”Politikerna har svårt att formulera en riktning”

Årets  Almedalsvecka i Visby blev inte bara den första för Cajsa Lagerkvist som ordförande för branschorganisationen Sveriges museer. Det blev hennes första överhuvudtaget.

Sveriges Museer genomförde flera seminarier tillsammans med Svensk Live, Svensk scenkonst och Svensk biblioteksförening. Lagerkvist, som till vardags är chef Göteborgs museer och konsthall, noterar att  det finns en styrka när kulturaktörer går samman i olika frågor.

– Jag har sett hur viktigt det är just nu att visa på några gemensamma frågor. Vi kan inte hålla oss i våra stuprör, det finns så många kulturfrågor som vi tillsammans måste synliggöra, säger hon.

Men är det konstruktiva samarbeten?

– Ja, det är konstruktivt, det har varit konkreta frågor kring hyresproblematik, armlängds avstånd, det är frågor som enar oss och som får större genomslag om två eller fler organisationer belyser dem. Jag är för ny för att utvärdera effekten, men jag tror att vi behöver hitta gemensamma frågor där man har framdrift och kan driva och synliggöra dem över tid.

Ett av de seminarier ni gjorde tillsammans med Svensk scenkonst byggde på rapporten Kulturriket Sverige. Delade politikerna er bild av behovet av en ny kulturpolitik?

– Delvis, kanske att vi sådde ett frö hos vissa. Men jag uppfattade faktiskt att politikerna oavsett färg hade mycket svårt att formulera tydliga visioner för en kulturpolitik och för kulturen – alltså formulera en slags riktning. Jag hoppas de går hem och snickrar vidare.

Vilken kulturpolitisk fråga har varit dominerande i de sammanhang du befunnit dig i?

– Det har varit olika frågor var jag än befunnit mig – kommun, region, stat, men en gemensam nämnare är alltid prioriteringen av barn och unga. En tydlig trend de senaste åren är kulturens och kulturarvets roll i platsutvecklingen och även välfärdsbygget. Det ser jag som en positiv riktning.

Vad lämnar du Almedalen med för känsla inför framtiden?

– Att om vi fastnar i frågan om armlängds avstånd och polariserar beskrivningen av den för mycket, går vi in i samma låsta positioner som ett polariserat samhälle lider av. Låt oss diskutera öppet med våra politiker, och bygga gemensam förståelse för varför vi tillsammans som demokratibärare behöver hålla våra olika hattar och principer oavsett innehållets karaktär. Jag ser nämligen att frågan skymmer det verkliga problemet, att samhället börjar acceptera en normförflyttning där expertkunskaper och sakkunnighet inte längre respekteras eller beaktas vid beslut, där medier som granskar makten misstänkliggörs och där frågor om mänskliga rättigheter börjar kodas som vänsterideologiska. Om den vågen drabbar oss museer får vi enorma problem.