25 nya platser skrevs in på världsarvslistan 

Efter tio dagars förhandlingar avslutades Unescos världsarvskommittés 48:e möte i Busan, Sydkorea. Under mötet fattade kommittén beslut om nya världsarv, världsarv i fara och bevarandefrågor för världsarv över hela världen. Totalt skrevs 25 nya världsarv in på världsarvslistan, däribland de första världsarven någonsin i Komorerna, Sydsudan och São Tomé och Príncipe. Av de 25 platserna som skrevs in på världsarvslistan är 19 kulturarv, 5 naturarv och 1 är ett kombinerat kultur- och naturarv.  

Nya världsarv 

Norden fick två nya världsarv. I Danmark skrevs naturvärldsarvet Benfiskfossilen i västra Limfjorden in för sina exceptionellt välbevarade fossilfyndigheter från eocenperioden för omkring 54–55 miljoner år sedan. Vidare skrevs Finlands Aaltoverken in som en serienominering av 13 byggnader och platser ritade av Alvar, Aino och Elissa Aalto, som representerar en humanistisk modernism med fokus på välbefinnande, jämlikhet och gemenskap. Deras arkitektur har haft stort inflytande på modern arkitektur internationellt. 

Tre länder fick sina första världsarv vid årets möte – Sydsudan med Boma–Badingilo Migratory Landscape, São Tomé och Príncipe med The Roças of São Tomé and Príncipe och The Medinas of the Historic Sultanates of the Comoros, Komorerna.  

Två av de världsarv som utnämndes under mötet skrevs parallellt in på listan över världsarv i fara. Mount Amel Castles i Libanon, ett nätverk av historiska borgar, och Sebastia i Palestina, ett arkeologiskt landskap med lämningar från flera civilisationer, bedöms vara utsatta för allvarliga hot på grund av den pågående konflikten i Mellanöstern.  

Världsarv under reaktiv bevakning 

Vid årets möte fattade världsarvskommittén beslut om 147 förvaltningsrapporter för världsarv som står under så kallad reaktiv bevakning (Reactive Monitoring Process), däribland samtliga världsarv på Unescos lista över världsarv i fara. Endast ett begränsat antal ärenden öppnades för diskussion i kommittén, men de ledde i flera fall till omfattande förhandlingar om beslutsunderlag och ändringsförslag innan beslut kunde fattas. 

Ett av de mest uppmärksammade besluten gällde Wiens historiska centrum (Historic Centre of Vienna), som efter nio år togs bort från listan över världsarv i fara. Världsarvet sattes upp på listan 2017 på grund av planerade höghusprojekt som bedömdes kunna påverka dess enastående universella värden. En delad kommitté konstaterade, trots experternas bedömning om det motsatta, att flera viktiga åtgärder nu har genomförts och att de mest kontroversiella byggplanerna har reviderats. 

Samtidigt beslutade kommittén att föra upp fem nya världsarv på listan över världsarv i fara, som därmed omfattar totalt 58 världsarv. Besluten speglar en utveckling där världsarv runt om i världen i allt högre grad påverkas av flera samtidiga hot, såsom klimatförändringar, naturkatastrofer, snabb stadsutveckling och väpnade konflikter. 

De pågående konflikterna i världen lyftes under mötet fram som en av de största utmaningarna för världsarvskonventionen under senare år. Flera världsarv påverkas direkt eller indirekt av konflikten och de risker den medför för kultur- och naturarv. 

Ett exempel är Tyre i Libanon, en av Medelhavsområdets äldsta städer. Världsarvet har förts upp på listan över världsarv i fara på grund av de risker och skador som den väpnade konflikten i regionen innebär för platsens kulturhistoriska värden. 

Ett annat exempel är Tauric Chersonese på Krim i Ukraina. Här pekar världsarvskommittén bland annat på Rysslands omfattande arkeologiska ingrepp samt uppförande av ny bebyggelse som hot mot världsarvets värden. Platsen utgör resterna av en grekisk stadsstat som grundades på 400-talet före Kristus och är ett betydelsefullt vittnesbörd om områdets antika historia. 

Tillsammans visar besluten att världsarvens utmaningar blir alltmer komplexa. I många fall är det inte längre ett enskilt hot som påverkar ett världsarv, utan flera samverkande faktorer som ställer ökade krav på långsiktig förvaltning och internationellt samarbete. 

Laponia 

Världsarvskommitténs behandling av Laponia vid årets möte har främst handlat om att följa upp det beslut som antogs 2025. I beslutet uttryckte kommittén oro över den planerade gruvan i Kallak/Gállok och efterfrågade en mer övergripande analys av hur olika exploateringar kan påverka världsarvet. Kommittén lyfte även frågor om samernas inflytande, renskötseln och Laponias långsiktiga skydd.  

Sverige har under året rapporterat om de åtgärder som genomförts. Flera insatser har påbörjats genom samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket, och regeringen har beslutat att förlänga Laponiaförordningen till 2031 för att skapa långsiktiga förutsättningar för världsarvets förvaltning. 

Under världsarvskommitténs behandling av ärendet gjorde Sverige ett inlägg där delegationens företrädare välkomnade den fortsatta dialogen om Laponias bevarande och redogjorde för de åtgärder som genomförts sedan 2025 års beslut. 

– Sverige välkomnar världsarvskommitténs fortsatta engagemang för Laponia. De rekommendationer som kommittén har lämnat är ett viktigt stöd i det långsiktiga arbetet med att bevara världsarvets värden, säger Elene Negussie, utredare vid Riksantikvarieämbetet. 

Vid mötet gjorde även International Indigenous Peoples’ Forum on World Heritage ett inlägg på Samerådets vägnar. Forumet lyfte fram Laponia som ett gott exempel på urfolks delaktighet i världsarvsförvaltning. Samtidigt uttryckte man oro över den planerade gruvan i Kallak/Gállok samt de samlade effekterna av exploatering och klimatförändringar på världsarvets värden. Forumet betonade också betydelsen av urfolks rätt till fritt, förhandsgivet och informerat samtycke. 

Svensk delegation till mötet 

I den svenska delegationen till mötet ingick Elene Negussie och Valentina Torres Löfgren från Riksantikvarieämbetet samt Louise Oscarsson från Sveriges delegation vid OECD och Unesco.