Flytande museum – med stark lokal förankring
Berättelsen om det svenska musikundret får ett eget museum – men inte i Stockholm. Sommaren 2027 öppnar Svenska musikmuseet i Västervik, byggt med lokal förankring och en finansieringsmodell som förenar kommun, näringsliv och musikbransch.
Idén bakom Svenska musikmuseet föddes av en insikt: det saknas en plats som manifesterar det svenska musikundret, som inte bara berättar framgångssagorna om Max Martin, Denniz Pop och Cheiron-studion, utan tar ett större grepp om varför svensk musik nått så långt internationellt, om de strukturer, miljöer och förutsättningar som gjort Sverige till en framgångsrik musiknation.
Det var Ingmarie Halling som kom på idén.
– Vi behöver vara lite stolta över det vi åstadkommer i musikvärlden här hemma, men även globalt, säger Halling, som arbetar på egna företaget Moodboard Stories där hon har titeln creative director.
Samma roll har hon även haft vid ABBA The Museum och Avicii Experience i Stockholm.
Idén presenterades för första gången 2022. Fem år senare, nästa sommar, öppnar museet i Västervik. Det kommer att ägas av en stiftelse, och har stöd från både Västerviks kommun och musikbranschen, bland annat tonsättarorganisationen Stim, konsertarrangören Live nation och skivbolaget Universal.
Locka turister utanför sommarsäsong
Att det nya museet hamnar i Västervik och inte i Stockholm ska ingalunda ses som en nödlösning – utan en förutsättning.
– I Stockholm hade det varken funnits lämpliga ytor eller en trovärdig finansieringsmodell, säger Ingmarie Halling.
Svenska musikmuseet ska ses som ett exempel på vad som kan hända när kulturverksamhet flyttas ut i landet och byggs tillsammans med lokala krafter, menar hon.
Och för Västervik, som under sommarmånaderna är en livlig turiststad, blir museet ett sätt att skapa en reseanledning även under vinterhalvåret. Förhoppningen är att uppnå samma sorts utveckling som Djurgården i Stockholm efter att Abba-museet etablerades, då stadsdelen blommade upp. Med rätt paketering – spa, museum, vinterpromenader, workshops och låtskrivarcamp och annat – kan staden skaffa sig fler skäl att locka besökare året runt.
Det är också argumentet som Moodboard fört fram till såväl politiker som det lokala näringslivet, som ställt sig bakom projektet. Stödet kommer från både små och stora aktörer – från lokala företagare till Sparbanken i Västervik, Postkodlotteriet och andra kulturintresserade finansiärer.
– Det lokala engagemanget har varit avgörande, säger Ingmarie Halling.
Lättbegriplig idé
När Moodboard och Västerviks kommunstyrelseordförande Harald Hjalmarsson presenterade idén för kulturminister Parisa Liljestrand i våras reagerade särskilt positivt på museets finansieringsmodell: ett samarbete mellan stat, kommun, lokalt näringsliv, stiftelser och andra finansiärer.
Företagen bidrar ekonomiskt till museets tillblivelse för att stärka Västervik som plats.
– Jag har jobbat länge som frilans i olika kulturprojekt, och det har ofta blivit otroligt tungrott därför att man inte vill släppa in företagen i sitt projekt. Det handlar om hur du själv styr ditt projekt och vilka villkor du sätter upp för samarbete, säger Ingmarie Halling.
LÄS ÄVEN: ”Museer kan främja lokal förankring och gemenskap” – Riksantikvarieämbetet
En framgångsfaktor för att attrahera samarbetspartners är att hon lyckats formulera museets idé enkelt: ”Berätta om det svenska musikundret”.
– Det är en mening som inte går att missuppfatta eller misstolka, säger hon.
I somras offentliggjordes ritningarna på museet, som ska anläggas på pontoner i vattnet utanför Slottsholmen i Västervik.
Byggnaden, som är ritad av Oki Doki Arkitekter, ska som sagt stå klar sommaren 2027. Utvecklings-, finansierings- och projekteringsarbetet har pågått sedan 2025.
– Ja, det är en ganska kort tid, men vi arbetar på ett annorlunda sätt än i den statliga museivärlden. Vi baserar arbetet mycket på ordentliga ansvarsfördelningar, roller och förtroende utanför ansvarsområdena. Vi har också redan arbetat i några år med det här projektet, så det var en smidig uppstart, säger Ingmarie Halling.
”Krångligt och dyrt i Stockholm”
Svenska musikmuseet byggs för framtiden, menar Ingmarie Halling. Finansieringen sträcker sig ett antal år framåt, men tanken är att verksamheten på sikt ska bära sig med egna intäkter.
– Mitt arbete efter öppning är att att fortsätta utveckla utställningen och de temporära utställningarna. Den nya driftschefens uppgift blir att förvalta uppmärksamheten för att göra Västervik till en återkommande mötesplats för musikbranschen. Museet ska inte bara bevara historien utan också inspirera nästa generations låtskrivare, producenter och artister, säger hon.
Halling säger att hon aldrig varit någon anhängare av målgruppstänkande. Vilka som ska besöka museet vill hon inte ringa in alltför snävt.
– Gör man ett roligt, spännande och föränderligt museum kommer människor ändå – oavsett ålder, säger hon.
Erfarenheten från Abba-museet är att publiken blev betydligt bredare än den ursprungligen tänkta målgruppen. Därför vill Halling hellre bygga ett museum som både barn och vuxna kan ta till sig, utan att det uppfattas som en plats främst för den ena gruppen.
På Avicii Experience har Moodboard arbetat med att väga interaktiva inslag mot analoga. Besökaren kan spela, mixa, sampla musik och därigenom påverka sin egen upplevelse.
Samma balans vill Halling ta med sig till Västervik.
– Jag tycker att båda har sin plats, både det analoga och det interaktiva. Att få göra saker betyder att jag förstår någonting som jag inte var beredd på att förstå, säger hon.
Balans mellan föremål och interaktivitet
Något annat hon tar med sig från erfarenheten med Avicii Experience är vikten av att redan från början ha tekniskt kunnig personal på plats. Inte bara någon som kan starta om en skärm utan personer som förstår hela systemet.
Interaktiva inslag som tillåts bli teknik som inte fungerar gör större skada än nytta.
På Avicii Experience har Moodboard arbetat med att väga interaktiva inslag mot analoga. Besökaren kan spela, mixa, sampla musik och därigenom påverka sin egen upplevelse.
Samma balans vill Halling ta med sig till Västervik.
– Jag tycker att båda har sin plats, både det analoga och det interaktiva. Att få göra saker betyder att jag förstår någonting som jag inte var beredd på att förstå, säger hon.
Arbetet med Abba-museet har fått Ingmarie Halling att förstå föremålens kraft. Vid en utställning hon arbetade med i Sydney såg hon hur en ung besökare fastnade framför Benny Anderssons platåstövlar från Eurovision Song Contest 1974.
Det blev en ögonöppnare för henne.
– Den här killen var gamer och van vid att köpa digitala tillbehör i sina spel. Men här fanns den riktiga prylen. Kraften som finns i föremål ska balanseras med ettor och nollor, säger hon.
Museet kommer att bygga upp en egen samling genom stiftelsen, samtidigt som mycket lånas in. Ett magasin ska färdigställas med system för temperatur och luftfuktighet. Allt som kommer in behöver inte visas direkt. Tanken är att museet regelbundet ska kunna göra tillfälliga temautställningar – om exempelvis svensk k-pop, dansband eller andra genrer i musikhistorien.
Abba-Björn ett kreativt bollplank
En av projektets mer ivriga påhejare är en av stadens söner, Abba-medlemmen Björn Ulvaeus. Men även om han bidrar med pengar, kontakter och signalstyrka vill Halling tona ned bilden av att det skulle vara Ulvaeus som står bakom allt.
– Alla tror ju att det är han som har dragit igång det här, och det är det inte. Idén kom från Moodboard. Björn är som alltid ett urbra kreativt bollplank, men hans engagemang kom senare, säger hon och betonar att finansiärerna, kommunen och de lokala företagen alla är lika viktiga.
För henne är projektets styrka just att det vuxit fram organiskt, i samspel mellan flera aktörer.
– Det är inte något som planerades vid ritbordet för fem år sedan och där vi nu trycker på knappen, utan vi utforskar vägar. På så sätt blir det inte så fyrkantigt. Jag älskar att jobba på det sättet, säger hon.
