3D-dokumentation för stärkt beredskap och bevarande

3D-dokumentation i beredskapssyfte

Bakgrunden till 3D-dokumentationen av fastigheten som inrymmer det statliga kulturhistoriska museet Hallwylska är en planerad installation av sprinklersystem för brandskydd under 2028, då museet kommer att vara stängt under ett år.

– Sprinklersystemet stärker beredskapen i huset, men arbetet med att installera det innebär samtidigt ingrepp och en period med förhöjd risk. Det är förmodligen det största hotet som den här fastigheten har utsatts för sedan den byggdes i slutet av 1890-talet, säger Erik Lernestål som är projektledare för arbetet med 3D-dokumentationen.

Statens fastighetsverk förvaltar många av de statliga museernas byggnader, men denna fastighet ägs av stiftelsen Hallwylska museet medan myndigheten Statens historiska museer förvaltar den. Fastigheten ska nu dokumenteras grundligt före brandskyddsingreppen. 3D-dokumentationen är i första hand en strategisk satsning för stärkt beredskap inför brand, allvarlig skada, kris och krig – och för långsiktigt bevarande. Samtidigt är tanken att den ska vara till nytta inom fastighets- och samlingsförvaltning, kunskapsuppbyggnad, publik verksamhet och digital förmedling.

– Projektet ska inte bygga en fullt utvecklad digital tvilling. Beredskapskopian kan däremot bli en stabil grund för framtida vidareutveckling, förklarar Erik Lernestål och berättar att arbetet befinner sig i en planeringsfas, då man förbereder krav, logistik och resurser för att utföra en användbar beredskapskopia i flera datainsamlingsetapper under nästa år, som sedan ska levereras till kulturarvsmyndighetens säkerhetsfunktion.

Komplex kulturhistorisk miljö

Hallwylska fastigheten är en komplex och sammanhållen kulturhistorisk miljö med
cirka fyrtio rum fördelade på fem våningsplan och rymmer totalt ungefär 50 000 föremål.

– Byggnaden, inredningen och samlingarna hör så tätt samman att ett ingrepp påverkar helheten. Interiörerna är rikt dekorerade och möblerade med glas, speglar, förgyllda och blanka ytor, som är en utmaning för olika skanningsmetoder, säger Erik Lernestål och tillägger:

– Vi kommer inte att tömma ytorna och rummen, utan ska göra en beredskapskopia som en ögonblicksbild av hur det ser ut i dag.

Samarbete med Göteborgs universitet

Materialet i beredskapskopian ska gå att hitta, förstå, öppna och använda långt senare. Det handlar om förvaltning över tid med långsiktigt hanterbara filformat, tydliga rättigheter och säker lagring. Statens historiska museer har i samarbete med Göteborgs universitet tagit fram en rapport kring 3D-dokumentation av den Hallwylska fastigheten. Rapporten, som är fri och tillgänglig för alla att ta del av, är gjord av Gunnar Almevik och Jonathan Westin, båda forskare inom kulturvård. Den bygger på resultat och insikter från en workshop med olika organisationer och kompetenser som genomfördes i november 2025.

– Rapporten ligger till grund för vår projektplan, för att vi ska göra saker i rätt ordning och inte missa viktiga steg, säger Erik Lernestål och betonar att ingen teknik täcker alla behov och att detaljnivå och metod anpassas efter rummets värde och den framtida användningen.

Eu-rekommendation om 3D-digitalisering

EU:s rekommendation är att medlemsstater bör 3D-digitalisera alla monument och byggnader som anses hotade och riskerar att förstöras, till exempel på grund av krig eller klimatförändringar, samt hälften av de mest besökta kulturarvsminnena, före år 2030.

– Det finns enorma möjligheter med 3D-digitalisering och vi engagerade oss i det här projektet av ideella skäl, för att verka för ett bättre beställarstöd, säger Gunnar Almevik.

Avslutningsvis ger de några tips till organisationer som vill börja arbeta med 3D-dokumentation.

– Att göra en sådan omfångsrik dokumentation innebär väldigt mycket data och att lagra data över tid är en budgetfaktor, som man måste ta med i planeringen, påpekar Erik Lernestål.

– Förberedelsearbetet är oerhört viktigt, för att kunna göra en tydlig beställning, framhåller Michael Fergusson, som arbetar med 3D-frågor på Riksantikvarieämbetet och Gunnar Almevik fortsätter:

– Börja med att samla olika aktörer inom organisationen och ställ gärna frågor som vi formulerade i rapporten: Vad ska dokumentationen användas till, vad ska ingå och med vilken kvalitet och hur ska materialet kontrolleras och förvaltas? Det är viktigt att ha en plan för hur man hanterar och lagrar data så att den förblir tillgänglig och användbar.