En kyrka på avstånd i ett snöigt landskap.
Hejnums kyrka på Gotland. Foto: ( CC BY)

Kyrkor

Kyrkan var länge socknens medelpunkt och nära förbunden med staten och makten. Kyrkobyggnadernas långa kontinuitet som gudstjänstrum ger oss kunskap om samhällsutvecklingen i stort, men också om lokalsamhället och människors livsvillkor under olika tider.

På många platser är kyrkan den mest utmärkande och påkostade byggnaden. Ofta är den vackert belägen och traktens äldsta byggnadsverk. Kyrkorna utsmyckades med det finaste sockeninvånarna kunde frambringa och byggdes för att stå kvar. Genom kyrkorna och deras omfattande arkivmaterial får vi möjlighet att möta tidigare generationers liv och öden, synsätt och värderingar.

Lagskyddet för kyrkorna och deras inventarier sträcker sig långt tillbaka i tiden och hör samman med statens koppling till kyrkan.

Sverige har sedan år 2000 inte någon statskyrka, men Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrklig inventarier och begravningsplatser omfattas fortfarande av kulturmiljölagens fjärde kapitel.

Kyrkobyggnader och begravningsplatser uppförda före år 1940 får inte ändras utan tillstånd. Detsamma gäller även vissa yngre kyrkobyggnader och begravningsplatser. Tillståndsplikten omfattar också kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde som inte ägs av privatpersoner.

Det är länsstyrelsen som fattar beslut om ändring av kyrkor, begravningsplatser och kyrkliga inventarier.

Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljövården i landet och stödjer länsstyrelserna i deras tillämpning av kulturmiljölagen. Riksantikvarieämbetet har även en stödjande roll när det gäller frågor som rör förvaltning, vård- och underhållsfrågor. Myndigheten samordnar och initierar forskningsinsatser samt verkar för standardisering och kvalitetssäkring vad gäller metod och material inom byggnadsvård och konservering.

Hållbart bruk av kyrkor

Stor kyrka i rött tegel med grått tak. Gravstenar i förgrunden.

Maglarps nya kyrka, byggd 1907-08 revs 2007. Foto: Bengt A Lundberg (CC BY)

Begreppet ”övertaliga kyrkor” förekommer allt oftare i media och i den allmänna debatten. Svenska kyrkan och många församlingar uppmärksammar på olika sätt att ett minskat behov av kyrkobyggnaderna kan leda till åtgärder som ändrad användning och försäljning. Ett, än så länge litet, antal kyrkor har sålts.

Ett fall av övertalighet har år 2005 lett till en regeringsrättsdom som gav församlingen rätt att riva Maglarps nya kyrka. Kyrkomiljöerna utgör en väsentlig del av kulturarvet i Sverige och representerar oersättliga kulturhistoriska värden. De är därför skyddade enligt kulturmiljölagen. Svenska kyrkans minskade behov av kyrkorna som gudstjänstlokaler kan medföra ett betydande hot mot dessa värden. Staten och Svenska kyrkan har på olika sätt ansvar för att detta kulturarv förvaltas och vårdas väl.

Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat att statens förhållningssätt i frågan behöver tydliggöras. I ett PM formulerade Riksantikvarieämbetet några utgångspunkter och ställningstaganden. Hur stort är problemet? Hur förhåller sig staten idag till de kyrkliga kulturminnena? Vilka åtgärder kan och bör vidtas i syfte att förebygga att ett minskat behov av kyrkorna som gudstjänstlokaler får negativa konsekvenser för kulturarvet.

Svenska kyrkans förvaltningsstrategi

Svenska kyrkan tog 2015 fram en förvaltningsstrategi för det kyrkliga kulturarvet med bland annat en reviderad modell för inomkyrkligt utjämningssystem och krav på lokalförsörjningsplanering. Implementering av modellen på stifts- och församlings-/ pastoratsnivå är nu (2022) inne i en slutfas:

Aktuellt om arbetet med det kyrkliga kulturarvet på Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet har under 2020-2021 arbetat med att ta fram revidering av Riksantikvarieämbetets föreskrifter om kyrkliga kulturminnen främst avseende två frågeställningar. Den ena rör avgränsning av kyrkotomt, som är ett begrepp inom kulturmiljölagen, där Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har gett vägledande domar utifrån två mål (Vreta klosterkyrka i Östergötland respektive Mikaelskyrkan i Uppsala). Avsikten i detta fall har varit att revidera KRFS 2012:2 utifrån det förtydligade rättsläget. Den andra frågeställningen har handlat om att förtydliga hur skyddet enligt Kulturmiljölagen ser ut vad gäller bevarandet av begravningsplatsers kulturhistoriska värden och då särskilt gravanordningar/ gravstenars juridiska hantering. Arbetet har medfört ett förtydligande och en fördjupning av skrivningar som redan finns i Riksantikvarieämbetets vägledning för tillämpning av kulturminneslagen. I januari 2022 fattade Riksantikvarieämbetet beslut om att lägga ärendet om föreskrift och allmänna råd vilande. Frågorna och gjorda insatser kommer dock att förvaltas inom ramen för den uppdatering av vägledningen som samtidigt påbörjades.

