Hand som håller en bit gammal keramik
Keramik från stenåldersboplatsen i Sittesta, Ösmo socken. Foto: ( CC BY)

Arkeologiskt fyndmaterial

Vid arkeologiska undersökningar påträffas ofta fornfynd. Fornfynd kan också hittas i samband med markarbeten av en slump. Fynden är ett viktigt källmaterial som kan berätta om platsens historia.

När fynden påträffas inom en arkeologisk undersökning tolkas fynden tillsammans med de andra iakttagelserna som arkeologerna gör. Fynden rengörs och registreras. Arkeologerna gör en bedömning av vad fyndet är för något, vilket material det är tillverkat av och hur gammalt föremålet är. Ofta registreras föremålets vikt och storlek i undersökningens databas. Ibland fotograferas fynden och i vissa fall kan en tecknare göra en avritning. Förr var fyndteckningar ett vanligt sätt att avbilda föremål.

Förutom föremål som människor har tillverkat, s.k. artefakter, kan arkeologiskt fyndmaterial också bestå av kvarlevor i form av skelettmaterial från människor eller växt- eller djurdelar, s.k. ekofakter. Även provmaterial eller hantverksavfall såsom exempelvis: slagg, brända fröer eller träkol kan ingå i fyndmaterialet. För dessa material samlas det ofta endast in ett urval som ska användas för analyser.

Under den tid som arkeologerna arbetar med att skriva rapporten från undersökningarna förvaras fynden hos undersökaren men när rapporten är klar gör Riksantikvarieämbetet en fyndfördelning och fynden sänds till det museum där de ska införlivas i samlingarna. De fynd som har behov av konservering ska då vara konserverade.

De museer som har stora samlingar av arkeologiska fynd är, dels Statens Historiska museum som har fynd från hela landet, dels länsmuseerna som har fynd från respektive län. I vissa fall kan även mindre museer såsom arbetslivsmuseer eller hembygdsgårdar ha mindre samlingar av arkeologiska fynd. Dessutom finns fynd som inte framkommit vid arkeologiska undersökningar utan har hittats av privatpersoner. Dessa fynd förvaras ofta i hemmen om de inte är sådana föremål som omfattas av s.k. hembudsplikt – att de ska erbjudas till staten för inlösen.

För att se vilka arkeologiska fynd som gjorts på en plats eller inom ett visst område kan man använda Riksantikvarieämbetets sökfunktion Kringla. Många arkeologiska föremål finns i Historiska museets samlingar.

Konservering

När föremål ligger i jorden utsätts de för en mekanisk och kemisk nedbrytning. Särskilt påtaglig är denna process för organiskt material och för järnföremål. När arkeologerna tar upp föremålet ändras förutsättningarna för föremålets bevarande bl.a. annat genom att det torkar ut. Detta gör ofta att nedbrytningsprocessen påskyndas. Många föremål är känsliga och måste konserveras för att kunna bevaras. En konservering utförs av en konservator. Arkeologiska konservatorer finns på vissa museer och på olika konservatorsateljéer. På stora arkeologiska undersökningar är det vanligt att en konservator deltar även i fältarbetet.

Läs mer