Fornminnesbrott – vägledning för tillämpning av kulturminneslagen

Syftet med  vägledningen är att beskriva vad som är god praxis vid länsstyrelsens handläggning av ärenden som rör misstanke om fornminnesbrott. Definitionen av vilka handlingar som kan vara ett fornminnesbrott återfinns i 2 kap. 21 § kulturmiljölagen.

Vägledningen omfattar ärendehanteringen vid brott som ändrar eller skadar en fast fornlämning, det vill säga brott mot 2 kap. 21 § första stycket 2 kultur­miljölagen. Vägledningen innehåller även en kort översikt av hur processen ser ut när den kommer till Åklagarmyndighetens brottsutredning och den eventuella prövningen i domstol.

All ärendehantering som följer av att länsstyrelsen misstänker att ett brott mot 2 kap. kulturmiljölagen har begåtts, ska präglas av objektivitet, transparens och lika­behandling. Huvudprincipen är att länsstyrelsen alltid bör lämna in en åtalsanmälan vid misstanke om att ett fornminnesbrott har begåtts. Det är bara genom en anmälan som en möjlighet till sanktion av det inträffade möjliggörs.

Fornminnesbrott – vägledning för tillämpning av kulturminneslagen (pdf)

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 25 augusti 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017