Kulturmiljölagen och skydd av kyrkor
Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljövården i landet och stödjer länsstyrelserna i deras tillämpning av kulturmiljölagen. Riksantikvarieämbetet har även en stödjande roll när det gäller frågor som rör förvaltning, vård- och underhållsfrågor.
Myndigheten samordnar och initierar forskningsinsatser samt verkar för standardisering och kvalitetssäkring vad gäller metod och material inom byggnadsvård och konservering.
Genom kyrkorna och deras omfattande arkivmaterial får vi möjlighet att möta tidigare generationers liv och öden, synsätt och värderingar.
På många platser är kyrkan den mest utmärkande och påkostade byggnaden. Ofta är den vackert belägen och traktens äldsta byggnadsverk. Kyrkorna utsmyckades med det finaste sockeninvånarna kunde frambringa och byggdes för att stå kvar.
Staten och kyrkan har en lång historia
Lagskyddet för kyrkorna och deras inventarier sträcker sig långt tillbaka i tiden och hör samman med statens koppling till kyrkan.
Sverige har sedan år 2000 inte någon statskyrka, men Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrklig inventarier och begravningsplatser omfattas fortfarande av kulturmiljölagens fjärde kapitel.
Kyrkobyggnader och begravningsplatser uppförda före år 1940 får inte ändras utan tillstånd. Detsamma gäller även vissa yngre kyrkobyggnader och begravningsplatser. Tillståndsplikten omfattar också kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde som inte ägs av privatpersoner.
Det är länsstyrelsen som fattar beslut om ändring av kyrkor, begravningsplatser och kyrkliga inventarier.