SIS-standarder för kyrkor och annan kulturhistorisk bebyggelse

Riksantikvarieämbetet arbetar, liksom bland annat Svenska kyrkan och Statens fastighetsverk, internationellt i den Europeiska kommittén för standardisering (CEN). Resultatet av kommitténs arbete blir europeiska standarddokument, så kallade CEN-standarder, som vid antagande automatiskt inordnas i Svensk standard (SIS). Standarderna är som regel formulerade på engelska men finns i vissa fall även i översättning på svenska.

Standarder av detta slag har under flera decennier präglat byggproduktion i Sverige. Hänvisning till olika byggstandarder för nyproduktion finns bland annat i Boverkets byggregler (AMA, BBR m.fl.). SIS-standarder inom kulturmiljöområdet är relativt nytt. Tendensen har varit att i dokumenten reglera en miniminivå rörande nomenklatur och struktur på process för att nå fram till bästa möjliga lösning utifrån individuella förutsättningar snarare än att fastställa ”godkända standardlösningar” kring själva utförandet.

Användningsområden är:

  • redskap vid projektering av kyrkor och andra antikvariska miljöer
  • redskap vid antikvariska undersökningar
  • kvalitetssäkring vid anbudsprövning, granskning, tillståndsprövning och utförande
  • metodlikare vid upprättande av konserveringsprogram samt vid materialanalyser inom konserveringsområdet
  • redskap för fastighetsägare, förvaltare, beställare, byggherre vid beställning av arbete m.m.

Standardiseringsdokumenten saluförs av SIS, Swedish Standards Institute (http://www.sis.se/tk479).

Nedan följer en lista på framtagen Svensk standard (SIS), som i sin tur direkt anammar Europeisk standard (CEN), av relevans för kyrkoområdet:

Allmänt

  • SS-EN 15898:2011: Bevarande av kulturarv – Generella termer och definitioner

Byggnadsarkeologi, antikvarisk dokumentation, antikvarisk projektering, konservering

  • SS-EN 15886:2010: Bevarande av kulturarv – Provningsmetoder – Bestämning av kulör på yta
  • SS-EN 16085:2012: Bevarande av kulturarv – Metodik för provtagning från kulturobjekt – Generella krav och riktlinjer
  • SS-EN 16095:2012: Bevarande av kulturarv – Tillståndsrapport för flyttbart kulturarv
  • SS-EN16096:2012: Bevarande av kulturarv – Tillståndsbedömning av fast kulturarv

Klimatutredningar samt konservering

  • SS-EN 15801:2009: Konservering av kulturobjekt – Provningsmetoder – Bestämning av vattenabsorption genom kapillaritet
  • SS-EN 15803:2009: Konservering av kulturobjekt – Provningsmetoder – Bestämning av vattenånga permeabilitet (dp)
  • SS-EN 15757:2010: Bevarande av kulturarv – Specifikationer för temperatur och relativ fuktighet i syfte att förhindra mekaniska skador på organiska hygroskopiska material.
  • SS-EN 15758:2010 Bevarande av kulturarv – Metoder och instrument för mätning av luft och yttemperaturer
  • SS-EN 15759-2011: Bevarande av kulturarv – Specifikationer för styrning av inomhusklimat – Del 1; Riktlinjer för uppvärmning av kyrkor, kapell och andra platser av sakral betydelse
  • SS-EN 16242:2012: Bevarande av kulturarv – Metoder och instrument för att mäta relativ fuktighet i luft och fuktutbyte mellan luft och material.
  • SS-EN 16302:2013: Bevarande av kulturarv – Testmetoder – Analys av vattenabsorption med hjälp av mätrör

Konservering, förflyttning av föremål

Att läsa inom kyrkoområdet

Tillsyn, tillstånd, restaurering

Lagskydd

Rättsfall

Överenskommelsen mellan kyrka och stat

Kyrkoantikvarisk ersättning

Byggnadsvårdsprinciper

Konservering och hantering av föremål

Klimat och värme

Material

     Natursten i byggnader

Dokumentation

Förvaltning

Vård- och underhållsplanering

Katastrofberedskap

Orglar

Begravningsplatser

Sveriges kyrkor

Sockenkyrkoprojektet

Antikvarisktopografiska arkivet, ATA

Medeltidens konst och arkitektur – ämnesguide

Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet

Riksantikvarieämbetet samverkar via styrgrupps- och referensgruppsarbete, samarrangemang och ibland genom direkta beställningar med Hantverkslaboratoriet. Det kan gälla återkommande evenemang såsom Byggnadsvårdens konvent likväl som framtagande av fördjupningar kring byggnadsvårdens material. Hantverkslaboratoriet har även ett nära samarbete med Länsstyrelserna och Svenska kyrkan kring materialfrågor.