Så kan det byggda kulturarvet ta plats i energiomställningen

När EU:s energiprestandadirektiv (EPBD) ska införas i svensk lag riskerar byggnader med kulturvärden att hamna i kläm. En studie från Lunds universitet, gjord på uppdrag av Riksantikvarieämbetet, visar att förvaltare av kulturhistoriska byggnader ofta har svårt att uppfylla de energibesparingskrav som följer av direktivet. Det gör det också svårt att få finansiering och stöd.

– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs. Det påverkar både miljön och samhällsnyttan negativt, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet.

Energikrav styr finansiering – kulturvärden saknas i systemen

EPBD och EU:s taxonomi är två regelverk som tillsammans styr hur byggnader ska energieffektiviseras och hur finansiering styrs mot dessa mål. EPBD ställer krav på att byggnader ska nå vissa nivåer av energiprestanda, vilket driver behovet av energirenoveringar. Samtidigt avgör EU:s taxonomi vilka renoveringar och byggnader som kan klassas som hållbara och därmed få grön finansiering.

Rapporten konstaterar att taxonomin nästan inte tar någon hänsyn till kulturmiljö. Traditionellt byggnadsvårdande underhåll räknas i dag inte som miljönytta, trots att det är avgörande för en långsiktigt hållbar förvaltning.

För att en byggnad ska klassas som ”grön” krävs att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mes energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering. För många kulturhistoriska byggnader är detta inte möjligt utan att förlora viktiga kulturvärden. Därmed riskerar de att varken uppfylla EPBD:s krav eller taxonomins kriterier för grön finansiering.

Kulturvärde som hållbarhetsaspekt

En av rapportens viktigaste slutsatser är att kulturvärden behöver göras mätbara för att inkluderas i gröna finansieringsramverk. Det handlar inte om att ”räkna kultur”, utan om att synliggöra effekter som

• minskad förvanskningsrisk
• längre livslängd
• ökad robusthet inför klimatförändringar
• bevarad materialintegritet.

Utan sådana mått betraktas kulturvärden ofta som en kostnad i stället för en hållbarhetsresurs.

– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv, den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.

Energi och kulturvärden är inte motsatser, men kräver en gemensam spelplan. Den finns ännu inte på plats. Att göra kulturhistoriska värderingsgrunder mätbara och mer kommunicerbara, som ett komplement till ekonomisk värdering och riskanalys, kan underlätta för investerare att betrakta kulturvärde som en hållbarhetsaspekt och kulturmiljö som attraktiv investering.

Varsam energirenovering bidrar till grön omställning

Energiexperter och fastighetsägare har ofta god kännedom om energieffektivisering och EU:s taxonomi, men bristande förståelse för kulturvärden och varsam energieffektivisering. Samtidigt saknar många kulturmiljöexperter energikompetens. Rapporten efterlyser därför

• nationella riktlinjer för varsam energirenovering
• bättre utbildning för energikonsulter
• ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter.

Med rätt kompetens och regelverk kan energirenoveringar göras utan att kulturvärden går förlorade och kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan bli en del av, snarare än ett hinder för, den gröna omställningen.

Riksantikvarieämbetets arbete framåt

– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att, tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger Ebba Gillbrand.

Genom att stärka kompetensen, utveckla mätbara mål och säkerställa att kulturvärden vägs in i både EPBD och EU-taxonomin kan Sverige bättre kombinera klimatmålen med bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Om studien

Studien har genomförts av Lunds universitet på uppdrag av Riksantikvarieämbetet och är finansierad via Riksantikvarieämbetets anslag för forskning och utveckling inom kulturmiljöområdet. Arbetet bygger på litteraturstudier och intervjuer med banker, fastighetsägare och förvaltare. Resultaten visar tydligt att energiregler och finansieringskrav behöver kompletteras med bättre verktyg för att identifiera, värdera och bevara kulturhistoriska byggnaders särdrag.

Bakgrunden är återkommande signaler, både från Sverige och övriga Europa, om att fastighetsförvaltare har svårt att nå de energibesparingskrav som följer av EPBD. Eftersom finansiering i allt högre grad grundas på energiprestanda riskerar byggnader med kulturvärden att hamna utanför stöd och lån, trots att just dessa ofta behöver särskilt anpassade och varsamma åtgärder.