Kollage med fem porträttfoton på tre män och två kvinnor.
Nils Harnesk, Johanna Berg, Henrik Jansson, Anna-Maria Bongardt och Erik Lernestål på Digikult i Uppsala, 14-15 oktober 2026. Foto: (CC BY-NC-ND)

Fem museiröster från Digikult

AI kan bidra till att öppna museisamlingarna – men även påverka museernas trovärdighet. Behövs tekniken för att göra museerna relevanta? Museer & omvärld gick på Digikult och frågade fem museiföreträdare.

”Det sammanlänkande kulturarvet” var temat för årets upplaga av konferensen Digikult, som samlar frågor om tillgänglighet, delaktighet och utveckling för digitalt kulturarv i praktiken. Den 14-15 oktober samlades företrädare för museer, bibliotek, arkiv och forskning på Humanistiska teatern vid Uppsala universitet för att lyssna till presentationer om vilken nytta länkade öppna data kan skapa för samhället och hur kulturarvet kan länka samman människor.

Konferensen arrangerades av Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket och länsstyrelsens Kulturmiljöforum, i samarbete med Swedigarch och Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN: Museipanelen – live på Digikult 2026 – Riksantikvarieämbetet

Museer & omvärld var på plats och passade på att fråga några av museernas representanter: behöver museer AI för att förbli relevanta?

 

Man i keps i miljö med många människor
Nils Harnesk, avdelningschef på Norrbottens museum.

Nils Harnesk, Norrbottens museum

– Ja, det tycker jag. Sen beror det lite grann på vad det är för syfte. Vi har genomfört ett projekt om ett ganska omfattande arkivmaterial om en jordbruksinventering på 40-talet i Norrbotten, som ger en ögonblicksbild av hela jordbruksbebyggelsen i Norrbotten. Det här materialet är ett omfattande arkivmaterial, med förtryckta frågeformulär med kryss, ja och nej frågor, delvis handskrift. Som är ett fantastiskt material, men helt omöjligt att analysera om man inte har AI. Vi har ett projekt med Luleå tekniska universitet där vi med maskininlärning ska försöka göra det här materialet tillgängligt. Jag tror absolut att AI kan användas på sätt för att tillgängliggöra och göra oss mer relevanta. Det har vi sett många exempel på här på konferensen, tycker jag. Vi har inte själva den kompetensen idag men samarbetar med dem som har den. Det skulle såklart vara intressant att ha den kompetensen inhouse, men vi har inte budget för det i dagsläget och vi har inte sett behovet att ha det själva.

Kvinna i teatersalongEva-Maria Bongardt, funktionsansvarig för digital utveckling på Nationalmuseum. Foto: (CC BY)

Eva-Maria Bongardt, Nationalmuseum

– Jag tror att vi i alla fall behöver utforska möjligheten med AI. Vi kan inte blunda för det. När jag diskuterar med mina motsvarande kollegor i Norge och i Danmark ser jag att vi på Nationalmuseum har inte kommit jättelångt än. Vi är ganska försiktiga när det gäller ny teknik. Men det är också resurser, tid, pengar som krävs för att utforska det. Och var ska man börja? Ska man fundera över värderingar innan man hoppar in i den stora AI-bubblan? Det är ju en ganska stor fråga faktiskt. Jag besökte konferensen Digital Humanismus i Wien i somras och då varnades det för att använda amerikanska modeller, där det kommer med ganska mycket bagage, som vi vill kanske inte ha som kulturarvsinstitutioner. Och då tänkte jag att det kanske inte är så dumt att vi ligger lite efter. Vi kanske ska fundera först vad det betyder för oss att använda AI, om vi verkligen har hela bilden. Däremot kan vi inte bara säga ”det inte är relevant för oss”. Det är relevant för oss. Vi har ju redan inbyggt några jättefina AI-verktyg som hjälper oss. Så på det sättet är det ju såklart en stor hjälp. Men hur vi använder det och hur vi kommunicerar det utåt är en viktig del.

Man i miljö med mycket människor
Henrik Jansson, IT-ansvarig, Gotlands museum Foto: (CC BY)

Henrik Jansson, Gotlands museum

– Nej, det tycker jag inte, faktiskt. Det är ju ett kraftigt verktyg såklart, framförallt för besökaren, att uppleva oss som relevanta. Men egentligen så är ju museisektorn på något sätt vara den här expertfunktionen i sig. På ett sätt kan man säga att den funktionen tas ifrån museerna av AI.  Jag tror att vi kommer få inse att vi kommer bli någon sorts grundleverantörer till datan som AI bygger allting på. Och att det är det vi måste fokusera på att göra väldigt, väldigt bra. Vi kan ju inte fightas mot AI så att vi sätter oss på tvären. Utan vi får gilla läget och se till att den data, framförallt den länkade datan, är korrekt och riktig.

Kvinna med grått hår i en teatersalong
Johanna Berg, projektledare för digital utveckling på Världskulturmuseerna. Foto: (CC BY)

Johanna Berg, Världskulturmuseerna

– Jag tror att vi behöver AI för att reda upp i våra data. Vi kan ha jättestor hjälp av AI. Vi har testat bildigenkänningsprogram på vår fotosamling, som är väldigt omfattande och ibland ganska klent dokumenterad. Då kan AI som bildigenkänning hjälpa oss att hitta mönster i den; känna igen ansikten och platser. Och det skulle ju ta eoner av tid att göra manuellt med sina ögon. Och på samma sätt så tror jag att vi kan ha hjälp i textdata. Vi kan ta hjälp av handskriftsigenkänning för att läsa arkivkällor, som Nu är våra arkivkällor också ganska stökiga ofta. Det kan vara fältdagböcker som är skrivna på någon kamel i öknen och fuktskadat och blandat olika språk och sådär. Så det är lite svårare än en dagbok som är skriven av en person vid ett skrivbord i Sverige i 20 år. Men utvecklingen går väldigt fort också. Det som var svårt för tre år sedan är inte svårt längre. Alla de här grejerna tycker jag är hoppfulla. Däremot ställer jag mig lite skeptisk till generativ AI. Jag tyckte det var spännande med de här frågorna om trovärdighet här på konferensen. Jag ser också att folk som kan våra ämnen på riktigt, akademiska forskare eller människor som är specialintresserade, blir direkt avskräckta av generativa AI-bilder. Då går de inte ens in och tittar på det som finns bakom.

Erik Lernestål, Statens historiska museer

– Ja, men kanske inte för att förbli relevanta. Jag tänker att AI existerar och vi behöver förhålla oss till det. Vi kanske inte i första hand ska använda AI för att vi ska hitta på fantastiska tjänster eller sådant. Det vi behöver fokusera på tycker jag är ju att kulturarvsinstitutionerna ska stå som garant för den data som vi har. Det är vår valuta; kunskapen och datan. Vi ska använda AI på ett sätt som stärker oss som garant för våran data. Vi kan till exempel jobba internt med metadataberikning med hjälp av AI. Det är ju, tänker jag, huvudsyftet med det, ur ett samlingsförvaltnings-, digitaliserings- och tillgängliggörandeperspektiv. Sen kan det finnas olika publika aspekter på att man kan göra olika chattbottar eller vad det nu kan vara. Men det bygger på att datan är bra. AI är ju inte magi. Så det är ju mer strukturerad data vi har desto bättre svar kan vi få.

Ämnesområde


Museer & omvärld

omvarld@raa.se


  • Publicerad:
  • Uppdaterad: