Öppet dygnet runt på museet?

Ett museum som alltid är öppet, även när personalen har gått hem? Är det verkligen möjligt för kulturarvsaktörerna att följa med i detaljhandelns trend med obemannade butiker? Ja, vi är redo för det, menar Ulf Johansson, professor i marknadsföring.

Har du någon gång besökt Sibbhult Stenmuseum i Skåne, Lars Gullin-museet på Gotland eller Klosters Bruksmuseum i Dalarna så vet du att det obemannade museet inte är någon ny företeelse. Det dyker upp här och var, ofta starkt präglat av lokalt engagemang, öppet för vem som helst mellan två givna klockslag. Precis som i gårdsbutiken betalar du den eventuella avgiften i en burk eller ett kassaskrin intill dörren.

I danska Ålborg kan besökaren ta hissen ner till det obemannade Gråbrödraklostermuseet. Inträdet är densamma som avgiften för att hissen ska röra på sig.

Det som det just nu talas mest om inom detaljhandeln utgår från gårdsbutikens tanke, men med appar, scanningsapparater och kameror istället för kassaskrin. Det ska vara enkelt och smidigt för kunden att handla när han eller hon själv vill. Men det ska också ge butiken möjlighet att närma sig kunden och etableras på platser som tidigare betraktats som otillgängliga.

Trenden med den obemannade butiken handlar om mer än Amazons förestående intåg i Sverige.
– Det här kommer att förekomma på hundratals orter, det är en lösning på något som man saknar i dag, eftersom många av de här små orterna saknar en butik. Men det hänger också ihop med att kunden klarar sig mer själv, säger Ulf Johansson, professor i marknadsföring och ledare för Centrum för handelsforskning vid Lunds universitet.

Boken Framtidens fysiska butik, som utkom för två år sedan och som Ulf Johansson är redaktör för, tar avstamp i digitalisering, upplevelser och hållbarhet. I den konstaterar Johansson att teknologin driver på kundens möjlighet att klara sig själv i butiken. Samtidigt utvecklar handeln sitt tjänsteutbud, som ett led i konkurrensen från e-handeln, vilket förvandlar den fysiska butiken till en hubb för både varor och tjänster.
– Vi är så komfortabla med att klara oss själva, vi är till exempel vana vid att checka in och själva lämna vårt bagage på flygplatsen. Det blir mer och mer självbetjäning 2.0, där tekniken hjälper kunden, säger han.

På samma sätt som Ulf Johansson talar om ”Självbetjäningsbutikerna 2.0” kan vi inom kort komma att prata om ”Det obemannade museet 2.0”, där den digitala tekniken ger besökaren tillgång till en utställning när som helst på dygnet – och kanske även på platser där det tidigare inte funnits muséer. ”Vi är redo för det”, menar han.

– Jag ser inget hinder för det. Vi är förberedda på att klara oss själva, vi behöver bara se till att tekniken finns, säger han.

Hindret för det obemannade museet ligger snarare hos organisationen och dess människor än i tekniken eller kundens mognad.

– Så har det nästan alltid varit inom handeln, man vill inte ställa om förrän marknaden finns där, man är konservativ och traditionell i sitt sätt att arbeta. Det är mycket som har investerats i de butikslösningar som finns. Och det är ju likadant på ett museum. Man är osäker på hur efterfrågan ser ut. Men ska du göra ett museum självbetjäningsbaserat, behöver du experimentera och göra investeringar, säger han.

– Idag är museibesöket standardiserat och bygger ofta på att man går en förutbestämd rutt, men det skulle kunna göras mer avancerat, så att det stämmer med mina egna önskemål. Det är guiderna som tillför ett extra värde, men det värdet borde gå att digitalisera. Varför skulle man inte kunna gå runt där, och få samma upplevelse med hjälp audiovisuell teknik?

En bidragande orsak till att den typen av förändringar brukar bli svår att genomföra är det krav på kompetensförflyttning inom organisationen som den ställer. ”Självbetjäning av olika slag, till exempel självutcheckning, kan användas för att flytta resurser och göra det möjligt för personalen att vara tillgänglig i de delar av butiken där de behövs mest”, skriver Kristina Bäckström, doktor i företagsekonomi vid Institutionen för service och management vid Lunds universitet i sitt kapitel i Framtidens fysiska butik.

– Av tradition är personal är en konserverande faktor när det gäller förändring, det skapar en tröghet, säger Ulf Johansson, som personligen är förvånad över att så många livsmedelsbutiker fortfarande har personal som sköter kassan.

– Jag trodde att digitaliseringen skulle innebära att vi hade kommit längre än så, säger han.

  • Publicerad:
  • Uppdaterad: