Normalt sett undersöker Riksantikvarieämbetet alla förslag, även de som väckts av andra än myndigheten.

Det är alltid det kulturhistoriska värdet som utgör grunden för beslut (Not 1). Ett grundkriterium är dock att fastigheten är i statlig ägo.

Vad kan inte bli ett statligt byggnadsminne?

En byggnad i enskild ägo kan inte bli ett statligt byggnadsminne, däremot kan den byggnadsminnesförklaras enligt kulturmiljölagen. Större landskapsavsnitt med åkrar, skogar, vattenområden och andra landskapselement lämpar sig bättre som riksintresseområden eller kulturreservat enligt miljöbalken. Sådana områden kan dock i vissa fall ingå i ett byggnadsminne om det finns höga kulturhistoriska samband med det statliga byggnadsminnet.

Byggnader eller anläggningar som saknar en fast förankring i mark eller inte är varaktigt placerade på en viss plats i vatten kan inte heller byggnadsminnesförklaras.

Frågan om kulturhistoriskt värde

Som ett första steg i en process för byggnadsminnesförklaring utreder och beskriver Riksantikvarieämbetet det kulturhistoriska värdet och bedömer om objektet kan tillskrivas synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Vad som menas med detta begrepp finns till exempel noggrant beskrivet i Riksantikvarieämbetets rapport: Plattform för Kulturhistorisk värdering och urval (Not 2). Förenklat kan det beskrivas som att det skyddade objektet ger kunskaper om, och förståelse av, olika historiska skeenden och sammanhang som leder in i våra dagar.

Bildandet av nya statliga byggnadsminnen handlar inte om frågan om vilka fastigheter som staten ska fortsätta att äga, sälja eller köpa in av kulturhistoriska skäl. De frågorna har analyserats i separata utredningar (Not 3). I dessa utredningar har man kommit fram till att de kulturfastigheter som saknar anknytning till statens historia kan säljas, dock får enligt gällande förordning det kulturhistoriska värdet inte riskeras.

Vissa miljöer är redan rikligt representerade i det befintliga beståndet av statliga byggnadsminnen medan andra saknas. Genom att upprätta nya byggnadsminnen kan staten arbeta aktivt för att en mångfald av berättelser om statens egen historia berättas genom byggnadsminnen. Därför kan frågan om hur det befintliga beståndet ser ut spela roll för vilka fastigheter som blir statliga byggnadsminnen.

Synpunkter från förvaltande myndighet

Om det kulturhistoriska värdet bedöms vara synnerligen högt frågar Riksantikvarieämbetet den förvaltande myndigheten om hur den ställer sig till en planerad byggnadsminnesförklaring. Först därefter vägs andra aspekter in än de kulturhistoriska, såsom förvaltning, ekonomi, andra anspråk, krav, intressen och önskemål.

Sedan avgör Riksantikvarieämbetet om en byggnadsminnesförklaring är möjlig och lämplig som skyddsform. Det ställs mycket höga krav på det kulturhistoriska värdet innan ett förslag skickas till regeringen för beslut.

Skyddsbestämmelser

När regeringen har fattat beslut om en byggnadsminnesförklaring utarbetar Riksantikvarieämbetet ett förslag till skyddsbestämmelser och sänder det till den förvaltande myndigheten för synpunkter. Om myndigheten inte accepterar skyddsbestämmelserna överlämnar Riksantikvarieämbetet förslaget till regeringen för beslut.

Noter

  1. En avgörande förutsättning är att kriteriet synnerligen högt kulturhistoriskt värde enligt förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen uppfylls. Samma urvalskriterium gäller också för byggnader i enskild ägo enligt kulturmiljölagen (1988:950).
  2. Med kulturhistoriskt värde avses de möjligheter som materiella och immateriella företeelser kan ge vad gäller att inhämta och förmedla kunskaper om och förståelse av olika skeenden och sammanhang − samt därigenom människors livsvillkor i skilda tider, inklusive de förhållanden som råder idag, se Plattform Kulturhistorisk värdering och urval s. 18.
  3. Förslag till nya kriterier för statens ägande och förvaltning av kulturfastigheter, Riksantikvarieämbetet 2008;
    Kulturfastighetsutredningen, Statens fastighetsverk, 2009;
    Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden SOU 2013:55; Försvarsfastigheter i framtiden SOU 2013:61.