Att arbeta med standarder

Vad ser du för fördel med att använda standarder i ditt arbete?
Jag kan känna mig säker att jag arbeta efter en god beprövad praxis. Dessutom tvingar det mig att kolla mot standarden om vi borde förbättra eller komplettera något i hur vi utför vårt arbete för att kunna nå upp till standardernas nivå. Det är en form av kvalitetssäkring och gör arbetet hållbart, personoberoende och professionellt.

Kan man anpassa standardernas innehåll efter sitt eget arbete?
Spectrum går absolut att anpassa efter sitt eget behov. Det är ett ganska flexibelt verktyg. De andra standarderna har jag som sagt ännu inte testat i skarpt läge i det dagliga arbetet.

Tycker du att det saknas standarder i något område?
Jag önskar att Museisverige någon gång kunde enas om en gemensam terminologi för de olika arbetsmoment som förekommer på ett museum. Just nu känner jag att jag spiller bort ganska mycket tid även om jag pratar med kollegor inom samlingarna eftersom vi tolkar innebörden av ett ord olika. Där kunde en gemensam terminologi hjälpa att undvika missförstånd och underlätta kommunikationen.

Kan du märka att standarder inom museivärden bli ett allt vanligare stöd?
Spectrum håller på att etablera sig som standard för samlingsförvaltning i Sverige. Största fördelen med den är hittills att den är gratis. Jag hoppas att det nu blir fler som använder sig av EN-standarderna för bevarandet av kulturarvet när de blir kostnadsfria från årsskiftet.

Så lite mer personligt: hur kommer det sig att du jobbar inom kulturmiljöområdet?
Jag har alltid varit intresserad av historia och att arbeta med gamla föremål. Redan vid 13 års ålder stod det klart för mig att jag vill arbeta på museum. Att studera historia och sedan vidareutbilda sig i museifrågor var då en självklarhet.

Vad är det roligaste med jobbet?
Svår fråga! Men jag lockas av att kunna komma närmare museets föremål än besökarna vanligt vis gör. Avläsa föremål informationen och förmedla den. Dessutom uppskattar jag att arbetet med samlingar eftersom det är så omväxlande: praktiska moment varvas med övergripande planeringsarbete så ingen dag är sig lik. Därför krävs det också erfarenhet att arbeta med samlingar, vilket man bäst kan få genom att lära sig av de som jobbat länge.  När en erfaren person går i pension är det viktigt att nytillträdda lärs upp, som i ett traditionellt lärlingssystem.

Vad tycker du är den största nyttan med att använda sig av standarder?
Att följa en standard sparar mycket tid, andra har ju redan gjort en stor del av tankejobbet.

Var det krångligt att införa?
Nej, tvärtom. Vi kände framför allt att det underlättar vårt arbete och att vi kan känna oss trygga med att vi inte har missat något väsentligt. Krångligast var kanske att översätta alla standardmallar till svenska.

Var alla med på tåget från början?
Ja, absolut.

Varför skulle de rekommendera andra att börja jobba med standarder?
Det kostar mycket resurser att utveckla nya och fungerande arbetssätt. Att följa, eller åtminstone utgå, från en standard underlättar arbetet.

Har du behövt anpassa standardernas innehåll efter dina egna frågor?
Ja, vi arbetar ofta med mindre byggnader och då behöver vi inte alla delar som ingår i standarden.

Tycker du att det saknas standarder inom något område?
Eftersom standarder inte kan lånas på biblioteket utan måste köpas har jag inte läst andra standarder än den för tillståndsbedömningen. Därför vet jag inte om de standarder som finns uppfyller de behov som vi har i vår verksamhet.

Kan du märka att standarder inom byggnadsvården blir ett allt vanligare verktyg?
Nej, inte i vårt arbetsfält som fristående konsulter. Jag tror att standarder är vanligare i forskningsmiljöer.

Så lite mer personligt: hur kommer det sig att du arbetar inom kulturmiljöområdet?
Jag är möbelsnickare i grunden och började, efter några år som gesäll, att läsa konsthistoria i Hamburg, Som bebyggelseantikvarie får jag jobba med det som intresserar mig mest: hantverk, material, bebyggelse och historia.

Vad är det roligaste/mest positiva med jobbet?
Platsbesöken och arkivresearch. Genom vårt arbete får vi se så många nya, spännande miljöer. Det är alltid inspirerande när man åker ut till ett okänt ställe och börjar leta efter spår i byggnader eller landskapet. Men ännu mer lärorikt blir det när man börjar letar efter bakgrundsinformation för att förstå en kulturmiljö i sitt sociala, sällskapliga eller politiska sammanhang. Som bebyggelseantikvarier får vi ofta möjligheten att göra dessa sammanhang och därmed objektets värden synliga för andra. Mest positivt är det såklart när vi på så sätt kan bidra till att hotade kulturmiljöer bevaras.