Rabatt med växter som odlats länge på Linnés Hammarby i Uppland.
Rabatt med växter som odlats länge på Linnés Hammarby i Uppland.Foto: (CC BY)

Odlat kulturarv

Om man säger biologisk mångfald så tänker säkert många på vildväxande sällsynta växter. Men den biologiska mångfalden är mycket större än så. Till den räknas också ett stort antal olika sorters kulturväxter. Vid sidan av sina unika genetiska egenskaper, så berättar de också om människors levnadsförhållanden i äldre tider. De odlade växterna är därför en självklar del av det biologiska kulturarvet.

Under århundraden av brukande och urval har det uppkommit många lokala sorter bland våra kulturväxter. Man kan till exempel nämna alla olika sorters äpplen och spannmål. Sävstaholm och gotlandsråg är bara två exempel. De odlade sorterna har utvecklats i en mycket nära relation med oss människor. Och de utgör därför också en del av kulturarvet.

Kulturväxterna berättar på ett självklart sätt genom sin bara förekomst om människors verksamhet. De har i vissa fall varit helt avgörande för människors försörjning och överlevnad. I många natur- och kulturreservat och på olika friluftsmuseum kan de här växterna vara en viktig del i att levandegöra den svenska kulturhistorien.

Varför bevara gamla kulturväxter?

Varför ska man då överhuvudtaget bevara äldre sorters kulturväxter? Det finns två anledningar. Dels för att de, som redan sagts, har ett stort kulturhistoriskt värde, dels för att de utgör ett unikt genetiskt växtmaterial. Om de gamla sorterna försvann skulle vi förlora ett unikt genetiskt växtmaterial. Och detta för alltid.

Man kan kortfattat säga att bevarandet av gamla kulturväxter därför kan ses som en slags försäkring inför en oviss framtid. Gamla sorters kulturväxter kan i framtiden komma att bli mycket viktiga vid växtförädling. Till exempel när man behöver korsa in deras egenskaper med de moderna sorterna, för att klara helt nya krav på klimatanpassning och kvalitet.

Programmet för odlad mångfald

Programmet för odlad mångfald (Pom) har dessa inhemska kulturväxter som sitt ansvarsområde. Programmet leds av Jordbruksverket och utförs i praktiken på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Riksantikvarieämbetet är en av många intressenter och ingår i programmets referensgrupp

Målet med Programmet för odlad mångfald (Pom) är att långsiktigt bevara och nyttja våra kulturväxter och deras vilda släktingar. Verksamheten är Sveriges sätt att uppfylla sina åtaganden enligt Konventionen om biologisk mångfald.

Pom bildades år 2000 och under dessa år har de gjort en mycket viktig pionjärinsats när det gäller det odlade kulturarvet i Sverige. De första åren ägnades åt att inventera och samla in kulturväxter runt om i landet. Bland annat gjordes ett antal nationella upprop för att få ett grepp om vad som fanns ute i olika landsdelar.

Fröuppropet arbetade åren 2002-2003 med att samla in frö av äldre köks-, prydnads- och spånadsväxter. Senare kom även särskilda upprop om bland annat frukt och bär, rosor och perenner. Nästa steg blev att beskriva och bestämma vad som måste bevaras bland det insamlade materialet.

Under några år genomfördes det också en del forsknings- och utvecklingsarbete. Ett resultat av detta blev det varumärke som kallas Grönt kulturarv®. Märkningen får användas fritt av den som vill producera och saluföra växter som uppfyller kriterierna för varumärket. Kriterierna är att arterna och sorterna ska ha varit odlade före 1960. De ska också vara sorter som tagits fram i Sverige och som dessutom bedöms vara värda att bevara.

Publikationer

Programmet för odlad mångfald (Pom) har gett ut flera publikationer. Humle var det senaste ämnet för en bok. Växten har kommit att bli intressant på grund av alla nya mikrobryggerier. I ett projekt har man odlat och jämfört humle från olika kloner avseende morfologiska och kemiska egenskaper. Skriften heter ”Humle i den svenska nationella genbanken”.

Ett av de senaste Pom-projekten är tillskapande av en genbank för vegetativt förökade växter. Där ska olika sorter av frukt, bär, köks- och prydnadsväxter som valts ut för långsiktigt bevarande finnas i odling. Genbanken invigdes år 2016 och finns vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

Utmaningar

En av de största utmaningarna för framtiden är att få ut de gamla sorterna på marknaden. Det är nämligen genom kommersiell odling som man bäst och säkrast bevarar de gamla kulturväxterna. För detta krävs att det finns privata aktörer som förökar utsädet. De måste då vara registrerade enligt utsädeslagstiftningen.

Mer information om Pom hittar du deras hemsida

 

/