Runstenar – ett ömtåligt kulturarv

Runstenar och runinskrifter fascinerar, har så gjort i sekler och gör så fortfarande. Riksantikvarieämbetet arbetar för att dessa våra äldsta skriftliga dokument på sten, berghällar och lösa föremål, ska bevaras och kunna upplevas och förstås även i framtiden. För att möjliggöra detta krävs skötsel och vård och information för att inte detta kulturarv ska förfaras. Detta arbete utförs av länsstyrelsens försorg.

Sedan 400 år tillbaka arbetar Riksantikvarieämbetet med dokumentation och tolkning av runstenarna och deras texter. Genom ett storskaligt digitaliseringsprojekt har söktjänsten och forskningsplattformen Runor etablerats som ger en samlad bild över hittills ca 7 200 olika inskrifter, var av två tredjedelar kommer från Sverige. Varje år påträffas nya och okända inskrifter som bidrar med nya pusselbitar kring vår historia. Inskrifterna väcker också ständigt nya frågor och engagerar forskare över hela världen.

De äldsta runinskrifterna är från 100-talet och runor användes som skriftspråk på vissa platser så sent som på 1600-och 1700-talen. Sverige är det land som har flest runstenar och runinskrifter i hela världen, tätt följt av Norge och Danmark. Vi har cirka 2 500 runstenar i landet, de flesta i Uppland, Svealand och Götaland.

Vid sidan av att vara praktfulla monument från 1 500 år tillbaka berättar stenarna om sin samtid och historiska händelser och är de äldsta bevarade källorna om svenskan och andra nordiska språk. Runinskrifterna är också svårtolkade, gåtfulla och slitna av tidens tand och mänsklig hand.

Länsstyrelsen bestämmer åtgärder

Riksantikvarieämbetet har ett övergripande ansvar för kulturarvsfrågor och ger råd och stöd till länsstyrelser och andra aktörer inför vårdåtgärder, rengöring, imålning eller framtagande av skyltar och annat informationsmaterial. Det är dock länsstyrelsen i respektive län som bestämmer vilka åtgärder som bör utföras. Förutsättningarna skiljer sig åt mellan länen beroende på vilka och hur många runstenar och andra fornlämningar, kulturreservat och byggnadsminnen man förvaltar och hur behoven i övrigt ser ut på kulturmiljöområdet.

Över tid och generationer blir stenarna alltmer slitna och inskrifterna svårlästa. Vid varje tillfälle en runsten görs ren från, lavar eller annan påväxt eller klotter, sker ett slitage på stenen och dess inskrifter. Eftersom runinskrifterna är unika, skriftliga originalkällor krävs därför noggranna avvägningar inför nya åtgärder, kring vad som bör göras och på vilket sätt. Att rengöra och måla i en runsten är inte alltid det optimala för runinskriftens bevarande. Informationen på stenen kan många gånger behöva illustreras på något mer skonsamt vis.

Svårt att få medlen att räcka till

Kostnaderna för insatser på kulturmiljöområdet finansieras genom kulturmiljövårdsanslaget, ett bidrag som fördelas från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelserna. Det är sedan Länsstyrelsen i respektive län som sedan beslutar vad medlen ska användas till. Det är dock ett ansträngt läge då behoven vida överstiger de medel som står till kulturmiljövårdens förfogande.

Under de senaste decennierna har bidraget till kulturmiljövård inte räknats upp i takt med kostnadsutvecklingen i samhället. Den urholkning av anslaget som pågått de senaste 20 åren har gjort att flera ändamål får stå tillbaka. Därutöver står förvaltningen av landets kulturmiljöer inför stora utmaningar.

Klimatförändringarna påkallar ett accelererat klimatanpassningsarbete. Det förändrade säkerhetsläget föranleder investeringar i ökad säkerhet. Angelägna energieffektiviseringsåtgärder förväntas ta stora resurser i anspråk. Riksantikvarieämbetet har under flera år i sitt budgetunderlag påtalat att anslaget är otillräckligt och bedömer att anslaget kraftigt behöver förstärkas permanent för att täcka de mest grundläggande behoven.

Trots det ansträngda läget görs många fantastiska insatser över hela landet och tillgängligheten till många kulturmiljöer har utvecklats över tid, framför allt genom länsstyrelsens, museernas och många ideella organisationers arbete.

Det kan du göra som privatperson

Om du som privatperson påträffar en okänd runristning eller annat fornfynd, kontakta din länsstyrelse, lista på länsstyrelser i länk:
Länsstyrelsen

Om du som privatperson ser att en runsten eller annan fornlämning är utsatt för skadegörelse eller i behov av vårdåtgärder, kontakta din länsstyrelse. Försök inte själv göra en ”vårdinsats” för att få runorna att synas bättre – det är inte tillåtet enligt kulturmiljölagen och skadar runinskriften för all framtid.