Kulturvärden väger lätt när rivningslov prövas

Det visar en ny rapport från Riksantikvarieämbetet, baserad på en analys av 1 024 kommunala rivningslovsbeslut från 2020–2024. Resultaten pekar på ett tydligt glapp mellan lagstiftningens intentioner och hur prövningen fungerar i praktiken.

– Det här är en viktig signal. Lagstiftningen ger ett tydligt utrymme att skydda byggnader med kulturvärden, men i praktiken sker det alltför sällan. Det riskerar att leda till att värdefulla byggnader och miljöer går förlorade, säger riksantikvarie Susanne Thedéen.

Kulturvärden synliggörs inte i besluten

Rapporten visar att kulturvärden ofta har en svag och otydlig roll i rivningslovsprövningen:

• Endast 13 procent av de undersökta besluten innehåller en konkret diskussion om kulturvärden.
• I de flesta beslut saknas resonemang om kulturvärden helt, eller ersätts av standardformuleringar. Det innebär att bedömningen riskerar att bli generell och utan koppling till den enskilda byggnadens faktiska värden.
• Tydliga avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen redovisas sällan. Det gör det svårt att förstå hur kulturvärden har vägts in och att i efterhand granska besluten.

Samtidigt beviljas nästintill alla ansökningar:

• Av 1 024 granskade beslut nekades endast 12, knappt en procent. Det innebär att prövningen i praktiken sällan används för att stoppa rivningar, även när kulturvärden finns.

Den här studien har bara undersökt själva beslutshandlingen. Det innebär att kulturvärden kan ha diskuterats i samtal mellan den sökande och kommunen. Alla beslut om rivningslov är inte heller orimliga, men det är viktigt att kulturvärden och avvägningar som görs mellan olika intressen redovisas i besluten.

– När så få ansökningar avslås väcks frågan om kulturvärden verkligen prövas med den tyngd som lagstiftningen avser, säger Eva Dahlström Rittsél, utredare på Riksantikvarieämbetet.

Kunskap om kommunens kulturvärden avgörande – men räcker inte

Analysen visar att kulturvärden oftare tas upp i ärenden där det finns ett kulturmiljöprogram eller andra utpekanden.

– Det visar hur avgörande kommunernas kunskapsunderlag är. Utan aktuella bebyggelseinventeringar som redovisar vilka kulturvärden som finns i kommunen riskerar kulturvärden att inte uppmärksammas alls, säger Eva Dahlström Rittsél.

Även när byggnader är utpekade beviljas rivning i de flesta fall. Problemet är att utpekande i sig inte ger ett tillräckligt starkt skydd, trots att det är en central förutsättning för att kulturvärden överhuvudtaget ska beaktas.

Rapporten visar också att såväl planbestämmelser som ska skydda kulturvärden som expertkunskap får ett begränsat genomslag i den samlade bedömningen när beslut om rivningslov fattas.

En återkommande motivering för att tillåta rivning är att byggnaden bedöms vara i dåligt skick eller ha förvanskats så att den förlorat sina värden.

– Det är förståeligt, men det ställer också krav på bättre underlag och tidigare insatser. Annars riskerar förfall att bli ett indirekt argument för rivning snarare än att motivera tidiga bevarandeinsatser, säger Eva Dahlström Rittsél.

Brist på statistik försvårar styrning

Samtidigt saknas en samlad nationell bild av rivningarna i Sverige. Det finns ingen heltäckande statistik över vad som rivs och varför och befintliga uppgifter är fragmenterade och svåra att använda för analys.

Det gör det svårt att

• bedöma rivningarnas omfattning
• följa upp lagstiftningens effekter
• prioritera åtgärder.

– Vi saknar i dag en tillräcklig kunskapsgrund för att förstå utvecklingen. Det innebär att beslut fattas och byggnader rivs utan att vi har en samlad bild av konsekvenserna, säger Eva Dahlström Rittsél.

Riksantikvarieämbetet ser därför ett behov av att stärka systemet.

– Det handlar inte bara om enskilda beslut, utan om hur hela systemet fungerar. Vi behöver bättre kunskapsunderlag, mer transparenta beslut och ett tydligare genomslag för kulturvärden i prövningen. Annars riskerar vi att successivt förlora delar av vårt byggda kulturarv, säger Susanne Thedéen.

Så gjordes studien

Rapporten bygger på en analys av 1 024 rivningslovsbeslut från 17 kommuner under perioden 2020–2024. Analysen genomfördes i två steg:

• Kvantitativ analys med AI-stödd dataextrahering och nyckelordsanalys
• Kvalitativ närläsning av 134 beslut där kulturvärden identifierats
• Metoden har verifierats genom manuell granskning och har hög träffsäkerhet.

Begränsningar

Analysen bygger på det som dokumenterats i besluten. Underlag, dialoger och informella processer ingår inte. Urvalet omfattar inte heller alla typer av kommuner. Det innebär att resultaten visar hur kulturvärden framträder i beslut, men inte hela beslutsprocessen.

Bakgrundsfakta: Rivningslov och kulturvärden

Riksantikvarieämbetets roll: Riksantikvarieämbetet är Sveriges nationella kulturarvsmyndighet och har till uppgift att bevaka kulturvärden i samhällsplanering och byggande. Myndigheten har tidigare visat att kulturvärden ofta går förlorade i plan- och byggprocesser på ett sätt som inte följer lagstiftningens intentioner.

Rivningslov: Rivningar regleras främst i plan- och bygglagen, PBL. Inom detaljplanelagt område krävs som huvudregel rivningslov för att riva byggnader eller delar av byggnader. Kommunens byggnadsnämnd prövar ansökan. Rivningslov kan nekas om det finns rivningsförbud eller om byggnadsverket bör bevaras på grund av historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden.

Hållbarhet: Rivning påverkar både kulturmiljön och klimatomställningen. När byggnader rivs går kulturvärden förlorade, samtidigt som redan använda material och resurser riskerar att förstöras eller deponeras. Återanvändning av befintliga byggnader är i regel mer klimateffektivt än rivning och nybyggnad.

Lagstiftning och kunskapsläge: Det saknas tillförlitlig och samlad statistik över rivningar i Sverige, vilket gör det svårt att bedöma rivningarnas omfattning och konsekvenser. 2025 års ändringar i PBL påverkar både när rivningslov krävs och under vilka förutsättningar rivningslov får nekas.

Läs hela rapporten ”Kulturvärden i rivningslovsprocessen” (diva-portal.org)