Kollage med porträttbilder på tre män och två kvinnor.
Klas Grinell, Anna Rastner, Maria Lind, Gunnar Ardelius och Patrik Hadenius på Bokmässan 2026. Foto: (CC BY-NC-ND)

Fem museiröster från Bokmässan

Vad har museerna att hämta på Bokmässan i Göteborg? Och vad kan de lära sig av bokbranschen? Museer & omvärld frågade fem företrädare för museisektorn.


Bokmässan i Göteborg, som titulerar sig ”Nordens största kulturevenemang”, är i full gång. Programmet innehåller 301 seminarier, på mässgolvet konkurrerar drygt 800 utställare om uppmärksamheten från omkring 80000 besökare.

Museer & omvärld hittade några av museisektorns representanter och frågade varför Bokmässan är en bra plats för museifrågor.

Porträttfoto på kvinna på Bokmässan i Göteborg.
Anna Rastner, museichef på Nobelprismuseet. Foto: (CC BY-NC-ND)

Anna Rastner, Nobelprismuseet

Vad gör Bokmässan till en bra plats att diskutera museifrågor?

– Bokmässan är ju en central plats för kunskapsspridning vilket även ett museum är.
Jag ser det också som en bra plats för museer att få bidra med kompetens i de teman och frågor som Bokmässan tar upp. Det känns givet för oss att delta i år när temat är folkbildning. På Nobelprismuseet lyfter vi varje dag fram vikten av kunskap och bildning via pristagarnas insatser för mänsklighetens största nytta och vår förståelse av världen. Med våra programpunkter här på mässan kan vi bidra med nya infallsvinklar på temat som riktar sig både till en bred allmänhet och mer specifikt till lärare men till även elever, bibliotekarier, författare och andra kulturaktörer som alla är viktiga målgrupper för oss.

– Vi ser också möjligheter till nya samarbeten här med exempelvis förlag, universitet, medier med mera. Bokmässan är också en viktig scen för att bygga intresse för det nya Nobelhuset vid Slussen i Stockholm på ett nationellt plan.

Vad är det viktigaste museerna kan lära sig av bokbranschen?

– Jag tycker det är inspirerande med den här typen av mötesplatser som bokbranschen skapar där vi är på plats och möter en publik. Vi kan inte alltid förvänta oss att alla ska komma till oss på museerna, vi behöver ibland sänka trösklarna och vara där publiken är för att berätta om vår verksamhet och sprida vår kunskap. Vi är ju båda är en del av det stora ekosystem där drivkraften är att förmedla berättelser som ger människor ny kunskap eller nya upplevelser.

Porträttfoto på man på Bokmässan i Göteborg.
Gunnar Ardelius, generalsekreterare på Sveriges Museer. Foto: (CC BY-NC-ND)

Gunnar Ardelius, Sveriges Museer

Vad gör Bokmässan till en bra plats att diskutera museifrågor?

– På Bokmässan möts en stor del av kultursektorn tillsammans med en bred allmänhet. Det finns många frågor i museisektorn som vi behöver diskutera och lösa tillsammans med andra kulturfält, exempelvis frågan om kulturens oberoende, kulturpolitikens framtid och hur vi stärker kulturen i hela landet.

Vad är det viktigaste museerna kan lära sig av bokbranschen?

– Bokbranschen ligger långt fram i frågor som gäller AI, abonnemangsmodeller, upphovsrätt, digitalisering, mötesplatser och storytelling. Museisektorn har mycket att inspireras av.

Maria Lind (till vänster), museichef på Kin, i samtal med Jonathan Brott, Linda Zachrison och Gunnar Ardelius. Foto: (CC BY-NC-ND)

Maria Lind, Kin museum för samtidskonst

Vad gör Bokmässan till en bra plats att diskutera museifrågor?

– Museer är viktiga offentliga rum, mötesplatser där konstnärliga experiment, forskning och folkbildning tillåts samexistera. Det sker särskilt på de mindre samtidskonstinstitutionerna, vare sig de är museer eller inte. Detta behöver lyftas fram i olika sammanhang där kultur och samhälle diskuteras och då är bokmässan – Nordens största kulturevenemang – helt rätt.

Vad är det viktigaste museerna kan lära sig av bokbranschen?

– Att det som litteraturen står för – fördjupning, specialisering, eftertanke, svåra frågor, nya berättelser, oväntade kopplingar och fantasi – måste ges utrymme på museerna.

Porträttfoto på man med glasögon i en mässhall.
Patrik Hadenius, grundare av Språkmuseet. Foto: (CC BY-NC-ND)

Patrik Hadenius, Språkmuseet

Vad gör Bokmässan till en bra plats att diskutera museifrågor?

– Man befinner sig mitt i en pågående publik verksamhet och kan både se hur den fungerar, möta dem som lockas dit och samtidigt prata med dem som gör den möjlig. Här finns en intresserad allmänhet, kulturarbetare och beslutsfattare – hela det litterära ekosystemet samlat på en plats. Och man möter dem ofta informellt, i en monter, efter ett föredrag, i en kö eller på ett fik. Det ger möjlighet att utbyta tankar, knyta kontakter och få nya idéer.

Vad är det viktigaste museerna kan lära sig av bokbranschen?

– Båda branscherna är ekonomiskt ganska små i förhållande till sitt genomslag. Den svenska bokmarknaden omsätter ungefär lika mycket som SVT, medan museernas samlade intäkter är något större. Både böcker och museer når en mycket stor del av befolkningen. Ändå tar bokbranschen större plats i offentligheten – och framför allt syns betydligt fler av människorna som skapar innehållet. I det litterära ekosystemet syns inte bara förlagen och bokhandlarna utan författare, kritiker, översättare, redaktörer och andra personer kring böckerna. I museivärlden är det mycket oftare institutionerna som syns. Där tror jag museerna har något att lära: låt fler curatorer, forskare, formgivare, samlare, pedagoger, guider, entusiaster och besökare träda fram som egna röster.

Porträttfoto på man i glasögon och kavaj på en mässa.
Klas Grinell, nationell samordnare för ICORN. Foto: (CC BY-NC-ND)

Klas Grinell, ICORN

Varför är Bokmässan en bra plats att diskutera museifrågor?

– Det vet jag inte om Bokmässan nödvändigtvis är, men det är väldigt många som bryr sig om kultur i den bredare bemärkelsen som är här. Sedan är det väl också viktigt att hålla isär olika kulturområden, att litteraturen har sin arena och museerna är något delvis annat och bredare. Där finns det gemensamma utmaningar och möjligheter, ja, men annars tycker jag att man kan hålla sig på sitt hörn. De gemensamma utmaningarna är ju kulturpolitik naturligtvis, och det andra är ju populärkulturell förflackning, som kallas läskris när det kommer till litteraturen, men som kanske kan synas inom museerna också.  Där tycker jag att museerna möjligen har lite att lära litteraturen också – att vara lite mer publikorienterad.

Vad kan museerna lära sig av bokbranschen? 

– Hur man skriver museitexter är ju ett väldigt outvecklat område. På riktigt så tycker jag att man skulle kunna ta in poeter och använda litterära personer som en del av utställningsuttrycket. Det är ju sorgligt underutvecklat, alla dessa jättetråkiga museitexter.

Ämnesområde


Fredrik Emdén

fredrik.emden@raa.se


  • Publicerad:
  • Uppdaterad: