Kyrkor

Kyrkan var länge socknens medelpunkt och nära förbunden med staten och makten. Kyrkobyggnadernas långa kontinuitet som gudstjänstrum ger oss kunskap om samhällsutvecklingen i stort, men också om lokalsamhället och människors livsvillkor under olika tider.

På många platser är kyrkan den mest utmärkande och påkostade byggnaden. Ofta är den vackert belägen och traktens äldsta byggnadsverk. Kyrkorna utsmyckades med det finaste sockeninvånarna kunde frambringa och byggdes för att stå kvar. Genom kyrkorna och deras omfattande arkivmaterial får vi möjlighet att möta tidigare generationers liv och öden, synsätt och värderingar.

Lagskyddet för kyrkorna och deras inventarier sträcker sig långt tillbaka i tiden och hör samman med statens koppling till kyrkan.

Sverige har sedan år 2000 inte någon statskyrka, men Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrklig inventarier och begravningsplatser omfattas fortfarande av kulturmiljölagens fjärde kapitel.

Kyrkobyggnader och begravningsplatser uppförda före år 1940 får inte ändras utan tillstånd. Detsamma gäller även vissa yngre kyrkobyggnader och begravningsplatser. Tillståndsplikten omfattar också kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde som inte ägs av privatpersoner.

Det är länsstyrelsen som fattar beslut om ändring av kyrkor, begravningsplatser och kyrkliga inventarier.

Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljövården i landet och stödjer länsstyrelserna i deras tillämpning av kulturminneslagen. Riksantikvarieämbetet har även en stödjande roll när det gäller frågor som rör förvaltning, vård- och underhållsfrågor. Myndigheten samordnar och initierar forskningsinsatser samt verkar för standardisering och kvalitetssäkring vad gäller metod och material inom byggnadsvård och konservering.

Hållbart bruk av kyrkor

Maglarps nya kyrka, byggd 1907-08 revs 2007.Foto: Bengt A Lundberg (CC BY)

Begreppet ”övertaliga kyrkor” förekommer allt oftare i media och i den allmänna debatten. Svenska kyrkan och många församlingar uppmärksammar på olika sätt att ett minskat behov av kyrkobyggnaderna kan leda till åtgärder som ändrad användning och försäljning. Ett, än så länge litet, antal kyrkor har sålts.

Ett fall av övertalighet har år 2005 lett till en regeringsrättsdom som gav församlingen rätt att riva Maglarps nya kyrka. Kyrkomiljöerna utgör en väsentlig del av kulturarvet i Sverige och representerar oersättliga kulturhistoriska värden. De är därför skyddade enligt kulturmiljölagen. Svenska kyrkans minskade behov av kyrkorna som gudstjänstlokaler kan medföra ett betydande hot mot dessa värden. Staten och Svenska kyrkan har på olika sätt ansvar för att detta kulturarv förvaltas och vårdas väl.

Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat att statens förhållningssätt i frågan behöver tydliggöras. I ett PM baserat på en seminarieserie formulerar Riksantikvarieämbetet några utgångspunkter och ställningstaganden. Hur stort är problemet? Hur förhåller sig staten idag till de kyrkliga kulturminnena? Vilka åtgärder kan och bör vidtas i syfte att förebygga att ett minskat behov av kyrkorna som gudstjänstlokaler får negativa konsekvenser för kulturarvet.

Svensk orgelforskning och kulturmiljövårdens behov

Sverige har genom våra kyrkor ett rikt och mångfacetterat bestånd av piporglar, men det har länge saknats en bra bild av deras kondition och vårdbehov. Riksantikvarieämbetet driver ett projekt för att identifiera behoven och kompetensen i Sverige.

Syftet med projektet är att genom inventering skapa en samlad bild av den kunskap och de behov som finns idag, så att orgelbeståndet vårdas och underhålls samtidigt som piporglarnas kulturhistoriska värden blir tillgängliga för alla. Projektet bedrivs i samarbete med GOArt, Göteborg Organ Art Center, vid Göteborgs universitet sedan 2001.

En piporgel är ett blåsinstrument med klaviatur. Det är ett månghundraårigt klingande konstverk och kulturföremål, som fortfarande regelbundet används i främst kyrkor runt om i vårt land.

Särskild uppmärksamhet har ägnats åt faktorer som påverkar klangen i orgelpipor: hur pipor blivit proportionerade och dimensionerade, eller mensurerade som facktermen lyder, med vilka lufttryck piporna klingat, och hur orgelbyggare intonerade och tempererade pipverken, det vill säga hur de finjusterade klangfärg och tonhöjd i varje enskild pipa.

Fakta och information har bland annat samlats i kataloger som finns i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) i Stockholm. Sammanställning av resultat pågår för närvarande och kommer att redovisas här framöver.

SIS-standarder för kyrkor och annan kulturhistorisk bebyggelse

Riksantikvarieämbetet arbetar, liksom bland annat Svenska kyrkan och Statens fastighetsverk, internationellt i den Europeiska kommittén för standardisering (CEN). Resultatet av kommitténs arbete blir europeiska standarddokument, så kallade CEN-standarder, som vid antagande automatiskt inordnas i Svensk standard (SIS). Standarderna är som regel formulerade på engelska men finns i vissa fall även i översättning på svenska.

Standarder av detta slag har under flera decennier präglat byggproduktion i Sverige. Hänvisning till olika byggstandarder för nyproduktion finns bland annat i Boverkets byggregler (AMA, BBR m.fl.). SIS-standarder inom kulturmiljöområdet är relativt nytt. Tendensen har varit att i dokumenten reglera en miniminivå rörande nomenklatur och struktur på process för att nå fram till bästa möjliga lösning utifrån individuella förutsättningar snarare än att fastställa ”godkända standardlösningar” kring själva utförandet.

Användningsområden är:

  • redskap vid projektering av kyrkor och andra antikvariska miljöer
  • redskap vid antikvariska undersökningar
  • kvalitetssäkring vid anbudsprövning, granskning, tillståndsprövning och utförande
  • metodlikare vid upprättande av konserveringsprogram samt vid materialanalyser inom konserveringsområdet
  • redskap för fastighetsägare, förvaltare, beställare, byggherre vid beställning av arbete m.m.

Standardiseringsdokumenten saluförs av SIS, Swedish Standards Institute (http://www.sis.se/tk479).

Nedan följer en lista på framtagen Svensk standard (SIS), som i sin tur direkt anammar Europeisk standard (CEN), av relevans för kyrkoområdet:

Allmänt

  • SS-EN 15898:2011: Bevarande av kulturarv – Generella termer och definitioner

Byggnadsarkeologi, antikvarisk dokumentation, antikvarisk projektering, konservering

  • SS-EN 15886:2010: Bevarande av kulturarv – Provningsmetoder – Bestämning av kulör på yta
  • SS-EN 16085:2012: Bevarande av kulturarv – Metodik för provtagning från kulturobjekt – Generella krav och riktlinjer
  • SS-EN 16095:2012: Bevarande av kulturarv – Tillståndsrapport för flyttbart kulturarv
  • SS-EN16096:2012: Bevarande av kulturarv – Tillståndsbedömning av fast kulturarv

Klimatutredningar samt konservering

  • SS-EN 15801:2009: Konservering av kulturobjekt – Provningsmetoder – Bestämning av vattenabsorption genom kapillaritet
  • SS-EN 15803:2009: Konservering av kulturobjekt – Provningsmetoder – Bestämning av vattenånga permeabilitet (dp)
  • SS-EN 15757:2010: Bevarande av kulturarv – Specifikationer för temperatur och relativ fuktighet i syfte att förhindra mekaniska skador på organiska hygroskopiska material.
  • SS-EN 15758:2010 Bevarande av kulturarv – Metoder och instrument för mätning av luft och yttetemperaturer
  • SS-EN 15759-2011: Bevarande av kulturarv – Specifikationer för styrning av inomhusklimat – Del 1; Riktlinjer för uppvärmning av kyrkor, kapell och andra platser av sakral betydelse
  • SS-EN 16242:2012: Bevarande av kulturarv – Metoder och instrument för att mäta relativ fuktighet i luft och fuktutbyte mellan luft och material.
  • SS-EN 16302:2013: Bevarande av kulturarv – Testmetoder – Analys av vattenabsorption med hjälp av mätrör

Konservering, utlån av föremål

  • SS-EN 15946:2011: Bevarande av kulturarv – Packmetoder för transport

Se även:
https://www.raa.se/lagar-och-stod/standarder/
samt
https://www.raa.se/kulturarvet/klimat-och-miljo/cen-standardisering/

Kontakt:
Kathrin Hinrichs Degerblad, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8025, kathrin.degerblad@raa.se
Helen Simonsson, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8339, helen.simonsson@raa.se
Hugo Larsson, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8182, hugo.larsson@raa.se
Camilla Altahr-Cederberg, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8231, camilla.altahr-cederberg@raa.se
Therese Sonehag, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8414, therese.sonehag@raa.se

Att läsa inom kyrkoområdet

Tillsyn, tillstånd, restaurering

Kyrkoantikvarisk ersättning

Byggnadsvårdsprinciper

Konservering

Klimat och värme

Material

Dokumentation

Förvaltning

Katastrofberedskap

Orglar

Sockenkyrkoprojektet