Nya föreskrifter om byggnaders energiprestanda beslutade

Den 25 augusti beslutade Boverket om nya föreskrifter för genomförandet av energiprestandadirektivet i Sverige. Föreskrifterna innebär bland annat att energiprestanda får större betydelse vid förvaltning och renovering av byggnader.

De nya föreskrifterna är en del av införandet av EPBD i svensk lag. Riksantikvarieämbetet har arbetat tillsammans med Boverket och Energimyndigheten för att hitta lösningar som både bidrar till energiomställningen och värnar kulturarvet. Målet är att energieffektivisering och kulturmiljöhänsyn ska kunna gå hand i hand.

Oro för hur energikraven påverkar byggnader med kulturvärden

Under de senaste månaderna har flera debattartiklar uttryckt oro för att de nya energikraven riskerar att leda till att byggnader med kulturvärden pressas in i samma tekniska lösningar som moderna hus och att kulturhistoriska värden därmed hotas. Kritiken har bland annat handlat om risken för fönsterbyten, tilläggsisoleringar och installationer som förändrar byggnaders särdrag och uttryck.

Riksantikvarieämbetet delar uppfattningen att de riskerna behöver tas på allvar.

– Vi har länge pekat på att energieffektiviseringsåtgärder kan påverka byggnaders kulturvärden negativt om de genomförs utan tillräcklig hänsyn. Samtidigt får kulturhistoriska byggnader inte ses som ett särintresse, utan som en resurs och tillgång i energi- och klimatomställningen, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.

Därför förespråkar vi inte ett generellt undantag

Många har argumenterat för att kulturhistoriskt värdefulla byggnader helt bör undantas från direktivet. Riksantikvarieämbetet har i dialogen med Boverket i stället kommit fram till en modell där byggnader med kulturvärden omfattas av regelverket, men där krav kan anpassas utifrån byggnadens kulturhistoriska förutsättningar.

Det innebär bland annat att kraven på att en befintlig byggnad ska klassas som nollutsläppsbyggnad får anpassas utifrån varsamhetskravet och förvanskningsförbudet enligt plan- och bygglagen, eller för att tillvarata byggnadens kulturvärden.

Det finns flera skäl till att kulturhistoriskt värdefulla byggnader inte bör undantas.

• Som direktivet är utformat finns inte möjlighet till undantag av byggnader med kulturvärden, förutom byggnader som används för religiöst bruk, till exempel kyrkor (artikel 5.3 a–d). För byggnader som är skyddade på nationell, regional eller lokal nivå finns i stället möjlighet att ställa anpassade krav (artikel 5.2).
• Forskning visar att många kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan energieffektiviseras utan att viktiga kulturvärden går förlorade, om åtgärderna anpassas till byggnadens förutsättningar. Utmaningen är alltså inte om energieffektivisering ska ske, utan hur den ska genomföras.
• Kulturhistoriskt värdefulla byggnader är en viktig del av samhällets befintliga byggnadsbestånd. Om dessa byggnader undantas från energiomställningen riskerar de att hamna utanför framtida system för energiklassning, grön finansiering och ekonomiskt stöd. Riksantikvarieämbetet har därför bedömt att undantag på sikt kan göra kulturhistoriskt värdefulla byggnader mindre attraktiva att äga, använda och förvalta.

Flera utmaningar kvarstår

Att arbeta med anpassade krav innebär inte att riskerna försvinner. Riksantikvarieämbetet ser flera utmaningar. En är att energikrav, finansieringssystem och energideklarationer historiskt har haft begränsad förmåga att fånga och värdera kulturhistoriska kvaliteter. En annan är att kunskapen om kulturvärden varierar mellan olika aktörer som arbetar med energieffektivisering.

Forskning som myndigheten låtit genomföra visar också att kulturhistoriskt värdefulla byggnader riskerar att hamna i ett mellanläge där de varken uppfyller högt ställda energikrav eller kvalificerar sig för vissa former av grön finansiering. Konsekvensen kan bli att viktiga kulturvärden går förlorade eller att nödvändiga åtgärder inte genomförs alls.

Det är just därför som Riksantikvarieämbetet ser behov av att kulturvärden integreras tydligare i de verktyg och regelverk som används för energiomställningen.

Så arbetar myndigheterna för att förena energiomställning och kulturmiljöhänsyn

För att minska riskerna driver Riksantikvarieämbetet flera insatser tillsammans med Boverket och Energimyndigheten. En central del är projektet Varsam energirenovering, där myndigheterna arbetar med att ta fram kunskapsunderlag, vägledningar och praktiska verktyg för energiexperter, bygglovshandläggare, energirådgivare och fastighetsägare.

En tidig slutsats är att det finns en tydlig målkonflikt mellan energieffektivisering och bevarande av kulturvärden. Konflikten förstärks ofta av bristande kunskap, otydliga processer och svag samordning mellan aktörer. Projektet vill därför skapa en gemensam kunskapsplattform, utveckla praktiska verktyg för avvägningar mellan energi och kulturvärden samt stärka samarbetet mellan berörda professioner. Syftet är att göra det lättare att väga samman energiprestanda och kulturvärden i konkreta beslut.

Riksantikvarieämbetet och Boverket samarbetar också kring utvecklingen av energideklarationssystemet. Tidigare studier har visat att kulturvärden ofta missas eller beskrivs otillräckligt i energideklarationer. Därför behövs bättre kunskapsstöd och tydligare vägledning till energiexperter och andra viktiga aktörer som bygglovshandläggare och energi- och klimatrådgivare. Men lika viktigt är att kulturmiljöexperter också behöver lära sig mer om energieffektivisering. Kulturmiljövården måste våga bredda sig och samarbeta mer med exempelvis energiexperter.

Parallellt arbetar myndigheten med forskning om hur kulturvärden kan identifieras, beskrivas och integreras bättre i arbetet med energiomställning och finansiering. Målet är att kulturhistoriska värden ska ses som en tillgång i hållbarhetsarbetet, inte som ett hinder.

Det byggda kulturarvet ska vara en del av energiomställningen

Riksantikvarieämbetets utgångspunkt är att energi- och klimatmålen och kulturmiljömålen inte står i motsats till varandra. Sverige behöver minska byggnadsbeståndets klimat- och energipåverkan. Samtidigt behöver vi säkerställa att de byggnader som berättar om vår historia och formar våra livsmiljöer kan bevaras för framtiden.

– Vår bedömning är att anpassade krav, ökad kunskap och bättre vägledning ger bättre förutsättningar än generella undantag för att förena energiomställning med ett långsiktigt bevarande av det byggda kulturarvet. Kulturhistoriska byggnader ska inte ställas utanför utvecklingen, men de ska heller inte tvingas till åtgärder som skadar deras värden, säger Susanne Thedéen.