Om Historiska parker och trädgårdar

Trädgårdar och parker är en viktig del av kulturarvet. Här finns materiella lämningar, ett rikt biologiskt kulturarv och ett omfattande immateriellt kulturarv i form av bland annat hantverkskunskap och traditioner.

Eftersom trädgårdar och parker innehåller växter är förändring en naturlig del av deras historia. Miljöerna kräver, kanske mer än något annat kulturarv, årliga vård- och underhållsåtgärder för att värdena ska finnas kvar.

Florensdokumentet om historiska trädgårdar

1982 antog ICOMOS det så kallade Florensdokumentet som utarbetats av ICOMOS-IFLA:s internationella kommitté för historiska parker och trädgårdar som ett tillägg till Venedigdokumentet. Dokumentet beskriver principer för underhåll, bevarande, restaurering, rekonstruktion och användning av historiska parker och trädgårdar. Enligt Florensdokumentet är begreppet historisk trädgård och historisk park tillämpbart på såväl små trädgårdar som på stora parker, antingen de är formella i sin utformning eller utgör landskap (artikel 6). Internationellt anses Florensdokumentet utgöra ett grundläggande dokument för diskussionen om bevarande av historiska trädgårdar. Det har dock en stark betoning på medvetet arkitektoniskt utformade trädgårdar och kan vara svårare att tillämpa på mer ”folkliga” nyttoträdgårdar som utgör en viktig del av svensk och internationell trädgårdshistoria.

Skydd av historiska trädgårdar

Kulturmiljölagen ger möjlighet att förklara en byggnad, park, trädgård eller annan anläggning som byggnadsminne. Det kan vara en trädgård utan byggnader eller också en trädgård som hör ihop med ett bostadshus, en större anläggning eller en bebyggelsemiljö. Läs mer här.

Parker och trädgårdar i statlig ägo kan skyddas som statliga byggnadsminnen enligt förordningen om statliga byggnadsminnen. Läs mer här.

Större helhetsmiljöer, där trädgårdar och parker kan ingå, kan skyddas som kulturreservat. Läs mer här.

Kommuner kan i detaljplaner och områdesbestämmelser utfärda juridiskt bindande bestämmelser för skydd och varsamhet så att en anläggnings karaktärsdrag beaktas. Kommunen kan t.ex. införa skyddsbestämmelser om att privata tomter eller kommunalt ägda allmänna platser som är särskilt värdefulla inte får förvanskas. I detaljplanens skyddsbestämmelser kan det också finnas hänvisningar till skötselplaner för kulturhistoriskt värdefull växtlighet eller trädgårdar. Läs mer på Boverkets hemsida.

Vård av historiska parker och trädgårdar

Gemensamt för historiska parker är att de krävde omfattande manuella arbetsinsatser, vilket det generellt inte rådde brist på under 1700- och 1800-talen. Med dagens höga kostnader för arbetskraft handlar mycket av landskapsvården i parker- och trädgårdar om att effektivisera skötseln med hjälp av maskiner och moderna redskap. Samtidigt är det viktigt att hålla kunskapen om traditionella skötselmetoder vid liv, dels för att den i sig själv utgör ett kulturarv och dels för att kunskapen behövs för att kunna jämföra effekter av traditionella och moderna metoder. Läs mer här.

Några tips på publikationer inom området är:

Fastighetsverkets skrift Parkvård i kulturmiljö
Maria Flincks bok Historiska Trädgårdar – att bevara ett föränderligt kulturarv
Rapporten Parken på Grönsöö: om bevarande och utveckling av en historisk park
Christina Ilminges bok Bevara och sköta en gammal trädgård
Åsa Wilkes bok Villaträdgårdarnas historia
Kunskapsutveckling och utbildning
Detaljerad kunskap om trädgårdsvård i historiska miljöer och om trädgårdshistoria är avgörande för att kunna beskriva, dokumentera, värdera och långsiktigt bevara och förvalta historiska parker och trädgårdar. Forskningen kring trädgårdshistoria har de senaste decennierna varit relativt aktiv och producerat ett 20-tal avhandlingar. Forskning bedrivs bl.a. vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU och vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms Universitet och när det gäller trädgårdsodling i agrara miljöer vid Institutionen för stad och land vid SLU.

Forskning om trädgårdsvård i historiska miljöer är inte lika etablerad. Ett antal forskningsprojekt pågår dock vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs Universitet. Kunskap om vård av historiska trädgårdar utvecklas också bl.a. vid Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs Universitet där det också finns ett nätverk för trädgårdsmästare som arbetar i historiska miljöer. Vid Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs Universitet erbjuds också en utbildning om trädgårdens hantverk. Även i Norge finns fortbildningskurser för trädgårdsmästare som arbetar praktiskt i historiska miljöer.

En sammanställning om forskningsläget gällande trädgårdsvård och trädgårdshistoria finns bl.a. i Maria Flincks bok Historiska Trädgårdar – att bevara ett föränderligt kulturarv.

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 24 augusti 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017